Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 19

Jag la huvet på sned och kollade på Sebastian som satt med blicken på tvn. "Jag vill baka..." Muttrade jag tyst.

Han vände på blicken och tittade på mig. "Visst. Vad ska vi göra?" Jag spärrade upp ögonen.

"Kan du baka?" Han skrattade till och tittade tillbaka på tvn. "Jag kan göra många saker som inte du vet!" Sebastian log.

Jag tittade stelt på honom och ställde mig upp. "Ah, jag vill ha kladdkaka iallafall, så det är bäst för dig att du vet hur man bakar det!"

Vi båda skrattade till och gick ut i köket.

En vit liten lapp låg mitt på diskbänken, och jag tog försiktigt upp den och läste. Hej gumman! Jag har åkte bara till jobbet en sväng. Gör ingenting som du ångrar...(hrm.. mr. Sebbe?)

Jag knöggla snabbt ihop papperslappen då jag märkte att han stog bakom mig. "Vad var det?"

Utan att möta hans ögon skakade jag snabbt på huvet och slängde lappen. "Nej, inget speciellt..."

En stel tystnad spred sig i rummet, men jag bröt snabbt den när jag smidigt nog öppnade skåpet ovanför mig, försöka ta ut bakpulvret men stötte till mjölpaketet och hela köket täcktes av mjöl.

Bra jobbat Melissa, bra jobbat.

Jag hostade till och öppnade ögonen. Min blick flög snabbt över på Sebastian som stog lutat mot diskmaskinen med armarna i kors.

Han hostade till och spottade ut mjölet ur munnen. "...jag tror du fick nåt... Där!" Sa jag tyst och pekade på hans kind.

Sebastian stirrade på mig med en ilsken blick. Hela han var täckt i mjöl, men jag hade inte fått på mig någonting.

"Jag hoppas du skojar!" Muttrade han högt.

Jag höll handen på min mun för att försöka hålla mig för skratt.

Utan att förvarna tog Sebastian tag i massa mjöl och slängde det i mitt ansikte. Jag skrek till och försökte skydda mig själv med händerna.

Jag tittade ner på mina kläder. "Du har förstört dom!" Skrek jag.

Sebastian skrattade högt. Han kastade mer mjöl på mig. Ett stort rökmoln av mjölet skapades så man såg ingeting.

"SEBASTIAN!"

Han slutade och stannade till, som om jag blev arg. Men vi kunde inte hålla oss länge, så båda nästan slängde oss på marken och började skratta.

"Du ser ut som ett jävla spöke!" Tjöt vi båda i kör. Han stannade upp och vände sig om till mig.

Sebastian log, satte sig upp och försöker damma bort mjölet från hans byxor.

Jag gjorde desamma, men ställde mig upp. Jag snurrade runt flera varv, då jag försökte få bort mjölet som var på min rygg.

"Jag hjälper dig." Sa Sebastian lugnt. Han kom fram till mig och började dra sina varma händer längs min rygg.

Jag bet mig lätt i läppen och drog bort det håret som lagt sig för mitt ansikte. Sebastian drog långa och jämna drag om min rygg och ut på mina höfter.

Jag kände hans andedräkt i nacken, tills två läppar satte ett märke.

"Sebastian.." andades jag ut tyst och vände mig om för att möta hans ögon. Han sa ingeting, bara tittade på mig med stora ögon.

"Jag vill inte att nåt händer." Han log snett, men suckade till. "Men..-" jag hörde hur en nyckel sattes in i dörren, vreds om och in kom mamma med en påse i handen.

Snabbt släppte Sebastian greppet om mig och tog ett steg bakåt. "Hej mamma!" Utbrast jag då jag hörde hennes röst forma ett lätt hej.

Hon kom in i köket och möttes av mjölet. "Melissa... Vad har ni gjort?" Jag tittade runt i köket och log för mig själv.

"Inget." Mamma satte ifrån sig påsen och la armarna i kors. "Melissa. Vad, och jag är seriös, har ni gjort?"

Jag tittade snabbt på Sebastian och ryckte på axlarna. "Jag råk..-" innan jag kunde fortsätta så avbröt Sebastian mig.

"Förlåt, jag skulle ta ut mjölet ur skåpet men råkade tappa paketet på golvet." Mamma vände sig om mot honom.

Hon nickade förvirrat och vände sig om, gick ut i hallen och upp för trappan. "Ahaa, där stack hon." Sa Sebastian tyst.

Jag skrattade till och tittade upp för trappan.

Det blev tyst igen.

"Melissa, jag vill..-" jag avbröt honom med att ta mjöl i handen och smeta det i hans hår.

"Tack, men det får du för att du kysste mig." Vi skrattade.

Jag vände mig om och tog tag i en disktrasa och började torka bort allt mjöl som låg på diskbänken.

"Apropå den där kyssen.." Sa Sebastian snabbt.

Jag tittade över på Sebastian men han inte säga nåt innan han kom fram och pressade sina mjuka läppar mot mina.

Han drog sina händer lätt i mitt hår och strök lätt med sina fingrar.

Jag kunde inte motstå. Vad ska jag göra? Bita honom i tungan? Nej.

Sebastian tog tag i min höft och drog mig ännu närmre. Jag la mina fria händer på hans armar. Utan att tänka på vad jag gjorde drog jag upp händerna i hans hår och drog försiktigt.

Jag avbröt kyssen och tittade upp på Sebastian, han log.

Mina instinkter sa åt mig att kyssa honom igen, men jag ville egentligen inte. Eller ville jag?

Jag skakade lätt på huvet och log för mig själv, och återgick till vår kyss.
__________________
Hej!
Förlåt så sjukt mycket att jag har varigt borta! Men nu när jag hår i nian har allt skolarbete kommit på mig som en jäkla bomb. xc
Jag har velat skriva, men suget försvann där ett tag. But now im back!

Vill bara säga att jag börjat skriva på en ny berättelse som heter No hard feelings, o skulle bli så himla glad om ni kunde kolla in den!

Puss o kram
Linnéa