What is wrong with me?

Kapitel 16

Felix perspektiv

Jag kunde inte fatta det! Mia sa att hon gillade mig! Och jag gillade henne mer än vad hon trodde. Istället för att svara satt jag bara och tittade på henne. Hon måste ha tyckt att det var obehagligt, för små tårar rann ner för hennes kinder igen. Jag slutade men jag svarade inte den här gången heller. Istället kraschade mina läppar mot hennes. Jag tog tag om hennes bakhuvud så att kyssen blev hårdare. Först blev hon förvånad men sekunden efter slappande hon av och besvarade kyssen. När vi kysstes stannade tiden och det kändes så rätt. Jag vet inte hur länge vi satt där men efter en stund släppte vi kyssen. Hon log mot mig och jag gjorde detsamma.

- Måste vi berätta det? frågade hon försiktigt

- Vi gör det när du är redo, ängeln min, svarade jag och hon rynkade näsan

- Ängeln min? frågade hon och jag skrattade

- Jag tycker att det är vackert, sa jag och ryckte på axlarna

- Du får kalla mig vad du vill, sa hon och jag la en arm om henne

Där låg vi och höll om varandra. Jag vet inte hur mycket klockan var men vi måste ha somnat, för när jag öppnade ögonen såg jag att det var ljust ute. Jag reste mig upp och kollade på klockan. Den visade 7.30. Jag väckte snabbt Mia som också såg klockan när hon vaknat till lite. Hon flög upp och sprang till badrummet. Jag skrattade och sprang efter. Jag ställde mig i dörröppningen och tittade på när Mia sminkade sig snabbt. Jag fortsatte skratta och hon stannade upp och tittade på mig.

- Vad? Vi börjar om en halvtimme, sa Mia

- Näe, vi har studiedag, påpekade jag och hon skrattade lite

- Men säg det då! Sa hon och la ner sminkborsten

- Aja, vi är ändå vakna sååå, ska vi äta frukost? frågade hon

- Visst, sa jag och vi gick ner

Jag började laga pannkakor och Mia dukade. Efter ett tag kände jag ett par armar runt min midja. Jag log och tittade bak och såg Mia. Hon blundade och lutade sig mot min axel. Jag vände mig om och kramade om henne framifrån istället.