Skit i att fira vinsten med grabbarna. Jag har ett mål och det är att...Reda ut saker och ting med Leyla. Jag kan inte bara dra med vetskapen att hon är här. Efter alla dessa år måste jag försöka..Jag kan inte bara..Hjärtat börjar dundra i bröstkorgen och jag sätter fart mot baskethallen.
Det är inte så svårt att hitta henne med tanke på hennes livfulla röst och snart ser jag allt. Hela hallen som är fylld av barn som studsar på mini-basketbollar och längst fram är Leyla med ett strålande leende. Jag lutar mig mot dörrkarmen och tittar på henne en stund. Hon är som skapad för det här.
Jag biter ihop.
"Okej, tack för idag. Ni har varit så så fantastiska! Vi ses nästa vecka!" Hallen töms ut och Leyla greppar tag i sin vattenflaska. Hon slänger tillbaka huvudet och dricker girigt utan att lägga märke till mig. Det är min chans. Jag väntar tills den sista personen gått ut och skjuter sedan dörren efter mig. Leyla frigör sitt mörka hår från sin tofs och andas ut. Hon har fortfarande inte lagt märke till mig.
"Du var otrolig" Hon spinner genast runt och jag sträcker mig efter henne så att hon inte snubblar. Snuddar vid hennes handled innan hon rycker bort den som att hon har bränt sig. Aj.
"Vad gör du här?" Frågar hon gällt och hennes uppenbara chock får mig att dra på munnen.
"Vi behöver snacka Leyla...Jag kunde inte bara dra"
"Du kan inte bara vänta på mig och kräva-"
"Vi ska snacka Leyla. Vi kan inte bara ignorera varandra"
Hennes mörka hår är tilltufsat, andetagen frenetiska och jag ser den brinnande elden i hennes ögon. Jag vet att hon kommer krossa mig och jag välkomnar det som aldrig förr.
"Du och jag har inget att snacka om Adam. Det har gått två år" fräser hon anklagande och hela hennes ansikte förvrids till ilska. Jag är fucking förlorad.
"Det spelar ingen roll hur mycket tid det har gått. Vi kommer alltid betyda något för varandra. Du betyder fortfarande-"
Hon skakar hastigt på huvudet.
"Äre så? Med tanke på att du gjorde slut genom ett sms så tror jag inte vi betyder någonting" hennes mörka ögon ser rakt in i mina och jag viker inte undan. Det gör hon inte heller. Ingen av oss rör en min. Trots att det känns som att jag går sönder inifrån. Leyla förstör mig. Hon får allting inom mig att rasera och jag vet att jag tittar på henne med en smärtfylld blick. Jag kan inte ens dölja det.
"Allt jag vill är att snacka. Sen får du bestämma vad du vill göra" säger jag hest.
"Nej. Allt jag vill är att du håller dig långt borta ifrån mig" och så plockar hon upp sin väska och drar. Lämnar mig stirrandes efter henne för en andra gång.
VOUS LISEZ
Full fart och titta inte bak (+18)
Roman pour Adolescents"Jag är inte din tjej Adam" klargör jag bara så att han vet att vi inte är exklusiva eller något. Men Adam ler djärvt, "Du kommer alltid vara min tjej Leyla" Två motstående basketlag. Leyla är en flamma och Adam är den som älskar att leka med elden...
