One after one one shot ~Harry Styles~

Namnlös del 1

Jag ville inte göra det. Jag förstod inte vad jag höll på med. Jag hade tagit någons lilla bebis ur deras barnvagn när de inte kollade. Jag hade sprungit därifrån med bebisen innanför tröjan och jag var nu på väg mot ett berg för att döda bebisen. Det var som om någon sa åt mig att döda barnet, någon som sa till mig vad jag skulle göra. Det värsta var att jag gjorde precis vad personen i mitt huvud sa åt mig att jag skulle göra, jag nästan njöt av det. Jag satt länge och kollade på vad jag gjort, mina händer var helt blodiga. Jag förstod inte vad som hade hänt. Jag blev plötsligt avbruten då jag hörde något i buskarna bredvid, jag sprang livrädd från platsen. Jag var så rädd att någon sätt vad jag gjort. Jag sprang hem till min lilla 1:a och låtsades som ingenting.

Detta hände 2 dagar efter jag börjat arbeta som sjuksköterska på ett sjukhus i Malmö.

Jag tar hand om en patient som heter Harry Styles. Han är 21 år, ligger i rum 13 på våning 8. Harry kan inte kommunicera med någon då han ligger i djup koma.

Ändå på något konstigt sätt känns det som att han kommunicerar med mig. Det känns som att han försöker berätta något för mig, något han vill att jag ska göra åt honom.

Jag berättar för Liam min chef på sjukhuset, att det känns som om Harry försöker prata med mig. Liam bara skrattar åt mig och säger att det är omöjligt eftersom han ligger i en väldigt djup koma. Han kanske har rätt tänker jag, jag kanske bara inbillar mig.

Jag cyklar hem, äter middag och tänker lite på vad Annika och jag pratade om. Det var nog bara inbillning ändå, såklart han inte kan kommunicera med mig, jag menar han ligger ju i koma.

Jag går och lägger mig och försöker tänka på något annat.

Nästa dag på väg till sjukhuset så cyklar jag förbi Getingens Förskola. Bakom grinden står en liten pojke på cirka 4 år, han bara står där och stirrar på mig, som om han vill mig något. Till slut klarar jag inte av det så jag hoppar av min cykel, tar tag i hans blåa regnjacka när ingen kollar. Jag tar med honom in i skogen, rotar i min väska och tar upp en kniv som jag inte visste låg där. Jag tar kniven mot pojkens strupe. Någon röst i mitt huvud viskar till mig "gör det.. gör det".

Det dröjer inte många sekunder från att jag skär honom i halsen tills att han är helt stendöd. Sedan torkar jag av kniven med pojkens tröja, stoppar ner den i väskan och cyklar till sjukhuset.

När jag kommer in i Harrys rum på sjukhuset så hänger jag av mig min väska och kappa, sedan sätter jag mig på stolen bredvid Trevors säng. Jag känner att han försöker tilltala mig, han säger något i stil med "bra jobbat", "grattis", "jag visste att du skulle klara det". Jag förstår inte vad han menar, jag vet inte ens om han talar med mig eller om det bara är inbillning.

Jag går förbi receptionen där Marianne och Sara står och pratar. Sara ser väldigt upprörd ut, jag går fram och frågar om något hänt. Hon säger att hennes son har försvunnit från förskolan han går på. Pojken jag dödade imorse måste ha varit Saras son tänkte jag. Jag känner hur blek jag blir i ansiktet, jag höll nästan på att ramla ihop. Det ända jag får ur mig är "vad synd, hoppas ni hittar honom snart".

Att jag kan säga det och vara ganska säker på att han är död och att jag var den hemske person som dödat honom. Att ja haft styrkan att döda min kompis son.

Jag sa att jag mådde illa och behövde gå hem, jag gick fort bort från dem och ner i garaget för att hämta min cykel och åka hem.

Efter att ha cyklat ett tag märker jag att jag hamnat på någons bröllop. Även fast jag inte hade någon aning om vilka personerna var så stannade jag kvar och kollade.

När paret satt sig i en bil som skulle skjutsa dem till flygplatsen för att åka på sin smekmånad så hoppade jag på min cykel för att åka hem.

Även denna gång hamnade jag inte var jag planerat att åka, jag hade kommit till flygplatsen där jag stod med en kniv i vardera hand.

Jag såg det nygifta parets bil komma närmare för varje sekund som gick och mitt sug för att döda blev bara starkare och starkare. När de gick ur bilen och var nära ingången där jag stod så tog jag upp kniven och skar av deras huvuden. Dock så fanns det ett vittne denna gång, chauffören.

Han började springa så jag sprang efter, jag kastade den ena kniven mot hans vad. Det vart bara en liten skråma men tillräckligt för att han skulle bli långsammare och jag kunde komma ikapp honom. När jag var ungefär 2 meter ifrån honom så kastade jag min andra kniv. Den gick rätt igenom hans huvud.

Jag hämtade mina knivar och cyklade sedan hem till mig, och denna gång kom jag faktiskt hela vägen hem.

När jag kom hem gick jag och la mig, jag skakade av rädsla. Jag var jätterädd att någon skulle ha sett vad jag gjort. Jag låg uppe och tänkte i timmar, varför hade jag börjat döda människor? Och varför började allt när patienten i rum 13 började kommunicera med mig?

Nästa dag på jobbet så satt jag inne hos Harry. Jag satt där inne i timmar, nu var jag helt säker på att han pratade med mig. Och han verkade veta allt som jag hade gjort.

Jag gick ut i fikarummet, tog en kopp kaffe och satte mig ned vid ett bord där några andra sjuksköterskor satt. Alla berättar om hur deras vecka har varit. Jag sitter helt tyst, tills jag helt plötsligt slänger ur mig "Harry talar med mig, jag är helt säker på det". De andra tror mig inte alls, dem nästan hånar mig.

Jag börjar tro att det är han som kontrollerar allt jag gör, alla mord, allting. Han försöker inte kommunicera med mig. Han manipulerar min hjärna så att jag ska döda en massa oskyldiga människor åt honom tänker jag för mig själv.

Nu när jag kommit på hur allt ligger till så lämnar jag in en avskedsansökan. Jag vill aldrig mer se detta ställe.

Nästa dag börjar en ny kille jobba på sjukhuset, han heter Louis och han ska ta min plats. När han kommer in till Harrys rum så tycker han att det känns som om Harry kommunicerar med honom.

Efter några få dagar återvänder jag till sjukhuset då jag glömt min kappa där. När jag gick in i Harrys rum så ligger han och stirrar på mig, jag försöker skynda mig. När jag vänder mig om så står Louis där med en kniv som han sticker rakt igenom min mage. Han låter mig ligga på golvet och förblöda. Sedan drar han iväg mig och begraver mig mitt ute i skogen.