Dark beauty

T H I R T Y E I G H T || forgive me

LOUIS

Som alltid går jag genom den kala och kliniskt rena sjukhus korridoren. Som jag alltid gjort dom här två veckorna Kylie spenderat på sjukhus.

Om det här hade varit för ett år sedan hade jag antagligen druckit upp varenda blod droppe som finns på detta sjukhus. Lukten är frestande. Men Kylie har fått mig att kontrollera mig.

Fast egentligen kan jag bli den jag var förut. Det finns ingen anledning längre till att behålla kontrollen längre. Jag behåller kontrollen för Kylie. Men hon verkar ändå inte bry sig. Hon lät en annan kille, hennes ex röra hennes vackra kropp som tillhör mig.

Jag kliver in i det välkända sjukhusrummet. Nattimmarna har jag tillbringat här inne. Med Kylie. När hon sover. Trots att jag är enormt besviken på henne kan jag inte hålla mig borta från henne.

Jag älskar att titta på henne när hennes ansikte är avslappnat. När hennes bröstkorg sakta men säkert lyfts upp och ner. Hur hennes läppar är lätt särade och håret lätt ruffsigt.

Som sagt. Jag kan inte få nog av henne.

Min blick hamnar på Harry som sitter i sängen. Hans hand rör sig sakta över Kylies arm som avslappnat ligger över Harrys kropp. Hon sover djupt i hans famn. Kylie har en slarvig fläta i håret och jag förstår att Harry är konstnären bakom den.

Under dessa två veckor har Harry och Kylie kommit närmare varandra medans jag och hon bara glidit isär. Under dessa två veckor har vi inte sagt ett ord varandra. Jag vet att hon behöver mig som mest nu men jag klarar bara inte av det.

"Some kind of sign after who ever can have hurt her?" Frågar jag och glider ner i fåtöljen. Harry skakar på huvudet.

"Why don't we just ask her?" Frågar Harry och placerar sin blick på mig.

"She won't tell us the truth. Someone she is afraid of did this. I can feel it. The question is who she is afraid of" Säger jag utan att släppa Kylie med blicken.

"You can go home and sleep. Just meet me here before she wakes up." Mumlar jag.

"No I'm fine. And she kind of needed a lot of my powers to go to sleep. She is full of remorse. And it is all because of you. Can you please talk to her?" Ber Harry.

"No. She let another guy, her ex, touch her" Fräser jag. Bara tanken på Lukes händer på Kylie får mig att må dåligt.

"You love her. And she loves you, don't let this ruin your future family" Hastigt tittar jag upp på Harry. Familj?

"What are you saying?" Fräser jag och känner ilskan krypa fram inom mig.

"Luke gave Kylie this." Säger Harry och kastar över den välkända asken med förlovnings ringen i. "And I know that since Kylie stepped into your heart you wanted to be a human. Just so you could create a family with her. And now you can, because she can get pregnant with you. You have your family just around the corner. Go and get it." Säger Harry och tittar menande på mig.

"If Louis want something he gets it, right?" Säger Harry efter en stunds tystnad.

"Why do you even want this? You want to be with her so why are you helping me?" Frågar jag och reser mig upp.

"Because she is so damn happy with you dude. Don't you notice?" Där blir jag tyst. Jag har varit så upptagen med jobb och kompisar att jag inte tagit mig tid för Kylie. Jag har inte hunnit se vilket helvete hon går igenom. Sakta nickar jag.

Jag sätter mig ner i sängen bredvid Kylie. Jag tar försiktigt hennes hand i min.

"Gosh I love her so much"

"I believe you. But I don't think she does"

Kylies hand i min späns en aning och en kort stund senare öppnar hon sina ögon. Förvirrat tittar hon sig omkring i rummet innan hennes blick stannar på mig. Snabbt flyttar jag undan min hand från hennes och reser mig upp. Hon verkar en aning missnöjd över min reaktion.

"Louis I can explain" Säger hon snabbt och rättar till sig i sängen. Jag nickar bara kort mot henne.

"I was drunk. And Luke helped me." Harry växlar spänt med blicken mellan oss. En tyngd från mitt hjärta lossnar när hon säger att hon var full. Hon tänkte alltså inte helt klart.

"why were you drunk?" Frågar jag och sätter mig ner bredvid henne igen.

"You were gone and I missed you. Harry kind of helped me get drunk and then Luke helped me home. Somehow I have must thinked Luke were you" Jag vet inte om jag ska tro på det hon säger eller inte.

Det blir tyst i rummet. Det enda som låter är maskinerna som är kopplade till Kylie. Spänt följer hon mig med blicken i väntan på ett svar. Jag biter mig tveksamt i läppen.

" Let's get out of here" säger jag och går fram till sängen igen. Denna gång drar jag bort slangarna ur hennes armar.

"Louis you can't do that. The nurses will be mad" säger Harry och stoppar mig från att bära upp henne i min famn.

"Then compel them. we are going home" säger jag och tittar på Kylie. hon ler stort mot mig.

Jag ger henne lite av mitt blod innan jag bär upp henne i min famn. Tillsammans lämnar vi sjukhuset. Så som det ska vara. Vi två tillsammans.

"I Love you Louis" mumlar hon med huvudet lutat mot mitt bröst. Jag tror på henne.

"I Love you baby girl. You are the one i want to spend my whole life with." Viskar jag och sätter ner henne i baksätet.

"I Love you" upprepar hon.