Summer love ☼ f.s

1.9

kapitel nitton

You're the smile to my face and the beat to my heart.

"Ah jag har också hört det." Mumlade Ida som svars till något Josephine sagt och sparkade av sig sina skor innanför dörren. Jag gav Hanna en oviss blick och ryckte på axlarna. "Hört vadå?" Haspade Hanna nyfiket ur sig och kastade upp fotbollen i luften. Vi hade precis kommit tillbaka från en svettig fotbollsmatch mot ett annat gäng, bland annat Tristan och Alfred.

"Att Celine är tillsammans med Felix nu." Svarade Ida nonchalant och fortsatte plocka bland sina saker ovanpå byrålådan. Jag gav Hanna en frustrerad blick och föste besvärat undan håret. Han var inte alls med Celine, har vad med mig. Jag ville så gärna berätta det för alla, räta ut lite frågetecken och få alla att inse att det faktiskt var jag som var Felix flickvän. Inte den där Celine.

"Varför tror ni det då?" Hanna gav mig en försökande blick och sviktade återigen bollen mellan sina båda händer. Ida mötte min morska blick i spegeln och log svagt. Sen fortsatte hon plocka bland sina utspridda smink -och hår produkter. "äsch, hon gillar honom tydligen, och han ser ju ut att tycka om henne också" Svarade hon efter en stund, en aning frånvarande och fortsatte plocka ner olika saker och ting i sina prickiga sminkväska. "Jag vet inte .. men hon hade typ sovit hos honom härom natten, någon hade sett en tjej hos killarna, och tydligen var det hon." Jag borrade ner naglarna i handflatan och bet mig hårt i underläppen. Helvetesjävlapisshelvete.

"Men det måste ju inte vara Celine." Försökte Hanna och gav mig en tvekande blick.

"Men liksom .. vem skulle det annars vara?" mumlade Josephine som precis klivit ut ur badrummet och samlade sitt röd, lockiga hår i en hög hästsvans. "Det låter ju mest trovärdigt så, Celine och Felix alltså, de är en riktig match made in heaven ju!" Nu kunde jag inte hålla det inne längre.

"Det är jag okej?! Det är jag som är med Felix!" Snäste jag barskt och kastade frustrerat ut händerna i luften. Josephine gav mig ett snett leende och vid spegeln skrattade Ida roat. "Vi vet att du gärna skulle vilja det Agnes, men lets me honest, sorry." Jag gav Hanna en vidgad blick och fnös lågt.

"Jag är helt seriös." Men än en gång log de bara mot mig och fortsatte plocka i sina grejer som låg utspridda lite här och var i stugan. Det gjorde mig fruktansvärt frustrerad. Men det är klart, jag hade inte heller trott dem till en början om de varit i min sits. Men nu var det faktiskt så att det var sant, och när jag äntligen släppt ut hemligheten så lyssnade det knappt på vad jag hade att säga!

"Ni lyssnar ju inte ens på mig!" Jag kastade iväg min kudde mot Ida och såg hur den träffade henne intill svanken och föll sedan till golvet. "Jag är tillsammans med Felix, och har varit det i flera veckor nu! Jag har till och med bilder på min mobil om ni vill kolla, och sms." Nu hade de bådas prassel tystnat och istället stod de båda vända mot mig med skeptiska miner tvärs över ansiktet. "Jag följde inte med Vanessa till hennes farmor och farfar, jag skulle hem till Felix. Vad fan tror ni jag gjort under nätterna?! Gått tusen promenader mitt i natten i flera timmar?!" Nu verkade det som att de båda faktiskt började sätta ihop del för del i deras huvuden och som att det äntligen började låta en aning vettigt.

"Vänta va?" Ida drog samman sina ögonbryn och rynkade chockat på näsan. "Är du .. är du tillsammans med Felix?!" Jag gav henne en dryg blick och grimaserade. Jag lyfte upp mobil från nattduksbordet och klickade upp några av de många bilderna på mig och Felix tillsammans. Just den här var en selfie, där vi båda gjorde fula miner och poserade oseriöst. Det fanns säkert tusentals sånna här på min mobil vid den här tiden. Jag hade säkert flera hundra bilder på mig och Felix tillsammans, men även många då Felix tagit sig friheten till att sno min mobil en stund.

Det gjorde mig lycklig att kolla på alla de bilderna, det betydde att även när sommaren var slut kunde jag kolla tillbaka på de stunderna vi haft tillsammans.

Bilderna vi tagit vid sjön nära Felix hus, alla selfies med Dante, och Lovisa. Alla puss och kram bilderna i helväggs spegeln hemma hos Felix, bilderna på en sovande Felix, eller flertals bilder som killarna tagit på oss utan att vi lagt märke till det. Bilderna på våra matchande skor, och även outfits. Även selfies med resten av killarna, majoriteten av alla de bilderna var även de oseriösa. Men min allra favorit bild på oss två tillsammans skulle nog alltid vara en bild som Omar tagit på oss en av de kvällarna jag sovit hos dem. Vilket jag gjort nästintill varje natt under de senaste dagarna. På bilden låg vi i Felixs säng här på lägret, vi båda skrattade med läpparna intill varandra. Det skulle säkerligen alltid vara en favorit.

När jag hittat några selfies - på både Felix, och på oss båda - vinklade jag mobilen mot Ida som nästintill såg som hon skulle dö av chock. Jag svepte åt sidan några gånger och lät henne se några till innan jag återigen stängde ner skärmen och la tillbaka den på nattduksbordet. "Herregud!" Tjöt hon euforiskt. "Du är verkligen tillsammans med honom!"

"Nej duvet." Jag gjorde en sarkastisk min och skrattade svagt. Josephine stod tyst bakom Ida, tillbaka lutad mot byrån och log skevt mot mig. "Jag är så avundsjuk på dig just nu." Mumlade hon efter en stund, men trots det log hon stort. "Men shit, nu måste du faktiskt berätta ALLT." Kuttrade Ida uppspelt och klappade exalterat samman sina händer. "När träffades ni? när kysstes ni? ALLT!"

-

Efter cirka en timme bestående av Idas suckar av avund och mitt berättande hade de båda fått reda på allt som hänt.

"Vänta, har du legat med honom?"

Jag spärrade generat blicken i henne och kände hur färgen steg över mina kinder. Hon gav mig ett klurigt flin och rörde smidigt upp och ner på båda sin ögonbryn. Jag slog upp händerna för kinderna och skrattade stelt. "Det har du, du har legat med honom!" Hon flinade ännu större och gestikulerade vilt mot mitt blossande ansikte. "Kollakollakolla, hon är ju alldeles röd i nyllet!" Jag vek ner blicken i mitt knä och fnös generat. "Men lägg av." suckade jag.

"Men bara erkänn, du har det." Hennes ögon flackade mellan mig och de andra i en forskande gest. Efter mycket stirrande och roade flin kunde jag inte göra något annat än att nicka. Det var ju trots allt det som var sant. "Jag sa ju det!" Kvittrade hon förnämt och räckte barnsligt ut tungan åt Hanna och Josephine.

"När du sov hos honom eller vad?" Undrade Hanna och log. Jag bet mig tvekande i underläppen, och nickade. Trots att jag kände mig helt brännande het i ansiktet och alldeles generad kände jag mig varm inuti, fylld av kärlek.

"Jasså? Så du ska byta namn till Sandman nu eller?"

__________

En filler, tack så mycket för att ni läser. Kan också säga att eftersom skolan är igång igen blir det mindre kapitel, ska försöka uppdatera så ofta som möjligt med det blir nog till helgerna oftast, annars ganska korta kapitel! puss.

Btw ett kollage på lite bilder jag tänkt mig ska föreställa några av de bilderna som de tagit tillsammans. har bara hittat många på google och tumblr, så det är ju inte felix på alla bilder. Men ni förstår ju, låtsas att det är felix på de som inte är han på.