Those three little words - f.s

Del 33

Felix perspektiv:

Klockan var halv elva på fredagkvällen och jag låg nedstoppad under ett täcke i Amandas breda dubbelsäng med henne bredvid mig. Hon hade somnat för inte alls länge sedan och det förvånade mig lite. Hon var alltid den som brukade vara uppe halva nätterna i vårt tidigare förhållande. Amanda hade aldrig varit en sådan tjej som föredrog fester utan stannade helst hemma på hemmakväller vilket jag på något sätt hade accepterat genom hela förhållandet. Själv gillade jag variationen, jag ville både vara ute och hemma för i längden var det ganska trist att bara sitta hemma och titta på någon film och inte göra något annat än det. När vi hade haft filmkvällar kunde vi sitta uppe till tre på natten och se på film utan att säga ett ljud. Det lät kanske tråkigt men det var ganska vackert på något sätt. Vi hade känt varandra så bra att vi kunde vara tysta och inte säga ett ljud.

Jag kände en enorm skuld inom mig när jag låg där bredvid Amanda nästan helt avklädd i hennes säng och låtsades precis som att inget hade hänt. Hon hade gjort slut med mig av en anledning men ändå var jag så blåögd att jag ville fortsätta umgås med henne, trots att hon hade valt bort mig för någon annan tidigare. Jag visste inte om det berodde på att jag var riktigt uppmärksamhetsökande eller bara saknade att ha någon jag älskade. Grejen var bara den att jag inte älskade henne längre, inte det minsta faktiskt.

Mina armar som i vanliga fall brukade ligga om henne när vi skulle sova låg nu på vardera sida av min kropp. Själv låg jag bara på rygg och tittade rätt upp i taket med en besviken blick. Jag avskydde det här och allt jag ville var att ta mig härifrån. Medan jag låg och bara stirrade rätt upp i taket så hörde jag hur det vibrerade till i sängbordet. Jag vände upp blicken dit och såg att det var min telefon som förmodligen hade fått ett meddelande eller något liknande. Tröttsamt reste jag på mig och sträckte mig efter min telefon för att titta vem det var som hade försökt ta kontakt med mig. När jag klickade på hemknappen var jag tvungen att kisa mot ljuset som spred sig från skärmen och när jag såg hennes namn på skärmen bildades det små fjärilar i magen.

Maja, 22:47:
Felic jah fkn behvr doig ny
Setiös ja saknar dkg
Förkåt jahj vet nt va sim hämde m oss

Jag visste inte om jag skulle skratta åt smsen som hade trillat in i min telefon från Maja. Att hon var full och klockan var inte alls mycket än skrämde mig men att hon tänkte på mig fick mig att bli glad. Det visade bara på att hon var ärlig. Förmodligen skulle hon argumentera mot det i morgon, det brukade alla som fyllesmsade göra.

Felix, 22:54:
Vart är du?
För ärligt det känns inte säkert att du redan nu verkar vara hur packad som helst...

Maja, 23:03:
Ja vey nte

Felix, 23:04:
Men gå in på in på detaljer och klicka på "skicka min plats" så kommer jag så snabbt jag kan!

Hjärtat slog oregelbundna slag i mitt bröst och jag kände mig riktigt nervös. Tänk om hon inte skulle skicka vart hon var eller skulle få för sig att bara ignorera mig. Jag satte mig upp på sängkanten och stängde av ljudet på min mobil för att inte väcka Amanda som låg och sov bredvid mig. Eftersom jag låg ytterst i sängen var det lätt för mig att ställa mig upp och dra på mig mina kläder som hängde över kanten på en av stolarna i rummet.

Ljusskenet från min mobil fick hela rummet att lysas upp och på skärmen visades meddelandet från Maja med hennes platsinformation. Så länge hon inte fick för sig att åka därifrån innan jag hann komma dit. När jag hade dragit på mig mina svarta jeans och den gråa sweathern så tryckte jag ner telefonen i bakfickan och tittade på Amanda en sista gång. Hon låg och sov så fridfullt och ännu en gång fick jag skuldkänslor över att jag skulle lämna henne här helt omedvetande. Det var inte förrän hon vaknade i morgon som hon skulle inse att jag inte längre var kvar, vilket faktiskt var ganska taskigt om man tänkte efter men jag kunde inte hjälpa det. Vi var inte tillsammans och jag hade en fri vilja.

Snabbt skyndade jag mig ut ur hennes rum som jag så många gånger hade vistas i för att söka upp Maja och vart hon var. För mig var det viktigt att hon var i rätt händer och inte hamnade fel för då skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. För jag kände nu ett litet ansvar i att faktiskt ta hand om henne.

-------
Vad sägs om att jag lägger upp en liten karaktärstävling ikväll? Skulle ni vilja ha en sådan igen? Den här gången till en ny fanfiction, alltså inte till denna.