The music store

Fjorton

"Felix, hänger du på hem till Omar eller?" ropade Ogge en bit bort i korridoren när vi hade slutat för dagen. Eftersom han hade börjat på skolan ett år tidigare än mig och Omar så hade han skåpet en bit bort från resten av klassen som hade samlat precis utanför vårt hemklassrum.

"Vi hade tänkt plugga matte, för du har väl inte glömt att vi har prov i morgon?" fyllde han i kort senare och jag bara skakade på huvudet. Alla mina tankar som hade legat på Oscar hade distraherat mig i mitt vanliga tänkande, alltså hade jag helt och hållet glömt bort att jag hade ett nationellt prov i matte under morgondagen som skulle sätta grunden för mitt betyg i matte 3b kursen. Lågt svor jag för mig själv och sparkade på underskåpet som en tjej i min klass hade.

"Nej jag hänger inte med till Omar, jag måste plugga i lugn och ro. Med er är det inte lugn och ro", svarade jag och låste igen mitt skåp och tog tag i min svarta ryggsäck som jag hade ställt ner på golvet tidigare.

"Eller ska du gå till musikaffären igen och titta på den där snygg-Oscar som du alltid gör", retades Omar som nu hade slutit upp vid min sida. Han stod med ett brett flin bredvid mig och jag kunde inte undgå att även den här gången släppa ur mig en tung suck. Visst, mina planer var att jag skulle gå förbi där men det skulle inte bli långvarigt, jag behövde bara få lite livskraft, lite energi för att sedan kunna sätta mig ner och plugga in halva matematikboken tills morgondagen.

"Men ge dig, jag ska faktiskt plugga", svarade jag irriterat. Det enda han gjorde var att sträcka upp händerna i luften för att sedan gå bort till Ogge.

"Amen, då ses vi väl i morgon Felix, stanna inte för länge vid Oscar", flinade Ogge.

"För sista gången - jag ska inte gå dit. Jag ska åka raka vägen hem för att plugga och sedan sova." Från en början hade jag bara varit irriterad på skoj men nu hade irritationen på riktigt dragit i gång inom mig. Omar och Ogge skulle alltid vara sådana retstickor och det spelade ingen roll vad det gällde, vilket gjorde mig riktigt vansinnig ibland.

"Jaja, vi tror det först när vi ser det med egna ögon", skrattade de till innan de försvann iväg i korridoren med deras matchande kånken ryggsäckar på ryggen. Själv kastade jag upp min väska över axlarna och valde att traska på åt det andra hållet till den andra entrén som ledde ut. Det var lika bra det eftersom att jag ändå skulle åt det hållet. Följde jag efter Ogge och Omar skulle jag vara tvungen att gå runt hela byggnaden för att ta mig rätt.

Väl ute ur skolbyggnaden så skyndade jag på mina steg nerför den långa stentrappan som ledde från den stora porten ner till den öde skolgården som ingen brukade vistas på. Ibland precis runt sommaravslutningen brukade ettorna ha lekar med sina lärare på skolgården men annars användes den knappt.

Av att halvt springa nerför trappan gjorde mig andfådd vilket resulterade i att jag fick stanna upp och pusta ut lite innan jag fortsatte min lilla vandring över skolgården och vidare mot vägen.

"Så det är här du hänger dagarna i ända?" hörde jag en röst fråga från min högra sida. Min blick vändes genast dit och jag såg honom, Oscar, sittandes på en av bänkarna iklädd en svart tröja som han under såg ut att ha en vit skjorta som syntes lite lätt under tröjan. Till det hade han ett parsvarta jeans med nötning på ena knät och mellan långfingret och pekfingret hade han en tänd cigarett.

"Eh va?" gav jag osäkert ifrån mig då jag inte riktigt förstod om han pratade med mig eller med någon annan - inte för att det var någon annan här än jag dock.

"Ja, du brukar ju vara förbi vid mig", sa han med en ganska grov röst. Inte den där snälla och vänliga rösten han brukade använda mot sina kunder i affären utan den här var mer hånfull - nästan elak. Jag hade ingen aning om vad jag skulle svara honom utan istället stod jag bara kvar och studerade honom med en lätt blick. Hans käkben var tydliga, nästan ännu tydligare i det här ljuset och kindbenen var även dem skarpa. Det var nästan så att man kunde skära sig på dem - så skarpa var dem.

"Blev du generad nu?" Han ställde sig upp samtidigt som han ställde frågan och tog ett sista bloss på cigaretten innan han lät den falla till marken och med en lätt stamp fimpade han den.

"Va?" gav jag ifrån mig.

"Jag har en gång i tiden också gått på den här skolan men det var ett helvete så jag bytte gymnasium till tvåan och hoppade sedan av", sa han långsamt och pekade på byggnaden bakom. När jag tittade på den stora tegelbyggnaden så tog han chansen att ställa sig ännu närmre mig - nästan läskigt nära.

"Människorna här gillade mig inte, för att jag var annorlunda." Han drog sin hand över min kind med ett flin på läpparna. Själv stod jag bara stel som en pinne och tittade på honom. Vad var det han ville mig? Om det var något speciellt kunde han lika gärna säga det rätt ut istället för att prata runt allt.

"Du förstår, du behöver inte vara orolig för att du är annorlunda", skrattade han till.

"Jag är inte annorlunda, jag är precis som alla andra jävla arton-nittonåringar", snäste jag irriterat och vände undan huvudet för att sedan sätta igång att börja gå bort härifrån då han nu började skrämma mig riktigt mycket.

"Min lille vän, du är inte som alla andra. Jag ser hur du tittar på mig. Jag ser lusten i dina ögon, jag ser hur mycket du vill ha mig." Oscar lade sina händer på vardera sida om mina kinder och vände mitt huvud mot sig för att sedan långsamt föra sitt huvud mot mitt. Min andning blev tyngre och det kändes som att hjärtat höll på att hoppa ur bröstet. Hans läppar borstade nu mot mina men kort efter det, precis när jag hade den känslan av att han skulle kyssa mig så släppte han taget om mig och gick iväg. Han lämnade mig helt ensam med enbart vetskapen om att vi nästan, men bara nästan hade kysst varandra.