Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 18

Flera veckor har gått och Troy är helt borta. Inga sms, inga samtal... ingenting. Under denna tiden har jag varigt förkrossad, men jag har ändå känt att han har varigt med mig på något sätt.

"Sebastian, ge mig kontrollen." sa jag snabbt till honom utan att släppa blicken från The Walking Dead.

Då jag inte fick svar tryckte jag ner honom hårdare på soffan och sträckte på mig så långt jag kunde för att nå tv-kontrollen som han nu drog högre upp för att jag inte skulle nå. Min blick fastnade på Sebastian och ett stort smile spred sig på hans läppar, vilket fick mig att släppa blicken från honom.

"Du vet... det har gått en månad..." Muttra Sebastian lätt när jag satt mig ner. En högljudd suck lämnade mina läppar och jag tittade snabbt tillbaka på honom.

"Ja, en månad. Och?" Jag försökte att låta så mjuk i rösten som möjligt, men självklart hade jag en hård ton med Sebastian. Det har jag alltid haft.

"Och... jag gjorde slut med Cilla." viska han snabbt. Cilla?

"Vänta... vem är det?" Sebastian tittade över på mig med en seriös blick. "Kassörskan!"

Sebastians desperata ögon flyttades snabbt iväg när mamma kom in i rummet med en stor popcornskål i båda händerna.

Hennes stora gröna ögon landade på mig medan hon harklade sig högt för att få ut mig i köket.

Jag följde hennes 'årder' och lämnade den mjuka soffan med en suck.

"Vaad...?" Muttra jag snabbt medan jag tog tag i en popcorn och slängde in den i munnen. "Vad tror du att du håller på med?"

Mamma satte ner skålen och lutade sig mot en av de tre barstolarna. "Visst, Troy har varit borta ett tag... men det betyder inte att du får börja klänga på Sebastian!"

"Mamma, jag har inga känslor för honom!" Röt jag och gick ut till Sebastian som nu satt med kontrollen i handen och bläddrade runt på TVn.

"Melissa, vad önskar du dig i födelsedagspresent?" Jag tittade underligt på honom. "Varför undrar du?"

"Ja, du fyller ju faktiskt 18 om två dagar." log han medan han rufsade till sitt mellanlånga hår.

Tanken om att bli myndig fick mig på bättre humör. Vilket jag antagligen behövde... "Inget speciellt iallafall..."

"Men, när fyller du år då?" Frågade jag medan jag följde Sebastian med blicken när han ställde sig upp och gick mot altanen.

Han öppnade glasdörren och gick ut på det varma däcket, satte sig ner på trappsteget ner mot gräsplätten och bara tittade ut över vattnet som låg en bit bort.

Jag följde med ut och satte mig bredvid. "Ingenting..."

"Inget alls?" Fråga jag tyst utan att möta hans blick. "Nej, jag har redan fyllt år." Sebastian skrattade tyst för sig själv innan han fortsatte. "Egentligen är jag 19..."

Jag inspekterade hans ansikte då orden fick honom att forma sina läppar. 19.

"Vänta va? Om du är 19 måste ju du typ ha gått om nån klass!" Sebastian nickade långsamt, antagligen tyckte han det var pinsamt.

Mina läppar formade snabbt ett litet leende.

"Du kanske tror att jag är korkad..." sucka han medan han la en hand på pannan. Jag ställde mig upp framför Sebastian på gräset och skakade snabbt på huvet.

"Om nån är korkad så är väll jag det!" Skratta jag medan jag började springa ner mot vattnet.

En bit ner kolla jag upp och där kommer Sebastian springandes mot mig i en hiskelig fart.

Jag fortsatte att springa i mina rosa strumpor i det fuktiga gräset ner mot sjön och innan jag ens visste det själv så hade vattenytan täckt mig helt.

Mina ögon, som alltid varigt stängda, öppnade jag nu i vattnet medan jag höll inne min luft.

Snabbt tittade jag upp över ytan och såg den långa gestalten stå vid den smala 'sandstranden' utan att röra sig. "HOPPA I!" Skrek jag högt för att övertyga honom.

Jag simmade längre och längre ut tills jag kände sjögränset kittla mot vaderna, även om jag var 20 meter ut från stranden så skulle vattnet bara nå upp axlarna.

Jag står och vinkar hej vilt mot Sebastian att han ska komma ner i vattnet, när Fet gäddan kom. Fan.

Ända sedan jag var liten har jag fruktat Fet gäddan. Den fetaste jävla gäddan i livshistorien som mänskligheten någonsin skådat. Han är en fucking piraya! Varje gång jag och pappa varigt ute och fiskat brukar Fet gäddan alltid vara på andra sidan av sjön, och han kom bara över till vår sida när han skulle äta julbord (1 gång varje månad). Min mamma kallar honom för Piers, för hon tycker att Piers är det fulaste namnet i världen så hon tycker att det passar in på fiskjäveln.

Fet gäddan cirkulerade långsamt runt mina bara ben och snärtade till mig med bakfenan. Paniken inom mig växte mer och mer för varje sekund han var vid mig och jag tror aldrig att jag har varigt såhär rädd i hela mitt liv.

"Sebastian..." viska jag tyst för mig själv i panik. Hjärtat gick i 140 när jag inte såg med kände gäddan simma i det grumliga vattnet.

"Melissa? Är allt okej?" Hörde jag dovt från land. Jag hyperventilerade. "SEBASTAAAAN!!!!" Skrek jag hest när fiskhelvetet började skvätta vatten runt omkring.

~Sebastians POV~

Melissa, som stog några meter ut i vattnet, stog och skrek medan något i vattnet skvätte som in... ja, nåt som skvätter mycket.

Jag kände klumpen i magen växa ju mer jag såg henne sprattla.

Snabbare än blixten var jag ute i vattnet, påväg ut till Melissa, och krålade för mitt liv.

"Melissa! Lugna dig!!!" Försvarade jag då jag fått tag i henne och drog med henne upp mot land. Jag tittade bak och såg en stor mörk klump närma sig. Panik.

Det var säkert bara 5 meter kvar till land och dom 5 metrarna kändes som att jag flög, av panik.

Jag tog tag under Melissas benväck och lyfte upp henne i min famn så jag skulle kunna springa den sista biten.

"Vad fan var det?" Muttra jag lätt med blicken på Melissa, som tittade efter mig. "Fet gäddan..." Ett svagt flin la sig på mina läppar.

När vi väl var framme satte jag försiktigt ner Melissa och skakade lätt ur vattnet ir mitt nu dygnblöta hår.

"Kan vi gå in?" Skratta Melissa hest medan hon drog armarna om hennes lilla kropp. Jag svarade med en enkel nick och fortsatte upp mot det lilla huset.

-----
Hej❤️
Vet att det tog ett tag att få upp ett kapitel, men jag har sjukt mycke i skolan och kommer ha det i några veckor framöver (tills skolavslutningen).

Jag fick en fråga att börja med question of the chapter... Tror att han menade att jag skulle ställa fråga o ni ska svara :3

Så första frågan: Vad tror ni har hänt med Troy?

p.s. Förlåt för konstig kapitel :)