Pretty Lies.

Chapter 32

Klockan var 9 på morgonen och jag hade precis tvingat Louis att köra hem mig till den sura Harry.

Jag var arg på honom men jag visste att för eller senare måste jag möta honom igen.

Jag kunde inte sova inatt på grund av Louis nattskrattande

Tro mig det är det jobbigaste jag hört. Tänk er själva att höra en skrattande Louis hela natten, man blir trött på det.

Mina tankar höll mig vaken så jag bestämde mig för att väcka den skrattande ungen och be han köra hem mig vilket han gjorde.

Jag öppnade dörren försiktigt för att inte väcka honom eftersom att jag antog att han låg och sov.

Jag tog av mig jackan och skorna och la mig i soffan med en gosig filt över mig. Jag var så trött och nu har jag äntligen chansen att ta igen lite sömn och efter några minuter blev mina ögon tunga som stenblock och jag stensov.

~Harry's Pov~

I woke up with a headache of yesterday. That day was horrible.

I fought with the one that means the most to me, i remember her taers streaming down her face and that tore me apart.

I need to call her and make sure she's okay wich i doubt though.

I picked up my phone from my nightstand and searched for her number in my adress book.

When i saw her name i called her and to be honest with you i am so nervous to hear her voice.

I soon heard someones phone ringing in the livingroom so i walked over there. When i got to the room i found the ringing object and Sara in the couch.

She looked so peaceful but yet so tierd so i let her sleep instead i decided to make her a surprise breakfast and she could have my favourit corn flakes if she wants but just for today beacuse i made a huge mess yesterday.

i walked into the kitchen and typed in on my phone "Breakfast for girls" and i found some pankakes filled with banana so i decided to try them.

*Sara's pov*

jag vaknade upp av lukten från köket, en lukt av frukost so jag inte känt på väldigt länge.

jag gnuggade mig i ögonen och tog min telefon från vardagsrums bordet för att kolla hur mycket klockan var 12.24 visade den. Mina ögon fastnade sedan på ett missat samtal från Harry så jag kastade av mig filten och gick in i köket med trötta steg.

När jag kommit fram till dörrkarmen så såg jag Harry stå vid spisen och laga mat som såg ut som pankakor i sina tajta svarta jeans utan tröja.

jag beundrade hans muskler och tatueringar som fyllde hans bieceps.

jag gick fram till honom och gav honom en kram bakifrån eftersom att jag älskar honom och bryr mig om honom så orkar jag inte bråka med honom längre.

"I'm sorry for making you mad" viskade jag i hans öra. jag vet att jag inte kanske har gjort fel men jag måste vara den större personen här och säga förlåt.

"Don't" sa han bara och vände sig om mot mig och förde mig in i hans armar igen "I was the one who overeacted Sara" sa han och la undan mitt hår bakom mitt öra.

"Let's just forget about this" sa jag och log samtidigt som jag placerade mitt huvud på hans varma bröst.

"I love you so much Sara" sa han och kysste min panna.

"I love you too Harold" han suckade och skrattade när jag kallade honom Harold.

*Harry's pov*

i was so realived that we could just forget about this cause the last thing i want is her to leave me beacuse i wouldnt be able to handle that since she's my everything and without her i am nothing.

i really hope my pankaked won't make it worse.

"Fuck!" i let her go and turned around fast as hell to take care of the pankakes that was slighlty burned and Sara wasnt directly to any help she just stodd there and laughed at me.

i threw that pankake on the plate "I'm done with this" i said and sat myself down at the table and took pankakes.

Sara also sat down and took some pankakes onto her plate.

"What's in this?" she asked and i really wished shw wouldnt.

"eat and you'll see" i said with a smirk and with that we both started eating.

when she took a bite of her pankake her face turned into a laughter

"You've got to be kidding me!" she laughed.

"You searously have cornflakes in this?!"

i couldnt help but laugh aswell.

"Yeah and it tastes amazing!" i said and aet so much as i could beacuse i was on cloud7

"it's confrimed now! you are soooo sick!"

and with that i kissed her, i felt her tiny beautful lips against mine and for the first time in very long i didnt feel sad anymore i felt like if we ha eachother we could get through anything.