Kapitel 5

12 1 0
                                    

Det är första skoldagen av trean och jag är lite nervös. Vilket är konstigt för att jag ska börja sista året men jag känner mig fortfarande nervös. Jag sitter just nu på bussen och lyssnar på musik fram till skolan. Jag har svarta jeans och en blå tröja på mig och jag har sminkat mig lite grann. Mitt hår hänger ner över axlarna som vanligt.  När jag går av bussen känner jag att nervositeten blir större. Vad fan är det här? Jag kommer närmare och närmare skolan och det blir bara värre och värre. Tillslut så kommer jag fram till skolan och jag ser Felicia och det känns som att mitt hjärta gör en volt. Jag är nu nervös som fan och jag vet inte varför, för att jag ska träffa Felicia? Nej det är ju helt sjukt. Jag går fram till henne och kramar henne och nervositeten slutar. Vad fan vad det där? Tänker jag. Jag och Felicia går in i klassrummet och sätter oss, lärarna pratar bara om vad som kommer att hända det kommande året men efter det så får vi gå hem igen. Jag och Felicia bestämmer oss för att gå till Max och käka. Vi går dit och beställer mat och sedan sätter oss ner för att käka.
"Har du pratat med Kevin än?"
"Nej jag vågar inte göra det. Jag vet inte vad som händer med mig just nu men det kommer att lösa sig"
"Hur menar du nu?" Felicia ser frågande ut på mig och som att hon väntar på ett specifikt svar
"Nä det var inget" svarar jag och tar ett bett av min burgare. Jag vill inte berätta för henne om att jag var nervös fram tills jag såg henne, eller om att det pirrade i min mage igår när vi pratade i telefon. Tänk om hon tycker att jag är konstig? Tänk om hon inte vill vara min vän om jag säger det till henne. Jag vill inte riskera att förlora henne som vän och jag vet inte heller vad det är som händer med mig. Jag har aldrig känt såhär för Felicia innan, men just nu vill jag vara med henne hela tiden och jag vill nästan kyssa henne här och nu. Jag sätter min mat i halsen när jag kommer på mig själv om vad jag just tänkte.
"Oj gick det bra" frågar Felicia
"Jadå jag satte bara i halsen" svarar jag och hostar samtidigt.
Vad fan tänkte jag precis?

Bästisar för alltid Donde viven las historias. Descúbrelo ahora