Belle och Myles

Magnolia Town

Mina ben känns som is, det är så kallt. Jag öppnar ögonen och möts av ett dovt ljus och stenväggar. Mitt huvud pulserar av smärta och jag kan knappt se något. Jag sätter mig upp lutandes mot stenväggen bakom mig. Jag tittar ner på min kropp och mina kläder är borta som istället har ersätts av en vit t-Shirt som går till mitten av låren. Jag titta runt och inser att jag sitter i en fängelsehåla. Mitt vänstra ben är fastkedjad till en stenvägg. Jag försöker röra mina ben men det går inte, det är för kallt. Jag fryser extremt mycket. Att sitta med bara ben i en tunn t-Shirt på ett stengolv blir kallt. Jag försöker ställa mig upp igen och det känns som jag ska gå av samtidigt som mitt huvud snurrar. Vad gav den där killen mig? Och vad de han som tog av mina kläder? Jag ramlar ihop igen och glider ner längst väggen. Precis när jag ska göra ett ytterligare försök att ställa mig upp öppnas järndörren och in kommer den okända killen. Herrejävlar vad stor han är, omänskligt stor.

Han går fram till mig med ett okänsligt ansiktsuttryck och låser upp kedjan. Sedan tar han tag om min arm och drar upp mig på mina ben. Jag försöker dra ifrån min arm ur hans grepp men jag är orkeslös. Han börjar gå ut mot dörren med sin hand om min handled.

- släpp snälla... kvider jag tyst fram medan jag tvunget går med honom.

Han reagerar inte ens på att jag försöker komma loss utan fortsätter att gå. Han tar långa kliv och jag snubblar efter honom. Hans grepp hårdnar runt min handled varje gång jag är påväg att snubbla för att jag inte ska ramla omkull. Vi går längst en stor tunnel med endast några facklor som ljuskälla och passerar flera fängelsehålor. Det sitter.... Konstiga djur och människor i burarna, det väser och ler när vi passerar dem. Vi kommer fram till en stentrappa och jag får kämpa för att inte snubbla. När vi kommer upp öppnas det en dörr och ut kommer vi till en väldigt stor sal där solen lyser in.
Ljuset inne i salen är gyllene och väggarna är täckta med gröna löv och stora fönster. Längst in i den stora salen står det en stor tron bygg av trä där en man sitter med en krona gjord av gyllene löv, han ser ut som en gammal kung. Killen som håller i mig drar fram mig till kungen  och jag vågar inte göra motstånd. Runtom i salen står det flera vakter, det har liknande kläder som killen som drar i mig. Han trycker ned mig på knäna framför kungen och ställer sig bakom mig. Jag känner hur t-shirten jag har på mig är alldeles för kort.

kungen har ett ärr rakt över ögat och stirrar på mig.
- Vem är du? Säger han till mig.
Jag kan inte prata, jag finner inte några ord. Mitt hjärta slår så snabbt och jag känner hur mina ögon börjar vattnas.
- vem är DU?! Utbrister kungen högt så väggarna skakar. Hans röst är grov och hemsk. Det den rösten är gjord för att skrämma alla i sin närhet.
- J-j-jag är Be-belle svarar jag med en darrande röst.
- Belle? Vem skickade dig? Svarar han.
- skickade mig? Jag vill b-bara hem. På min kind faller en tår.
- Och vart är ditt hem? Hans röst och tonläge skrämmer mig. Jag är livrädd.
- Byllevarg...
- Byllevarg? Du är alltså inte härifrån. Hans ansiktsuttryck ändrar sig och han blir mer seriös. - Hur tog du dig hit?
Jag skakar på huvudet och tittar ned.
- jag tror.. tror jag rörde ett ljus i skogen. Säger jag.
Kungen höjer sin blick från mig med ett frågande ansikte till killen bakom mig.
- Myles, ta henne tillbaka till fängelsehålan tills jag har beslutat vad vi ska göra med människan. Kom tillbaka sedan hit, vi har att diskutera.
Så killen som tog mig hit OCH gjorde så att jag svimmade heter Myles.
Myles greppar tag om mig för att ta mig tillbaka till den kalla fängelsehålan.
- Vänta snälla! Jag vill bara hem! Säger jag samtidigt jag försöker gå närmare kungen. Myles fångar min midja och håller hårt fast mig men står still tills kungen svarar.
- Du kommer inte hem, det finns ingen väg tillbaka. Svarar han kyligt.
Det kan inte vara sant, om jag lyckades att mig hit kommer jag lyckas ta mig tillbaka, tänker jag.
- Snälla, viskar jag en sista gång men kungen viker undan ögonkontakten med mig och vinkar iväg oss.
Myles tar min arm och drar ut mig från salen.
Mina tårar börjar rinna ner längst mina kinder. Vi kommer till den långa tunneln med fängelsehålorna igen.
- snälla snälla släpp! Jag vill inte! Skriker jag till honom.
Han svarar mig inte utan fortsätter gå med mig dragandes i handleden.
- åhhh släpp! Snälla! Medan jag bönar och ber honom rinner mina tårar samtidigt jag kämpar att ta mig loss.
- Myles snälla! Ropar jag ut.
Helt plötsligt vänder han sig om trycker upp mig mot stenväggen hårt så t-shirten åker upp. Det värker till i hela ryggen. Han morrar rakt i mitt ansikte.
- Din lilla människa flicka, du säger inte mitt namn igen. Jag bryr mig inte varför du är här eller vad som händer dig. Gör motstånd en gång till och du kommer ångra dig.

Han står några cm från mitt ansikte och rynkar pannan! Han ser så arg ut. Hans gröngula ögon stirrar in i mina blåa. Han är så lång att jag får titta upp på honom. Hans kropp lutar sig mot mig med sina armar vid varsin sida av mitt huvud. Hans blick sänks och han tittar på mina läppar och sedan möts våra ögon igen. Han vänder sig om och tar ytterligare ett hårdare grepp om min arm och jag tvingas gå med.

Framme vid fängelsehålan puttar han in mig, låser och sedan vi får ögonkontakt en sista gång innan han går. Så jävla okänslig och elak. Jag kryper ihop i hörnet med knäna mot mitt bröst. Jag vill härifrån nu.