You saved My life. O.E

Prolog

Linnèas POV

Jag var på väg hem från jobbet när jag kände mig iakttagen. Det var antagligen bara inbillning men jag skyndade ändå på stegen. Jag hade ju trots allt haft den där lite märkliga känslan väldigt många gånger på sistone och jag blev lite orolig.

Sen såg jag någon stå i skuggan till en sidogata. Det var en pub längre ner på gatan och det hördes liv och stoj därifrån så jag nästan sprang dit och tänkte att det nog inte var något. Då jag sen började lugna ner mig så tänkte jag att det var nog bara jag som var lite paranoid. Så återigen började jag gå hemåt och nästan exakt två kvarter från min lägenhet så blockeras plötsligt min väg. Jag tittade upp och såg en man stå framför mig.

Jag kände igen honom men min hjärna kunde inte placera varifrån han kom. Innan jag hann reagera hade han stuckit en kniv i magen min mage och börjat gå därifrån. Jag ropade på hjälp och han insåg att någon kanske skulle höra mig så han vände om och jag försökte ställa mig upp. Det ända jag visste var att jag måste överleva det här.

Jag tog i allt jag kunde och försökte ingnorera smärtan. Jag lyckades ställa mig upp och med en enorm ansträngning drog jag ut kniven ur magen. Mannen hade börjat gå mot mig och skrattade. - du kommer aldrig undan. Han trodde förstås att jag inte kunde komma ifrån honom. Han hade nu kommit ända fram till mig och tog upp kniven från marken. - jag ska vara snäll. Jag gör det snabbt. Sa han.
Så då gjorde jag det mest oväntade. Slog honom på käften bet ihop vände rätt om och sprang.

Jag hörde mannens flåsande andetag bakom mig och adrenalinet och rädslan spreds i kroppen.

Sen stoppades plötsligt min framfart.
Jag tittade upp på killen jag hade sprungit in i. Jag lyckades få fram ett -hjälp. Och sen var det sista jag mindes hans blåa klara ögon. Sen blev allt svart.
***********************************

Läs gärna. Tar emot kritik! Det är ju det som gör att jag förbättras.

Xoxo Lina