Ross POV:
Jag sitter vid poolkanten. Fötterna är nere i vattnet och mina brorsor har något vattenkrig längre bort.
Några söta tjejer går förbi. Men vem bryr sig?
Calum har ringt och sagt att Laura ännu en gång hatar mig. Jag känner mig så jävla klantig! Om jag bara hade tagit vara på min chans... Men jag ignorerade henne för att jag var osäker på vad HON tyckte. Nu visar det ju tydligt att hon faktiskt gillar mig, men det borde jag väl ha fattat tidigare. Jag såg ju klart och tydligt hur glad hon blev när jag bjöd ut henne, men ÄNDÅ tvekade jag.
Hon kommer aldrig att förlåta det här.
Lauras POV:
Jag har bestämt mig. Jag måste komma över Ross. Även om jag vill, skulle det inte gå att vara ihop med honom. Ja, han bjöd ut mig, men sen ignorerade han mig som om jag vore luft.
Dessutom är han en känd popstjärna. Popstjärnor hör inte ihop med vanliga tonårstjejer. Plus att han skulle vara upptagen hela tiden med spelningar, turnéer, fanträffar och massor av sånt.
Eftersom han är en så snygg popstjärna dessutom är det jättemånga tjejer som är förälskade i honom, så båda vi skulle få jättemycket skit och hatkommentarer om vi nu skulle bli ihop. Särskilt jag.
Vanessas POV:
Riker. Riker. Riker.
Jag sitter på en solstol i skuggan, gömd bakom solglasögon och en tråkig bok som jag stal från Laura tidigare idag. Den är för min del inte till för att läsas, utan som en liten sköld. En sköld så att jag kan stirra på Riker i vattnet utan att det syns.
På andra sidan poolen sitter Ross och ser sådär gulligt sorgsen ut. Jag undrar varför Laura inte är hos honom, och varför hon reagerade så konstigt på stranden. Laura är förresten uppe hos Raini och Calum i Rainis hotellrum.
"Ey! Nessa!" ropar Riker plötsligt.
Jag väcks ur mina dagdrömmar och låtsas kolla upp från boken.
"Ja?"
"Ska du inte hoppa i?" undrar Riker.
"Då blir jag inte ensam tjej", lägger Rydel till med ett glatt flin.
Jag låtsas fundera för att det inte ska synas allt för mycket hur den frågan får min mage att vända sig uppochner av glädje.
"Öh... kanske lite senare", säger jag oberört istället för att slita av mig t-shirten och göra bomben ner i vattnet. "Jag ska bara läsa lite till i den här fruktansvärt bra boken."
Jag hör Rydel hosta för att dölja ett skratt. Hon vet vad jag gör, vilket är skönt. Tjejer som förstår tjejer, liksom.
Jag låtsas läsa lite till och fnissar till. Sen flämtar jag och låter ögonen vandra över sidorna så att det blir mer trovärdigt. Sen lägger jag lugnt ifrån mig boken och drar långsamt av mig min t-shirt. Efter det tar jag trappan ner till poolen och tar några simtag.
Rydel simmar mig till mötes.
"Nästa gång när du 'läser', så flämta inte så överdrivet", flinar hon och döljer ett skratt igen. "Spärra upp ögonen lätt eller småle för dig själv. Och du, träna mer på dina lögner. Alla vet att den där boken är världens tråkigaste!"
Rydel lyckas inte hålla sig för skratt längre och garvar.
Riker tittar mot oss med ett höjt ögonbryn.
"Vad händer?" frågar han.
"Inget", ropar jag glatt till svar.
"Jag tror att han var för upptagen med att lista ut hur han skulle fråga ner dig i vattnet så att han inte upptäckte din lilla bluff", ler Rydel och puttar mig lekfullt.
Jag skrattar.
***
Vi stiger skrattandes upp ur vattnet efter att ha badat oavbrutet i säkert två timmar. Min hud är alldeles knottrig av vattnet men det är inget jag bryr mig om.
Plötsligt får jag syn på Ross på andra sidan poolen. Han ser ut att inte ha rört sig ur fläcken på två timmar.
Jag puttar på Rydel och nickar mot Ross.
"Han har suttit där rätt länge nu", mumlar jag. "Har det hänt något?"
Rydel tittar upp mot Ross.
"Antagligen", svarar Rydel.
Tillsammans går vi runt poolen och sätter oss på varsin sida om Ross.
"Hej hur är det?" frågar Rydel.
"Inte så bra", muttrar Ross och gnider handen i pannan.
"Och varför det?" undrar jag.
"Jag har sumpat min chans med Laura", säger han och kollar på mig med sina puppy-dog eyes. "Jag var osäker på om hon gillade mig, så jag ignorerade henne. Det är så dumt! Nu vill hon nog aldrig se mig igen."
Rydel kramar honom tröstande.
"Jag måste erkänna att det var dumt att du dissade henne", säger jag. "Hon skulle inte sagt nej eller så. Åh, om du bara visste hur galen hon är i dig! Jag har aldrig sett henne vara så förr. Så därför säger jag såhär: det var dumt att du iggade henne, men hon gillar dig så mycket att hennes upprördhet eller vad man nu ska säga kommer försvinna om du försöker prata med henne."
Ross skiner upp.
"Lovar du det?"
"Jag känner min syster", ler jag. "Så ja, jag lovar."
