Sofia låg i sängen. Regnet piskade mot rutan. Hon var trött. Hon hade varit på undersökningar och test hela dagen. De hittar inga fel. Hon låg i en sjukhussäng som var jättemjuk och skön. Rummet hade vita väggar och golvet var också vitt. Det doftade oparfymerad handsprit. Bredvid sig hade hon ett nattduksbord med vatten och en stor bukett med rosa rosor. Hon minns att hon fick de av sina föräldrar. Hon vill hem. Bort från sjukhuset. Bort från allt.
" Knack "
" Kom in" Sade Sofia med en trött röst.
" Hej Sofia" Sade läkaren
Det var Kristina. Hennes läkare. Hon är ganska lång och har alltid sitt blonda hår uppsatt i en knut. Över det har hon ett hårnät. Nertill har hon en vit sjukhusrock och ett par kliniskt rena skor.
" Vi ska ta ett blodprov till, sen ska du få din sömn" Sade Kristina vänligt men bestämt.
" Okej " Sade Sofia fast hon var helt utmattad.
Kristina drog upp hennes täcke och tog fram armen. Hon stoppade snabbt in sprutan i Sofias arm och satte ett plåster på det. Hon gick ut ur rummet för att titta på blodet.
" Sofia?" Sade Kristina.
" Ja." Sade jag frågande.
" Vi vet vad som är fel " Sade hon.
Hoppas ni tyckte om mitt första kapitel❤️ Nästa kapitel kommer 22/05-15👍
CZYTASZ
Kommer jag någonsin hem
LosoweFör ett år sedan lades Sofia in på ett mentalsjukhus. Hon har ett dåligt minne och snart kan hon glömma allt. Hennes föräldrar är oroliga att kommer förlora henne för alltid. Och långsamt försvinner minnen ifrån hennes huvud..... Hoppas ni vill läsa...
