Those three little words - f.s

Del 41

Majas perspektiv:

Jag vaknade upp nästa morgon av att det smällde i ytterdörren på nedervåningen. Snabbt reste jag mig upp i sängen och lindade täcket runt min nakna kropp och slängde en blick på min vänstra sida bara för att se om Felix låg kvar eller om det var han som hade stuckit. Han låg dock kvar bredvid mig och trots min trötta hjärna så kunde jag lätt räkna ut att det var min pappa och hans nya fru som hade kommit hem tidigare än beräknat från deras lilla vistelse borta. Jag hade lovat dem att jag skulle vara skötsam hemma hela kvällen och inte ha några vänner över för skulle jag det, skulle jag vara tvungen att vara hemma hos mamma. Pappa visste nämligen väldigt väl om mina festvanor, att jag var ute sent på kvällarna och snurrade runt. Från en början hade han försökt bestraffa mig men när han hade insett att det var lönlöst så slutade han med det.

Jag greps nästan direkt av lite panik då jag hörde fotsteg i trappan upp till övervåningen. Skulle pappa komma in i mitt rum och möta synen av mig liggandes i min säng inlindad i mitt täcke bredvid en okänd sovande kille så skulle han bli vansinnig. Han skulle på riktigt slita upp mig ur sängen och tala om reglerna för mig som vi hade kommit överens om igår innan han hade åkt iväg. Sedan skulle han förmodligen sparka ut Felix och aldrig låta honom komma tillbaka igen.

Snabbt ruskade jag i Felix som sov djupt. Egentligen ville jag inte väcka honom då han såg så söt och fridfull ut när han låg där ihopkurad i sängen men jag hade inget annat val. Han vred och vände sig och tittade trött på mig sedan.

"Godmorgon", sa han med sin rossliga morgonröst. Snabbt höjde jag mitt pekfinger som ett tecken på att han skulle vara tyst och inte säga något mer. Fotstegen som jag hade hört i trappan försvann in i rummet bredvid mitt och kort senare förflyttades de ut ur rummet bredvid och mot min dörr. En knack hördes och snabbt bet jag mig i läppen.

"Maja är du vaken?" Pappas röst hördes utanför dörren.

"Ja men kom inte in jag håller på att byta om!" svarade jag från sängen. Jag slängde en blick på Felix som låg bredvid mig och han lade direkt handen för munnen för att tysta ner sig själv. Hjärtat i mitt bröst slog i en orolig frekvens och jag försökte lugna ner mina andetag som nästan var panikartade.

"Okej men jag tänkte bara säga att vi är hemma nu igen", sa pappa utanför.

"Aa, jag kommer ner och äter frukost snart, vi kan prata mer då", svarade jag och tittade ner på Felix som nu såg ut att ha minst lika mycket panik som jag hade över det här. Pappas steg hördes igen och vandrade nerför trappan. När vi inte längre kunde höra hans steg i trappan mer så pustade vi båda ut.

"Shit, var det där din pappa?" frågade Felix oroligt.

"Ja och han kommer bokstavligen döda mig om han märker att jag har dig på besök här. Han sade tydligt till mig igår att jag fick bo här hemma ensam om jag inte fick för mig att dra ut på någon fest eller drog hem någon vän. Jag tror att han skulle förstå mig om han fick reda på att det var någon tjejkompis som sov över men att du som kille gjorde det skulle få honom att flippa ur", svarade jag och dunsade ner i sängen igen. Felix bara tittade på mig och skakade på huvudet innan han drog mig närmre intill sig. Försiktigt kysste han min panna och lät sina fina ögon möta mina.

"Maja andas, vad skulle vara det värsta som skulle hända egentligen?" undrade han.

"Att pappa tappar förtroendet för mig", mumlade jag.

"Inget annat?" frågade han.

"Nej men det är faktiskt väldigt viktigt för mig att hålla mig väl med min pappa för när han blir arg så blir han verkligen riktigt jävla arg och då vet man knappt vad han är kapabel till. Alla tror att han är den där sköna snälla pappan som låter mig göra allt men så är det inte och därför är det viktig för mig att jag inte ställer till med något bråk", suckade jag och vände ryggen till Felix. Försiktigt lutade jag mig ner mot golvet och fiskade upp mina underkläder som hade åkt av igår.

"Du måste väl få bestämma lite över dig själv, eller har jag fel?" frågade han. För varje ord Felix sade så blev han bara mer och mer dryg och jag retade mig ännu mer på honom. Irriterat drog jag på mig mina trosor under täcket och ställde mig sedan upp med ryggen vänd mot Felix för att lättare kunna ta på mig min bh som även den var av. Efter det gick jag mot garderoberna för att plocka fram en enkel stickad tröja och ett par mjukisshorts som jag brukade ha på mig på helgen - bara för att inte väcka misstankar hos min pappa.

"Blev du sur nu?" Felix ville ha respons på det han innan hade sagt, därför fortsatte han att fråga på.

"Du irriterar mig bara så jävla mycket", mumlade jag. "Det känns som att du inte känner mig det minsta, du vet inte vem jag är eller hur jag reagerar över saker och ting."

"Men förlåt mig då", sa han och tittade på mig från sängen med en irriterad blick. Jag bara suckade irriterat ännu en gång och gick mot mitt skrivbord för att borsta igenom mitt hår. Felix låg fortfarande kvar i sängen utan att röra på sig utan tittade bara på mig medan jag borstade igenom mitt korta blonda hår och tillsist satte up det i en liten svans.

"Förlåt mig för att du inte tycker att vi känner tillräckligt bra, det är såklart mitt fel, precis som allt annat som händer. Vad mer ska du nu komma och säga nu? Att du ångrar att vi lärde känna varandra eller?" morrade han irriterat.

"Jag går ner till pappa nu, jag kommer upp sen", sa jag och ignorerade frågan precis hade ställt.