Lauras POV:
Jag står som fastfrusen bredvid deras bord.
"Vi vill inte att du ska blir sårad eller hänga för mycket med vänner du aldrig kommer träffa igen när vi kommer hem", förklarar Damiano.
"Men då är det väl självklart att jag vill vara med dem medan jag är här?" utbrister jag. "Hemma i USA är jag nästan alltid hemma och med er!"
Jag känner tårarna bränna i ögonen. Jag har inte tänkt så mycket på att jag snart kommer skiljas åt med mina kompisar.
Jag kan inte ens kalla dem kompisar längre.
Bästisar är ett mer passande ord.
"Även om jag får träffa Raini är det elakt och fel", säger jag. "För om jag är med henne får ju hon inte heller vara med Ross eller Calum!"
"Men Laura..." vädjar Ellen.
"Sluta!" utbrister jag. "Sluta att behandla mig som en tioåring!"
Jag kastar en snabb blick på Vanessa som sitter helt stilla och ser på mig med sorgsen min.
Sen går jag bort mot Ross, Raini och Calum.
De ser inte glada ut.
"Vi hörde inget, men vi såg att inget bra hände", säger Ross.
"True shit", mumlar jag och drar håret bakom örat.
"Kan du berätta?" undrar Raini.
"Jadå", säger jag. "Mina föräldrar tillåter mig inte att vara med er mer. Bara Raini ibland."
"VA?!?!" nästan skriker Ross och Raini. "VARFÖR?!?!?!?"
"De säger att det är för mitt eget bästa", svarar jag dystert. "Men jag vet att det är för att de vill ha mitt sällskap och att pappa är livrädd att jag kommer skaffa pojkvän och bla bla bla."
"Jag antar att vi kommer ses, men inte hänga", säger Calum. Han låter väldigt besviken.
"Jag vill ju vara med alla samtidigt", säger Raini, "passa på medan jag är här, liksom. Jag vill inte behöva vara med er på deltid."
"Inte jag heller", säger jag och min röst stockar sig i slutet. "Dessutom har jag ju precis insett varför Ross ignorerade mig och vill vara vän med honom igen... så pajas hela skiten av pappa."
"Det här kommer verkligen inte vara sista gången vi hörs", säger Ross bestämt. "Men kom här nu så får jag krama dig."
Han lägger armarna om mig och jag hör ett litet prasslande där bak. Men jag bryr mig inte så mycket om det. Ross kram gör mig gladare och varmare inombords.
När vi tillslut lyckas dra oss ifrån varandra kramar jag även Raini och Calum. Lika bra det.
"Ses sen då, Laura", säger Raini.
"Samma här", säger Ross och blinkar mot mig.
Jag blir alldeles förvirrad. Vad menar han?
***
Ross POV:
"Kan du inte berätta nu, Calum?" frågar jag.
Vi sitter hopträngda i en flakis bil påväg mot... vad det nu var.
"Om tio sekunder", säger Calum. "Tio... nio... åtta... sju..."
"Men kom igen", stönar Raini.
Jag himlar med ögonen. Calum beter ju sig som en femåring.
"... fem... fyra..." fortsätter Calum.
"Tre två ett noll", säger Raini jättesnabbt. "Säg nu."
"Okeeej..." han ser lurig ut. "ELEFANTRIDNING! TJOHOOOOO!"
"Jaaaa!" ropar Raini. "Det har jag alltid velat!"
"Jag också", säger jag men känner mig ganska ledsen. "Men jag skulle vilja uppleva det med Laura."
"Ja, synd att hon inte fick", säger Calum.
Vi åker en stund till innan flakisen stannar framför en elefantanläggning.
Jag betalar snabbt och vi hoppar ut från flakisen.
Anläggningen ser jättestor ut och ganska öppen. Vi går in under taket och jag ser genast stora elefanter som sitter fast i tjocka rep längs en vägg. Det är den enda väggen i byggnaden tror jag, eftersom resten bara består av bastanta pelare som håller upp ett plåttak.
En asiatisk man kommer mot oss.
"Åh! E det Dez maistro?" säger han glatt till Calum.
"Dez maistro?" upprepar Raini och himlar med ögonen.
"Coolt va?" säger Calum glatt.
"Jättecoolt", säger jag sarkastiskt.
"E det Dez maistro?" frågar asiaten igen, denna gång mer osäkert.
"Ja det är det, Wionh!" säger Calum. "Fast mitt riktiga namn är Calum."
Asiaten (som tydligen kallas Wionh) ser jätteförvirrad ut. Han lägger huvudet på sned.
"Åh, jag skoja!" säger Calum och vänder sig mot oss. "Han är inte så bra på vårt språk, som ni kanske märker."
Jag och Raini nickar.
"Här kom", säger Wionh och för med oss till en extra stor elefant. Huden är inte riktigt lika skrynklig som de andras. Wionh knyter upp repet från väggen och drar med sig elefanten till en jättestor vattenslang.
"Elefant ska bada?" säger Calum långsamt och tydligt så att Wionh ska förstå.
"Ja!" svarar han. "Ni bada elefant. Hon Pheonala heter. Vi säga Phea."
Jag tar tag i vattenslangen och riktar den mot Phea.
"Sätt på den!" ropar jag.
Raini springer och vrider på en liten ratt som sitter fast på en pelare.
Nästan genast sprutar det upp vatten på elefanten. Hon stampar glatt och vrider sig så mycket som repet tillåter.
"Phea bada slut", säger Wionh efter en liten stund.
"Vaa?" frågar Raini.
"Han vill att du ska vrida av vattnet", förklarar jag.
Raini lyder. Efter det dröjer det inte länge innan Phea blir torr igen, och då får vi äntligen rida.
Några av Wionhs medarbetare kommer för att hjälpa oss upp på elefanten. De ställer upp en stege mot Pheas sida och Calum klättrar smidigt upp på hennes rygg.
Jag följer efter och sätter mig bakom honom. Det är en väldigt konstig men härlig känsla att sitta uppe på elefanten. Jag gillar det verkligen.
Raini kommer upp och kravlar sig på plats bakom mig och så börjar Phea röra sig framåt.
***
Lauras POV:
Jag har mest bara vandrat omkring på hotellet på förmiddagen, men jag bestämmer mig för att gå upp till rummet och chilla lite.
Jag går in i hissen, trycker på min våningsknapp och åker upp. Sen lämnar jag hissen och går in i vårt hotellrum.
Jag suckar trött och sätter mig på min säng. Det knastrar lite i ens bakfickan. Jag reser mig upp igen och stoppar ner handen i fickan. Min hand nuddar ett litet papper. Ett papper som inte låg där förut.
Jag tar skakigt fram den och läser. Det är bara ett telefonnummer.
Då förstår jag- det är Ross telefonnummer! Och han lade i det när vi kramades!
Jag blir varm inombords.
✌🏼️
