Nova och Melina

Kap 1

Melina och Novas ett årsdag var för 1 månad sedan. Så det är början på sommaren.

Det är mycket som hänt under det här året. Hanna har kommit ut som lesbisk. Max och hans tjej Stacey ska gifta sig och ska bosätta sig i USA. Jag kommer att sakna brorsan men är ändå glad för hans skull.

Sedan hörde jag små steg och en yrvaken röst. Nova!

"Maaammaaa!" ropade hon och stod ovanför trappen där vi har en grind.

"Ja, gumman. Jag kommer" sa jag och log för mig själv. Jag kan inte fatta hur lycklig jag är. Jag gick upp för trappen och såg sedan att Melina vaknat också. Vi började med att gå o byta blöja. Melina somnade i famnen igen när jag bar ner henne. Så jag la henne i soffan så att hon fick vakna till själv.

Precis då slogs dörren igen och in kommer Hanna ifrån sin löptur.

"Fasiken här är hela kompaniet uppe!" hon har börjat prata med militär termer då hon gjorde lumpen för ett tag sedan och fick ett jobb inom militären samtidigt som hon utbildar sig till officer. Det trodde man inte för ett och ett halvt år sedan.

"Just ja, innan jag glömmer" började hon "jag ska på övning nästa vecka så är borta måndag till torsdag." Jag nickade bara och fortsatte laga frukost. Jag tog fram kvarg, ägg, mackor och lite bacon. Nova älskar hallonkvarg så hon äter den nästan varje dag. Jag satte tjejerna vid bordet och dom började äta direkt. Eller rättare sagt kastade dom i sig frukosten. Eftersom dom vakande en halvtimma tidigare så fick vi äta frukost i lugn och ro. För vi ska till förskolan idag.

"Vad ska ni göra på dagis idag då?" frågade Hanna och sörplade ur sin kopp med kaffe.

"Leka Sally" ropar Nova som klappar händerna och fnittrar. Melina började förklara något oförståeligt om någon Julius och Emma. Sötnosar!

När vi lämnat av tjejerna och gick hemåt så pratade jag och Hanna lite.

"Tänk alltså hur våra liv ser ut" sa jag "jag har två barn och du jobbar inom armén."

"Jo, vi som skulle festa och resa" sa Hanna och skrattade lite. "Men jag är glad att det är såhär, det känns bättre." Jag nickade och log när jag tänkte på hur mitt liv är nu.

Två underbara döttrar och bor i ett jättefint hus med min bästa kompis.

"Men en sak bara" sa Hanna och tittade på mig när vi satte oss på en parkbänk "du mår fan inte bra! Jag ser det på dig." Jag blev lite chockad men Hanna är min bästa kompis så hon förtjänar att veta.

"Mina barn har ingen pappa och han lämnade mig!" tjöt jag "va fan tror du att jag ska må?"

"Ärligt så trodde jag att du kommit över det men eftersom du inte gjort det så vet jag precis vad vi ska göra ikväll!" sa hon och jag började ana att det handlade om att gå ut på krogen eftersom det är fredag. Hon väntade inte på mitt svar och fortsatte "vi ska ut och festa! Vänta så ska jag bara ringa Anton, Jocke och dom andra." sa hon exalterat.

"Jag tror du missar en viktig detalj i din plan" sa jag lugnt och log. Hon såg oförstående så jag sa "barnen? Jag kan ju inte bara lämna dom."

"Dööh! Din mamma" sa hon och fortsatte att planera. Sen ringde hon mamma utan att fråga mig och självklart tog dom tjejerna för kvällen.

Dagen gick åt att shoppa och få tag på alla. Det var ingen som sa nej då det var första utekvällen för mig sedan jag blev gravid. Även om Hanna gjorde slut med Anton så är han fortfarande kompis med henne, vilket är jäkligt roligt. Han förstod väl henne i och med att hon kom ut som lesbisk.

Jag måste medge att det är roligt att förbereda sig, det var verkligen länge sedan. När vi shoppade köpte jag ett par tighta svarta jeans, en ljusrosa tubtopp och ett par glittriga 15 cm klackskor. Som jag kommer att ångra dom efter halva kvällen. Vi gick förbi systemet också för att köpa till festen, än så länge är jag bara 19 år men Hanna får handla.

Kvällen kom och jag sminkade mig ganska mycket. Allt skulle bli perfekt och jag kände hur alkoholen började ta sig och jag blev genast gladare.

När jag kom till nedervåningen så var det ganska mycket folk här redan och det var flera på ingång. Jag hällde upp en shot till mig och Jocke och vi båda svepte dom direkt. Den brännande känslan i halsen kände jag självklart igen. Det var min vardag för två år sedan. Jag tittade runt omkring för att kolla vilka som kommit och tittar mot dörren som precis öppnas och jag fick en chock när jag såg personen som kom in.

Sebbe!? Vad i helvete. Vem bjöd honom? Jag letade rätt på Hanna och frågade henne och till min förvåning så visste hon om att han skulle komma.

"Ja, men va fan jag är less på att du går omkring och deppar" sa hon och försöker att skylla ifrån sig.

"Du vet vad han gjorde mot mig" jag och gråten brände i ögonlocken.

"Ja, men jag har snackat med honom och han ångrar sig som in i helvete. Dessutom gjorde Jennifer något mot honom" sa hon och flinade lite. Därefter fick hon mig att lova att inte göra något dumt. Jag hade verkligen lust att bara åka hem till mamma men jag ville ändå verkligen inte att tjejerna skulle se mig så här och så kan inte Sebbe få vinna! Aldrig i helvete.

När jag såg han nästa gång stod han och tittade på att nytaget foto på mig och Nova från deras födelsedagskalas. Ju närmare jag kom så såg jag hans min. Förkrossad. Han hade till och med tårar i ögonen. Så jag gick fram till honom.

"Det där är Nova" sa jag och höll armarna i kors. Han tittade upp och blev glad när han såg att det var jag. "Varför så ledsen?"

"Jag vill ha er tillbaka, jag ångrar mig som fan" sa han och såg hoppfull ut.

"Om du tror att det där räcker så har du fel" sa jag och stirrade på honom "du gjorde ditt val för ett år sedan."