Spegeln föll ur min hand när tre fingrar drog längst min rygg rad och gåshuden spred sig över min kropp och jag vände mig men ingen stod där. Jag ställde mig upp och trampade på skärvorna och en pöl av blod bildades under min fot. Ett knarrande hördes och min dörr öppnades utan att någon stod där. Jag gick mot dörren och tittade ner för trappan och såg en smal kort bäck med blod rinna ner för dem vita trapp stegen som leder in i köket. Jag drog fingrarna genom mitt blonda tunna hår och suckade djupt.
Jag tar det från början. Jag, Emmi och Dominik satt på golvet mitt i vardags rummet hemma hos mig. Framför oss hade vi ett stort papper med alla bokstäver på och i mitten ett glas och på vardera sidan orden ja och nej. Vi kollade först på varandra och sen runt i det beige rummet. Sen la vi två fingrar vardera på det upp och ned vända glaset. Jag började fråga en fråga som lydde finns det någon annan i detta rum. Vi väntade en stund sen började glaset röra på sig och den stannade på ja. Sen tittade jag på Dominik och Emmi och dem skakade på huvet som att dem menade att dem inte hade flyttat på glaset. Emmi skrek ut i rummet visa dig och då åkte ett tänt ljus ner på golvet och en kant på mattan började brinna men efter en liten stund slutade det och vi fort satte att köra. Jag frågade en sista fråga innan vi slutade att köra och den lydde: När kommer jag att dö. Glaset rörde sig i gen och drog mellan bokstäverna och bildade orden: När jag bestämmer det. Vi ställde fram åtta glas och blundade och skrek ut i rummet: skriv ditt namn och visa vem du är.
Vi blundade en lång stund. Enda tills vi hörde Dominik skrika vi öppnade ögonen och såg Dominik ligga på mage med en upp riven tröja och en stort blodig pöl runt om sig och blodet Ran från hanns rygg för han hade ett stor skreva i ryggen och något låg på sidan om honom dränkt i blod.
Emmi slängde sig mot telefonen och ringde till akuten. Ambulansen kom fort. Men vi fick inte följa med och vi kunde inte komma till stan heller. För mitt hus ligger mitt ute i ingen stans fem kilometer in i skogen.
Jag och Emmi gick till baks in i rummet och sår att glasen stod på bokstäverna MONA. EMI flämtade och sa att det var henens faster som var fysiskt förstörd och död dessutom.
Vi satte oss i soffan mitt i mot varandra. Vi stirrade runt i rummet tills jag märkte att Emmi vände sig om och la huvudet i mitt knä. Jag drog mina fingrar genom hennes rödgul randiga hår en lång stund. Ljuset släcks och vi sätter oss på hel spänd.
Jag tar tag i ficklampan i hallen jag tänder den och vi börjar gå mot källaren. Jag står i början av trappan och ser något rinna sakta ner för trappstegen. Vi går ner för trappan. Väll nere så hör vi något som knarrar och en svart gestalt svepa över rummet. Väll framme vid el skåpet börjar jag vrida lite på propparna. Jag vrider en stund enda tills jag hör Emmi skrika.
Emmi ligger blodig på golvet. Hon har en stor reva i benet. Jag tog tag i nål och tråd och började sy för siktigt i Emmis ben och hon skriker. När jag är klar ställer hon sig upp och skriker av smärta.
Jag tar henne runt midjan och bär henne upp för trappan. När vi väll är uppe sätter jag henne på köks bänk. Jag tittar på hennes ben och blodet rinner fortfanande men inte lika mycket som förut nere i källaren.
Skåpet bredvid mig slår upp och träffar mig hårt i huvudet. Emmi tittar upp på mig och börjar skratta men jag vet inte varför och frågar gör jag inte häller för det kanske är oartigt jag tittar in i skåpet som slog mig i huvudet i skåpet låg ett oöppnat paket med knivar, en pistol, tändstickor och sist men inte minst ett jätte gammalt album.
Jag bar Emmi in i vardags rummet och satte henne på soffan och när jag hade satt ner henne märkte jag att Dominicks blod låg kvar på golvet. Jag satte mig på golvet bredvid och la handen i blodet och jag kände att något stack i min hand. Jag drog hastigt upp handen och kliade mig i ansiktet och sedan drog jag bort handen när jag kom på att jag hade blod på handen och nu ansiktet. Jag torkade bort blodet men inget var där.
