Varg öga

Kap 10 vandringen

Jag reste mig upp och snappade åt mig haren. Köttsaften rann ner från min haka och mina tänder grävde sig in i köttet. Jag skyndade mig att vända mig om och springa iväg. Den vita varelsen var snabbt uppe på tassarna och kom efter.

Vi sprang i skogen träden synds bara som små sträck, den vita varelsen började snart flåsa och jag drog ifrån. När jag kommit en bra bit framför henne stanna jag och lyssnade. Hon var ganska nära men jag skulle hinna klättra upp i ett träd för att sedan skrämma henne. Eller det kanske är elakt..... Eller inte.

Det slutade med att jag nu fem minuter senare satt uppe i en buskig björk i väntan på att den vita varelsen skulle komma ikapp.

När jag suttit en stund till hörde jag ett ljud, små trippade steg tjugo meter åt höger. Hahaha nu kommer hon att bli skit rädd. Sen blev det tyst för tyst. Jag lyssna spänt efter minsta lilla ljud och kollade åt höger utan att nästan blinka. Jag kände en söt lukt blandat med människa.

Det är den vita varelsen...

Längre han jag inte innan jag blev påhoppad bakifrån. Jag lyckades vända oss i farten så hon blev underst. Fast hon är ju så liten jag kommer att mosa henne. Jag lyckades landa på alla fyra tassarna stående över henne. Jag granskade henne försiktigt medan hon försökte resa sig upp. Hon trillade genast ner eftersom jag stod över henne.

" vad heter du ? " Frågan kom från ingenstans men jag ångrade det inte, jag måste få reda på vad hon heter. Det börjar bli lite konstigt att bara kalla henne den vita varelsen.

" va???" Svarade hon förvånat.

" Vad heter "började jag " ja ja jag hörde men varför undrar du? " avbröt hon irriterat. Vad har hon att bli irriterad på.

" därför att jag undrar" sa jag kanske lite för malligt men hon blev irriterad på ingenting så jag har rätt att vara mallig . Tycker iallafall jag.

" Det är inte viktigt" svarade hon och jag tror jag tappade hakan. Okej jag kan haka upp mig på väldigt små saker men vadå det är inte viktigt klart det är viktigt. Och jag som tyckte jag lät mallig.

" jo jag vill veta vad du heter och vad du är för sorts djur" sa jag bestämt.

" jag heter Elsa och jag är en gumiho, nöjd? " fräste hon. " och kan du flytta på dig jag vill faktiskt resa mig upp" fortsatte hon sedan. Vad i h*****e är en gumiho hade jag lust att skrika men hon värkande redan lite för sur.

Fast det var faktiskt inte mitt fel att hon blev sur för att ja......hm......fan jag kommer inte på någon anledning alls. Fast det finns säkert flera tusen bara om jag kommer på dom. Ja så måste det vara det finns fast jag kommer inte på dom bara.

Eller så var det mitt fel jag började ju faktiskt att vara otrevlig. Men hon blev irriterad för ingenting, fast jag vet ju inte ens vad en gumiho är. Alla gumihoer har säkert någon hemlig kodex om att man inte får bäretta sitt namn eller ens att man är en gumiho.
Dönn dönn dööööönn.

Eller kanske det fins någon annan mindre rolig anledning som att hon bara inte vill bäretta det för någon.

-----------------------
10 kapitel jipppi!!!!!!!!!!!
Och tusen tack för alla läsningar/ visningar.
Det är ju helt otroligt jag trodde att jag skulle få max 100 på hela boken men nu har jag hela 1,49k
Så det tionde kapitlet firar jag med ett extra långt kapitel om Nova och den vita varelsens som nu heter Elsa's vandring.
Hoppas ni tycker om det
Glöm inte att rösta och kommentera!
Jag tål kritik

tack o hej leverpastej.

/ DisaChipp