Fine. (Liam Payne fanfiction)

#1 Details please...

-Holly! Stanna! Hör jag min bästa kompis Olivia ropa, jag vänder mig om och ser henne springandes med ett stort léende och en väska som guppar i takten hon springer i. Jag skrattar åt henne och fångar henne i en stor kram. 

-JAG VILL HÖRA ALLT! Småskriker jag i henne öra och skrattar av glädje.

-Jag vill också höra allt, så sluta skrika! Skrattar hon. 

-Åh gud vad jag har saknat dig säger jag och fångar in henne i en stor kram igen. 

-Jag har saknat dig också, jag är helt ärligt en nobody utan dig, eller jag menar, jag var en nobody! Vi skrattar tillsammans och går genom skolkorridoren påväg mot vår mattelektion.

-Okej, först och främst. Detaljer! Han hade brunt, kort, lockigt hår och perfekta blåa ögon, han var i perfekt längd och hade så vita tänder så jag nästan bländades. Det var som han hoppat rakt ut ur tumblr-skärmen och stod framför mig. Fortsätta detaljer. Han var sååååååå omtänksam och ytterligare detaljer, HAN BOR I SAMMA STAD OCH VI SKA TRÄFFA HONOM IMORGON! Jag hade precis tagit en klunk av mitt vatten och var påväg att spotta ut vattnet i ansiktet på den nya matteläraren. 

-Vänta... Backa bandet! Vi? Nejnejnej svarade jag och skrattade åt henne. 

-Du och jag Holls, vi ska på fest imorgon kväll, hos honom. 

-Olivia, jag vet att du skämtar nu...

-Nej det är på riktigt! Olivia och Holly ska på fest, en strandfest dessutom och därför måste vi shoppa i eftermiddag, så jag hoppas att du inte har några planer! Och har du det så får du ställa in dem för det här är viktigt!

-OLIVIA! Vi är inte festmänniskor, ingen vill ha oss på fest och vi skulle bara klanta till oss!

-Imorgon kväll får vi ändra på oss lite bara, bara en liten förändring! Jag måste gå dit Holks, han är på riktigt killen in my life och vem vet! Du kanske hittar ditt livs kärlek imorgon!

-Pfft, som att! Jag skrattade åt henne men tystnade ganska snart när jag såg vår nya lärares min, den minen som vill att vi ska vara tysta för att han ska få en syl i vädret och kunna berätta vem han är. Trots att det var första dagen efter sommarlovet satt jag redan och drömde mig bort, jag hade redan börjat bli nervös inför morgondagens fest. Alla visste redan att jag var världens klumpigaste person och det var just därför jag inte passade på fester och speciellt inte passade in med killar. Jag vaknade ur dagdrömmen med en putt på armen som nästan fick mitt ansikte att ramla ner i bordet. 

-Holls! Vi har slutat, dags att åka mot köpcentrat! Jag skrattade åt henne och hon tag i min hand och ledde mig ut ur klassrummet och bort mot mitt skåp. Jag tog ur mina grejer och följde sedan med Olivia till hennes skåp. Min mobil ringde. 

-Olivia! Har du några pengar någonstans!? Jag ska iväg på middag med jobbet ikväll och har inga kläder! Småskrek min syster Kylie i telefonen. 

-Istället för att ta mina pengar kan du väl långa något ur min garderob!

-Juste, för du har ju så bra klädsmak... Kan du bara säga vart du har dina pengar? 

Jag klickade henne och la ner mobilen i fickan igen. 

-Låt mig gissa... Kylie vill låna pengar? Frågade Olivia och lyfte på ena ögonbrynet.

-Hon lånar inte, hon tar och tror att makaroner och ost ska lösa det. 

-Typiskt henne! Har du några pengar då? 

-Självklart, men de är i min väska och de ska gå till att hitta snygga kläder tills imorgon! Sa jag och skrattade, Olivia skrattade med mig. 

Vi hoppade in i Olivias ganska välanvända bil och satte på Ed Sheeran på högsta volym och sjöng med, som vi gjort så länge jag kan minnas. Det var något speciellt med min och Olivias vänskap, folk säger att man växer ifrån sina vänner men jag och Olivia har vart vänner sedan vi föddes och jag har aldrig känt att vi växt ifrån varandra, vi var mer som systrar. Vi kom fram till gallerian som var ganska full med folk och Olivia drog med mig in i diverse klädaffärer, jag blev fattigare och fattigare för varje affär vi var inne i men jag behövde ändå kläder och Olivia var faktiskt duktig på kläder. Inte konstigt i och för sig, hennes mamma hade ett eget, framgångsrikt klädföretag och därmed blev hon typ uppväxt i en galleria.  

Jag låste upp till lägenheten och klev in och hängde av mig kappan och slängde mig direkt i soffan och scrollade igenom di verse sociala medier innan jag stensomnade och vaknade inte förrän det rasslade till i lägenhetslåset och jag hör hur Kylie gapskrattar, jag småkikar upp ur soffan och ser henne strävar för att gå rakt medan hon håller i någon killes arm. 

-Ssssh, väck inte Holly! Hon är fortfarande liten och måste sova så hon orkar gå upp till skolan imorgon. 

-Okejokej, jag ska vara tyst, jag lovar! Svarar han henne och skrattar. Han tar tag i hennes hand och leder henne upp för trappan, han vänder sig om och jag duckar det snabbaste jag kan och håller tummarna för att han inte såg mig.