Dark beauty

T H I R T Y S E V E N || marry me

Rastlöst vänder jag mig om i den hårda sjukhus sängen för säkert hundrade gången denna dag.

Dörren öppnas och Harry kliver in. Som vanligt glad och sprallig.

"When do I get to go home?" Gnäller jag. Harry skrattar lågt och sätter sig ner på stolen bredvid sängen.

"As soon as you get better"

"Why don't you just give me some of your blood?" Frågar jag.

"Because the doctors will notice if you heal that quick" Skrattar Harry fram. Jag suckar bara högt.

"I want to talk to Louis" Mumlar jag lågt för mig själv och börjar tugga på den torra mackan som Harry köpt i cafeterian.

"I kind of over heard your conversation" Mumlar Harry skamset och tittar ner i sin macka.

"I'm pathetic and I guess he is somewhere out in the world now getting drunk and fuck girls"

"Actually" Börjar Harry. "He is at home. He has been here when you are asleep. Just to be sure you are safe. But he is heart broken. And confused. You were pregnant Kylie; with his child."

"I hate Luke right now" Säger jag och Harry får ett svagt leende på läpparna.

"I know you don't" Säger Harry och himlar med ögonen mot mig.

Han har rätt.

Även fast Luke för några dygn sedan förstörde nästan allt så kan jag inte hata honom. Mitt hjärta slår fortfarande lika hårt för honom.

"By the way. Luke told me to give you this" Säger Harry och lägger fram ett kuvert i mitt knä.

Jag öppnar det beigea kuvertet. En ask och ett pappers ark ligger där i. På pappersarket står det med slarviga bokstäver.

'Went through Louis bedroom to get you some clothes and found this. Looks like you have lost your future husband'

Helt klart Lukes bokstäver.

Jag öppnar den lilla asken där en vacker ring uppenbarar sig. På insidan av ringen är Louis initialer och mina inristade.

Louis tänkte ställa sig ner på knä framför mig och be om min hand. Han ville gifta sig med mig. Han ville förlova sig. Men jag. Jag förstörde det.

Med darriga händer räcker jag över papperet till Harry. Han läser igenom det innan jag räcker över ringen till honom. Chockat tittar han upp på mig. Mina ögon som numera är tårfyllda.

"Do you want to marry him?" Frågat Harry allvarligt och fäster sin blick i min. Jag blir tyst. Ska jag vara ärlig vet jag inte.

"I don't know"

Harry blir tyst och bara tittar in i mina tårfyllda ögon.

"I'm pathetic. I told you" Viskar jag fram och Harry tar plats bredvid mig i sängen.

"No you are not. You are just confused."

"I should just leave this place, leave New York" mumlar jag.

"No Kylie, everything is going to be fine. Just give it some time. Maybe I can compel this nurse so you can get out of here tomorrow? Sounds like a plan?" Jag nickar svagt.

"Thank you Harry. I don't know how I can thank you" mumlar jag och Harry börjar göra en fläta i mitt hår.

"Be here for me when I need you is all i ask for" säger Harry och drar hårsnodden runt flätan.

"Always" mumlar jag och lutar mig in i Harrys famn. "I just wished I could sleep" mumlar jag lågt och Harry placerar sin arm runt mig.

Harry och jag har under dessa två veckor jag spenderat på sjukhus blivit så mycket tightare. Varenda vaken timme har han varit här. Han har pratat med mig, spelat kort, sjungit med mig. Han har gjort allt för att få tiden att gå snabbare. Jag älskar honom för det. Men helst av allt vill jag att det ska vara Louis. Jag vill att Louis ska vara den som håller om mig, jag vill att han ska sjunga med mig och få min falska röst att låta en aning bättre. Han ska vara den som fuskar på kort. Jag saknar honom.

Men jag vet också att vad jag gjorde var hemskt. Jag sa till en annan kille att jag älskade honom. Och ingen vilken kille som helst, mitt ex. Sen ljög jag om det för Louis. Nu kan jag inte sova. För tankarna jagar mig inte bara när jag är vaken. Utan också när jag sover, fast då i mardrömmar. Jag drömmer hur Louis lämnar mig. Vilket är inget jag vill.

För en gångs skull lät jag mig själv känna något. För en gångs skull lät jag mig själv falla fritt bland känslorna. Offra allt. Och så förstör jag allt.