Lauras POV:
"Det var rätt mysigt va?" frågar Ellen och ler när vi går in i hotellrummet.
Jag märker knappt hennes glada kommentar.
Jag ser på pappas digitala väckarklocka att klockan är 17.47 och klistrar upp ett strålande leende, som om jag inte ska göra något speciellt om två timmar och att jag absolut lyssnade på mammas familjesnack.
Tiden är allt jag kan och vill tänka på just nu.
Visst, det var mysigt att äta yoghurt och nudlar på Karon Beach i solnedgången och att vi gick upp tidigt på rummet för att mysa framför TV:n, men ändå. Jag funderar fortfarande hur jag ska ta mig ut utan att bli upptäckt eller skälld på.
Förhoppningsvis kan Vanessa uppehålla dem med sitt pladder och ge mig en slags alibi.
Förhoppningsvis.
"Jättemysigt", säger Damiano. "Synd att Vanessa missade det. Vi får väl göra om det om några dagar!"
"Det är tyvärr bara fyra dagar kvar här", säger Ellen sorgset. "Men vi hinner nog."
Som på beställning öppnas dörren innan vi ens hinner ta av oss våra sandfyllda sandaler. Vanessa ler med rosiga kinder.
"Nu är jag tillbaka", meddelar hon.
Nej det menar du inte, tänker jag sarkastiskt.
"Perfekt! Ni vill väl duscha av er nu, antar jag?" säger Ellen.
"Ja", svarar jag och ger henne en menande blick. Det borde hon ju förstå.
"Då går jag och Damiano ut på balkongen en stund", säger Ellen.
"Pax för duschen", säger jag genast. Vanessa fnyser besviket. Badkaret är inte särskilt lätt att duscha i.
Båda två går in i badrummet.
"Nessa", säger jag med låg röst.
"Jaa?" svarar hon och drar ut hårsnodden ur sin hästsvans. Det mörka håret faller ner över hennes rygg.
"Ross vill träffa mig klockan åtta", berättar jag. "Jag vill smita ut osedd och behöver din hjälp."
Vanessa stelnar till. Sen skrattar hon högt.
"Herregud Laura, det här låter verkligen inte som du", fnissar hon.
"Hjälper du mig eller inte?" frågar jag envist och ignorerar Vanessas kommentar.
"Såklart jag hjälper dig", säger hon och tänker en liten stund. "Jag vet! Jag försöker hålla igång samtalen med mitt pladder så mycket som möjligt ute på balkongen så att de inte får en anledning att komma in. Dessutom kan jag ju säga att du sitter inne med en miniräknare och tjurar över vad de beslutade imorse."
"Okej tack", säger jag tacksamt och känner hur bördan lyfts från mina axlar.
***
Vanessas POV:
"Urghhh jag HATAR handkrämer!" utbrister jag äcklat medan jag smörjer in mina händer framför spegeln i badrummet. "Visst, de hjälper jättebra mot torr hud, men de är ju så kladdiga! Varje gång man använder dem så blir handflatorna alldeles klibbiga och fettiga så att man inte kan röra någonting på typ en halvtimme. Sen när man vill ta bort kladdet torkar man bara ut handflatorna så att man nästa gång måste smörja in dem OCH yttersidan på handen. Usch."
Laura skrattar.
"Det där stämmer", säger hon glatt. "Bara det att jag har ingenting emot handkrämer i sig, bara att de är så kladdiga."
Jag stämmer in i hennes skratt och drar på mig en tunn hoodie över min ännu tunnare t-shirt. Skönt.
Sen lämnar jag badrummet och fiskar upp mobilen på vägen ut mot balkongen.
Innan jag ens har hunnit ut till mina föräldrar är jag inne på SMS. Ibland är jag snabb.
Väl ute sätter jag mig på bordet mellan Ellen och Damiano.
"Hej gumman", säger Ellen. "Vem skriver du med?"
"Alice", svarar jag.
Alice har varit min bästis i säkert fem år nu och har skrivit ett långt meddelande om hur mycket hon saknar mig. Naaawwww<3
Snabbt knappar jag in att jag saknar henne med, att vi ses snart och att jag har det bra. Skickat.
"Vad är klockan, sötnos?" undrar Damiano.
"Hmm", säger jag och kollar på mobilen. "18.32."
Shit, jag kan inte hålla dem här ute i så många timmar, tänker jag.
"Förresten, ska vi gå in en stund? Vi kan ju gå ut snart igen", säger jag.
"Visst", säger Ellen. "Jag springer i förväg och sätter på något bra på TVn."
Hon reser sig upp och går snabbt in i hotellrummet.
Damiano ser på mig och skrattar.
"Ellen är visst väldigt på idag, Nessa", säger han. "Förresten, hade du det trevligt idag sötnos?"
"Ja", svarar jag med ett leende. "Vi åt bland annat glass, strövade omkring och provade nya sporter."
"Nya sporter?" säger Damiano och försöker hålla igång samtalet.
"Tja, du vet", säger jag nonchalant. "Surfing, brottning och amerikansk fotboll typ."
Han spärrar upp ögonen och jag skrattar högt åt honom.
"Nej då", fnissar jag. "Mer som volleyboll och strandschack."
"Mysigt", säger Damiano och reser sig upp. "Kom nu. Ellen har antagligen hunnit hitta något bra."
Vi går in och ser att mamma mumlar tröstande till Laura. Min syster har tydligen klistrat fast en sorgsen min i sitt ansikte.
***
Lauras POV:
Vanessa nästan schasar ut våra föräldrar på balkongen kvart i åtta. Sen vänder hon sig mot mig och mimar ett ord. DRA.
Jag nickar och öppnar tyst dörren. Sen smiter jag ut och stänger den efter mig.
Det sista jag ser är Vanessas ansikte.
***
Jag kommer ner i den tysta receptionen. Det är tomt. Inte ens en receptionist är här.
Jag vänder mig några varv och ser mig omkring. Ingen här.
Plötsligt hörs ljudet av en gitarr och Ross kommer fram från ett gömställe bakom receptionen. Han sjunger en vacker liten låt och avslutar den med:
"... Vill du gå på dejt med mig?"
Jag ler och nickar glatt. Tillsammans lämnar vi hotellet och går ner för backen ner mot restaurangerna.
___________________________________
Heeejjj dejt del två kommer väl nästa gång antar jag
