VIXX boyxboy one shots

Leo x N

[Varning; kan vara triggande, ni förstår vad jag menar om ni läser. Detta är bara en one shot, så det behöver inte vara sant.. Eh jag vet inte hur jag ska förklara]

Leo's perspektiv ~

Jag och resten av killarna satt på stolar medan var och en pratade. Vi var på någon intervju, och den som pratade mest var antingen Ken och Hongbin, då och då var det N och Ravi och kanske få gånger jag. Jag visar inte hur jag känner mig, alltså mina känslor. Vissa missförstår mig och tror att jag är sur eller något men det är jag inte. Det känns absurt att få höra andra skämta om att jag har inga känslor alls fast det har jag - jag kan le, jag kan skratta, jag kan gråta, jag kan vara arg, och jag kan massor av saker som jag inte direkt visar.

Intervjun avslutades och vi fick gå. Jag följde sist efter N, lika tyst som alltid.

"Leo, vad vill du äta för nå idag?", undrade N som hade helt plötsligt ställt sig bredvid mig.

"Det spelar ingen roll", svarade jag och kollade ner mot golvet. N var verkligen söt, det kunde jag erkänna, men inte högt. Det skulle förvåna alla, till och med mig själv.

"Hahah, det längsta Leo hade sagt idag", sa Hyuk och log brett och skrattade.

Jag kollade på Hyuk, de andra skrattade, till och med N. Men inte jag. Jag var mer sårad än glad.

"Jag måste gå på toaletten", sa jag senare och vek av vid en korridor där det fanns toaletter. Jag väntade inte på ett svar utan gick direkt. Jag har hört detta verkligen många gånger, jag pratar men det brukar inte bli så många meningar. Jag är direkt ingen favorit för fansen, jag har inte direkt sett någon gilla mig som fansen gillar Ken, Ravi, Hyuk, Hongbin och N. Jag läste en kommentar på någon bild där Hyuk hade lagt upp på instagram, det var en gruppfoto. Det var ett antal kommentarer där de stod; "vem är han med svart hår?", "gud, killen med svart hår är alltid där, är han vixx's assistent?", "killen i svart hår är med i varenda kort, är han deras manager eller något liknande? :O"

Men när våran första musikvideo kom så började kommentarer flöda in.

"Vänta, va? Var killen med svart hår med i gruppen?", "Pinsamt läge när man trodde att han var VIXX's manager eller assistent", "Wow, ärligt talat, så var han inte direkt snygg med långt hår, eller överhuvudtaget"

Den kommentaren gjorde ont. Den kommentaren hade han aldrig glömt bort, och nu är det 2015. Jag kan fortfarande komma ihåg alla kommentarer om mig.

Jag har suttit ett tag här på toalettstolen, och funderat. Är jag snygg? Ser jag det minsta lilla bra ut? Jag gick ut från toalettbåset och gick fram till där alla speglar var, såg på mitt ansikte, drog mitt pekfingret över mina läppar - så liten mun jag har, men läpparna var fylliga. Min näsa såg bara konstig ut, hela jag såg konstig ut. Jag vill inte vara kvar i VIXX om ingen gillar mig. Jag vill bara att någon enstaka ska gilla mig, för den jag är, inte hur jag ser ut.

/ Ska jag behöva må såhär mycket längre så vill jag inte leva något mer /

/ Det gör så jävla ont och jag är så himla ensam och jag orkar verkligen inte försöka längre. Så hjälp mig nu, innan den sista lågan brinner ut. /

Sedan bröts allt ihop, knäna vek ihop och jag föll ihop och kände hur tårarna rann nerför kinderna. Varför kan jag inte le inför andra? Varför är jag inte lika snygg som de andra? Varför? Varför tycker ingen om mig?