Dark beauty

T H I R T Y

Vi åker genom den mörka, tysta staden. Zayn kör och jag sitter i passagerar- sätet. Vi hade lämnat huset strax efter Ashton. Bilen stannar försiktigt in. Det mörka omfamnar bilen och Zayns ögon tycks lysa när han allvarligt skådar mig.

"You don't need to do this" Säger Zayn allvarligt. Han lyfter på sin snapback och drar nervöst håret bakåt innan han placerar snapbacken på huvudet igen.

"I want to"

Även fast rädslan är så stor att hela jag darrar tänker jag göra det. Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om Zayn skulle vara död på grund av mig, eller att Ashton skulle bli rejält skadad. Zayn är påväg att säga något men innan han hinner göra det pekar han mot en gatlykta som är placerad mellan två höga byggnader. Under gatlyktan syns två gestalter.

"Seems like we are at the right place" Mumlar Zayn utan att släppa stället med blicken. "I will be up there" Säger Zayn och pekar mot taket. Jag nickar kort. Fighten är i full gång mellan Ashton och Cameron. Slag efter slag träffar Ashton och varje gång blundar jag lika hårt.

Jag knäpper upp bilbältet.

"If I die, tell Louis I love him"

Innan Zayn hinner säga något har jag stängt bildörren. Jag går mot döden. Jag kommer under dom här sekunderna lägga mitt liv i mörkrets händer. Har jag tur, överlever jag.

Med snabba men försiktiga steg springer jag längs med väggen. Jag är fortfarande inte helt läkt efter gårdagens händelser och att springa är jobbigare än vanligt. Andfådd blir jag och när jag sprungit halva vägen går det inte fort framåt. Men mitt mål är inställt på fighten som pågår där borta och jag tänker inte ge upp.

"STOP!" Skriker jag och hoppar fram från mörkret så jag blir synlig för dom. Ashtons ansikte är svårt skadat. Det rinner blod från näsan och läppen är sprucken. Men hans ansiktsuttryck när han ser mig är förvåning, nästan lite ilska.

"Stop hurting each other" Viskar jag och ställer mig framför Ashton.

Helt plötsligt är det som att luften går ur Ashton och han glider ner på knä. Ett tecken på att om jag kommit en sekund senare skulle han antagligen vara död nu.

Cameron skrattar högt och det ekar mellan dom höga husen.

"Kylie. Darling. You never stop surprising me. You are always so kind to your friends. You are a special creature. You are dangerous. You are one of those who can destroy powerfull people like me." Han går mot mig med sakta men hotfulla steg. Jag vill backa men jag ska inte visa mig rädd. Istället står jag kvar på samma ställe, med samma arga ansiktsuttryck.

"I would kill you," Fräser han hotfullt. Han flyttar blicken från mig och tittar upp på hustaken. Louis, Luke, Zayn och Harry kliver fram på hustaken så vi ser dom. "But your friends are here. And as you now. I'm kind of not that powerfull anymore. But just wait. I will kill you, someday" Säger han och börjar gå därifrån. Min blick svävar över mina fyra vänner som står på taket och jag förstår att Zayn avslöjat min lilla deal med Peterus. "And by the way. Say thank you to your daughter for bringing me back to life." Säger han med ett retsamt flin innan han lämnar.

***

Resan hem är tyst. Ilskan i Louis ögon går inte att bortse. Sen om ilskan är riktad mot mig, Peterus, Zayn eller Cameron vet jag inte. Men han är arg.

Zayn är tyst för att han skäms för att han lät mig gå och stoppa allt, jag är nästan säker på att Louis kommer skälla ganska mycket på Zayn över att han lät mig gå. Ashton han hostar bakifrån bilen. För varje hostning lämnar blod hans mun. Men eftersom han är en vampyr kommer det fixa sig med lite blod.

Vi glider upp på parkeringen och Louis tar min hand. Vi hoppar ur bilen och utan att säga ett enda ord till mig går han före mig in i huset.

"I'm so sorry. I know I shouldn't have done that. " säger jag medans Louis går före mig upp för trapporna och in i hans rum. Han stänger dörren bakom sig och ställer mig upp mot väggen. Ena handen lutar han bredvid mig så att han står bara några centimeter ifrån mig.

"It is you. It is fucking you!" Skriker han och jag förväntar mig en rejäl utskällning. " I cannot describe it anymore, it is you," Nu kommer det. Skamset tittar jag ner i golvet och bara väntar på utskällningen. "You are so extrodinary. You are the only one that I will ever want. I belong with you. You are my home. I look at you, and somehow I can see 50 years from now on the front porch of some old house in the middle of nowhere and we're togheter. I need you. You are the only thing that matters," Jag tittar förvånat upp och han kysser mig.

Kyssen blir snabbt mer passionerad och det tar inte lång tid innan han ligger över mig i dom fluffiga duntäckena. Omsorgsfullt undersöker han varenda centimeter av min kropp med sina läppar och händer.