Dark beauty

T W E N T Y S I X

Med tysta och rädda steg går jag mellan dom höga husen. Det är mörkt ute. Här är jag själv, lämnat mig själv i mörkrets händer. Nervöst skannar jag vägen, himlen, väggarna med förhoppningen att få en skymt av Peterus.

Jag hade ljugit för dom alla. Sagt att jag skulle ut på en sen springtur. Men här är jag och jagar efter faran. Jag är fullt medveten om att detta antagligen är en av dom dummaste sakerna jag gjort i mitt liv, men jag är nyfiken och jag behöver svar.

"Peterus! I know you are here!" Skriker jag och stannar mittemellan dom höga husen. Jag drar åt min strama hästsvans och rättar till det tighta linnet.

"Or should I say Pete?" Säger jag. Denna gång mycket lågare då jag vet att Pete är minst lika nyfiken som mig. Jag är hundra procent säker på att han bara är några meter från mig.

Det fortsätter vara tyst. Men bakom ett hörn av ett hus kliver han fram. Hans ögon lyser i mörkret.

"You are a strong woman. I thought you would be dead by now. Or atleast beg Louis to turn you" Säger Pete samtidigt som han går mot mig. När han ler lyser även hans vita tänder i mörkret. "You even figured out that me and Louis are related. That's good. Because I can tell you that there is so much you don't know about me, maybe Louis can tell you now"

Han tar upp min hand i sin och en kall rysning går genom min kropp. Jag drar snabbt tillbaka min hand.

"I-I'm here to ask you for something" Stammar jag fram. Jag harklar mig och ställer mig rakryggad innan jag fortsätter. "Can you please stop torturing me? Everyone around me is taking damage too, not just me!" Fräser jag. Peterus får ett nöjt leende på sina läppar på grund av min reaktion.

"I beg you! Please! I will do anything! Just not turn into a vampire!" Ber jag och en desperat tår rinner nerför min kind.

"I don't know" Säger Peterus och vänder sig om från mig. Han går runt mig i en ring. "I mean you are so desperate that you even came here all by yourself." Han stannar framför mig. "But I really want you as a vampire so I won't stop" Säger han och skrockar lågt.

"Then you'll have to wait for a long time" Fräser jag. Pete bara skrattar.

"I have a gift with me" Säger han och börjar gå bort mot hörnet där han kom från första början.

"Show me" Säger jag självsäkert.

"That's the Kylie I like" Säger Pete stolt och pekar med hela handen mot mig.

Han försvinner bakom hörnet. Men snart dyker han upp igen. Den här gången är det två fötter till bakom honom. Pete och främlingen kommer fram till mig i ljuset. Pete flyttar sig undan och en sliten Zayn står framför mig. Med ett kraftigt slag slår han till Zayn i ryggen och han hamnar på knä framför mig.

"Zayn" Flämtar jag till och springer fram till honom. Men jag hinner knappt röra honom innan Peterus använder sina magiska krafter och drar mig ifrån honom. Med en smäll flyger jag in i huset. En enorm strålande smärta sprider sig i min rygg och något fuktig vätska, antagligen blod, börjar kännas under mitt linne. Mitt ansikte förvrängs i smärta när jag reser mig upp.

Adrenalinet i mina ådror tycks göra smärtan mindre och jag går med arga och bestämda steg mot Pete.

"I want to make a deal!" Säger Pete och slår upp armarna i luften.

"I will listen to you, if you don't use magic" Fräser jag. Peterus håller oskyldigt upp händerna i luften.

Zayn sitter på precis samma ställe som förut. Han har huvudet sänkt. Han är täckt av smuts och hans annars så välstylade och klippta hår är långt och ruffsigt. Hans nyckelben och revben på hans nakna överkropp avslöjar att han inte fått mycket att dricka, och det enda som klär hans underkropp är ett par slitna basketshorts. Han tittar kort upp på mig innan hans huvud sänks igen. I hans ögon ser jag rädsla. Zayn ser rädd ut. Jag har aldrig sett Zayn rädd förut.

"Down to bussines Peterus" Fräser jag och korsar armarna över bröstet. Desperat försöker jag undvika den varma vätskan som fortfarande rinner nerför min rygg.

"Chill Kylie, not so angry" Skrattar Peterus. Han kliver fram till mig igen.

"Cameron is alive." Rädslan kryper sakta men säker fram inom mig. "Thanks to your daughter" Säger han och pekar mellan mina nyckelben innan han går tillbaka mot Zayn. Det är nästan som att en mörk slöja av hat och mörker följer honom. Han är problem, mörker.

"So Ashton are going to stand up against him tomorrow night. And you are going to stop him. Just when Ashton is on his way to get killed you are going to step into the game. You are going to stop Cameron."

"No, i'm not doing that. I will not even let Ashton fight him" Fräser jag argt. Peterus skrattar återigen högt. Han vänder sig om mot Zayn.

"Darling. If not, I will just kill Zayn right here, right now" Mumlar Peterus, han gör en konstig vinkning mot Zayn. Ett gällt skrik låter från honom och mina ögon fylls av tårar på grund av hans smärtsamma skrik. Peterus ger honom smärtan genom hans krafter.

"Okay!" Skriker jag och Peterus slutar ge Zayn den olidliga smärtan. "I will do it" Viskar jag fram. Peterus får ett stolt leende på sina läppar.

Men istället för att lämna mig och Zayn går han över till mig. Hans hand tar ett stadigt grepp om mina käkar. Han tittar på mig med...avunden?

"Why are you not a vampire" mumlar han och vickar lätt på huvudet. Något i hans röst verkar nästan låta lite som besvikelse. "You would be the perfect leader" mumlar han.

Med det sagt släpper han mina käkar och börjar göra sin väg bort från mig och Zayn.

"Trust me when I say this. I know everything about you. Even what you don't know about yourself. For example, I know wich one you love the most." Säger han, fortfarande med ryggen mot mig. Han vet vad jag sa till Luke. Paniken kommer krypandes. Peterus kan förstöra mitt liv på en sekund helt plötsligt. Bara genom att berätta för Louis.

Jag väntar tills Peterus är helt utom synhåll innan jag springer fram till Zayn.

"Kylie you smell so much blood" Mumlar Zayn drömmandes.

Jag tar fram min lilla fick kniv och skär ett litet snitt över min handled innan jag placerar den mot Zayns läppar. Det tar inte lång tid innan Zayn ser mycket bättre ut. Han är en av dom som är väldigt bra på att kontrollera sig runt blod. Desperat börjar jag skära upp knutarna runt hans fotleder och handleder. Med tanke på brännmärken som klär hans hud är dom fulla med vampyr gift. Jag hjälper Zayn upp och han omfamnar mig direkt i en kram.

"I thought you were dead" Mumlar jag lågt och gräver in ansiktet i hans bröst.

"Kylie we need to get you home, you are hurt" Hostar Zayn fram. Jag placerar hans arm över mina axlar och vi börjar halta hemåt.