Let me go

Kaptiel 8

Hela dagen igår efter frukosten gjorde jag inte ett piss, blev inlåst i rummet större delen av dagen förutom när vi åt mat och jag fick följa med Luca och Sam på en promenad med hundarna. Men nu är dagen här när jag ska hjälpa till med något uppdrag. Jag var nervös innan men det verkade ju hur enkelt som helst när Luca berättade om det. Jag ska ge en väska till en man på en resturang? Eller inte fysiskt ge den till honom utan ställa den utanför toalettdörren där en man ska hämta den sen. Jag ska fråga efter bord för ett sällskap på 10 pers, jag kommer bli nekad enligt Luca eftersom detta är en fullsatt 5 stjärnig resturang. Då ska jag fråga om jag kan få låna toaletten och då ställa väskan där. Easy känner jag. Förstår dock inte varför han inte kan göra det själv. Krävs ju inte direkt någon expert för att utföra detta.

Luca sa några töntiga regler innan uppdraget, om jag ens tänker tanken att rymma blir det straff. Om jag är spydig och otrevlig mot någon här, blir det straff. Om jag skadar någon i hans gäng, blir det straff. Om jag kontaktar någon form av hjälp, blir det straff. Han lovade mig att rymmer jag, hittar han mig. Även en av hans grabbar har börjat söka efter Alexandra berättade han, och gör jag någonting dumt lägger han ned det på en gång, alltså ett straff. Det verkar vara det enda denna mannen kan göra, straffa folk.

Nu sitter vi i bilen och har parkerat en bit från restaurangen. Luca kliver ut och gör en gest som visar att jag också ska göra det. Han sträcker över ryggsäcken till mig och hjälper mig få på den.

- vad är det i den? Frågar jag, den väger TON.

- Det ska du skita i flinar han fram och snurrar runt mig igen så vi står ansikte mot ansikte.

- Du minns allt du ska göra nu va? Och reglerna jag pratade om? Frågar han.

Jag snickar till svars och rättar till ryggsäcken.

- Bra dockan, gå dit, gör det du ska, sen gå upp backen du ser där och möt oss andra där uppe.
Han pekar upp för en backe framför restaurangen.
-Okej?

-Okej säger jag och vänder mig om och börjar gå mot restaurangen.

Grabbarna som följde med hit var Luca, Sam, Rodrigo och Mario. De hoppar in i bilen igen och kör iväg upp för backen. Jag undrar verkligen vad som finns i väskan, den väger as mycket. Säkert droger tänker jag samtidigt jag kliver in i entrén till restaurangen.

- How can I help you? Säger en ung servitris och bjuder på ett leende.

Luca hade rätt, det är verkligen fullsatt här inne, med stiliga män i kostym, kvinnor i deras finaste kläder och några få barn som sitter som dockor. Dyrt ställe känns det som.

- I wonder if you have a table for 10 people? Säger jag.

- Now? Frågar hon, hon är verkligen jätteung för att arbeta här om man frågar mig.

- Yes of course. Svarar jag.

- no unfortunately not, it's packed here today. Säger hon och ler tillbaka till mig.

- oh okay, could I borrow the toilet? Please?

- Yes, go straight and then right.

Jag ler mot henne och börjar gå till toaletterna. Herregud vilken resturang, så vackert inrett. Jag krockar nästan med en mamma och en dotter som är påväg in till toaletten, flickan är otroligt söt och ler så gulligt mot mig. Jag släpper förbi dem båda och väntar tills dörren in till toaletterna är stängda. Jag tar av mig ryggan och ställer den vid dörren och börjar gå därifrån samtidigt jag kollar runt mig för att se om jag kan se den här mannen. Men inget spår av att någon ska hämta något. Men sak samma, inte mitt problem om han glömmer av att hämta den. Jag ler mot servitrisen och lämnar restaurangen, nu bara upp för backen så är jag klar.

Jag kommer runt hörnet uppe vid backen och där står bilen och väntar på mig. När jag kommer närmare öppnas dörren och Rodrigo hoppar ut och håller upp dörren för mig. Jag hoppar in och sätter mig bredvid Luca och Rodrigo sätter sig bredvid mig och bilen kör iväg.

- Gick det bra? Frågar Luca mig och tittar mig i ögonen. Hans blick kan få mig att tappa andan, och hans ögon... wow.

- Ja, varför skulle det inte ha gått bra? Frågar jag honom med en glimt i ögat.

Han flinar åt mig och vi stannar uppe på toppen av kullen, nu har vi utsikt över hela stan och över restaurangen, högt är det.

Alla har hoppat ut ur bilen och grabbarna slår och skrattar med varandra, och pratar spanska såklart.

Luca drar fram en liten svart låda med en röd knapp på som får grabbarna att skratta ännu mer. Vafan har jag missat?

Rodrigo sträcker sig efter mig och tar tag om min kropp och riktar den utåt mot utsikten, har idioten tänkt och putta ned mig?

- Are you ready chica? Viskar han i mitt öra.

- Redo för vadå? Frågar jag och försöker vrida mig om.

- sh sh sh, just look. Säger han samtidigt han står bakom mig med ett grepp med sina armar över mina axlar och ner mot min mage. Mina armar är runt hans för att försäkra mig om att han inte puttar ner mig. Fram kommer Luca och tittar på gänget.

- Tres..... Dos...... Uno..... räknar alla tillsammans, detta kan även jag, 3, 2, 1 säger de. När alla vrålar Uno trycker Luca på den röda knappen och...

* En explosion* (kolla bild uppe)

Jag känner smällens ljudvågor mot mitt bröst och den röd/oranga eldfärgen lyser upp kvällen och färgar våra ansikten. Jag tappar min haka och mina ben blir helt svaga. Killarna runt om mig skrattar och tar upp kameran för att fota. Jag kan inte tro det jag just såg.

- Good job Hannah, you did great! Säger Rodrigo som fortfarande håller i mig.

Jag lirkar mig ur hans grepp och börjar backa mot bilen, jag kan inte tro det.

- Hannah lugna dig. säger Luca samtidigt han går mot mig. Han lägger sina händer om mitt ansikte och säger:

- De förtjänade det, de var några av ett annat gäng, de förtjänade det!

Jag slår bort hans armar och puttar honom så hårt jag kan, han backar till ett steg av den kraften jag lyckades få ur mig. Han bara stirrar på mig. Mina ögon börjar vattnas.

Det andra grabbarna har lugnat ned sin idiotiska glädje.

Jag börjar andas allt mer häftigt.

-Hur FAN kunde du tvinga mig göra så??? Vad det en bomb i väskan? Det fanns BARN där inne! Skriker jag i Lucas ansikte.

Nu kliver han närmare mig igen men jag tar upp händerna för att stoppa honom komma närmare.

- Jag skiter i det Hannah! Männen där inne förtjänade det, det har skadat både barn och kvinnor hur länge som helst! Att deras barn och fruar dör är rätt åt dem.

Jag kan inte tro det jag hör, mina ben är svaga och jag känner hur allt börjar snurra. Men inte nu, jag måste skärpa mig. Jag måste ta mig härifrån, dessa män är mördare! Och jag med nu...

- ¡la policía!
Säger en av grabbarna och springer mot bilen. Jag ser hur gatan där nere lyser upp av blåljus och ambulanser samt brandkåren står redo att gå in för att rädda människor som jag har skadat.

Luca tar tag i mig och utan min vilje trycker han in mig först i bilen så jag hamnar vid ett fönster och därefter kommer han och sedan Rodrigo, Sam och Mario fram. Vi kör därifrån och jag tittar ut genom fönstret. Den väldigt unga servitrisen, den lilla flickan på restaurangen, mamman och alla där inne som hade med sina barn, gjort sig fina för att äta en familjemiddag.. är nu döda, på grund av mig. Inte en chans i världen att någon överlevde den explosionen. Mina tårar börjar rinna när jag tänker på alla som var där inne. Jag lägger huvudet mot fönstret och försöker lugna mig. Jag känner mig hemsk, jag förtjänade att vara kvar där inne när de tryckte på den röda knappen.