The music store

Tjugoett

Felix rör vid mig, visa mig hur du skulle göra om jag bara var din", viskade Oscar tyst i mitt öra när vi kom in innanför dörren i hans lägenhet. Inte för att jag förstod vad det var för mening att han viskade, det var ändå bara han och jag här. Långsamt började jag klä av mig min jacka som jag hade haft på mig hela vägen hit. Oscar som verkade mer ivrig hade redan fått av sig sin jacka och den låg slängd på golvet i den minimala hallen.

"Felix?" Oscar försökte få kontakt med mig som inte hade fått ut ett ljud sedan vi satt på tunnelbanan.

"Felix titta på mig", försökte han igen då jag hade vinklat ner min blick i golvet. Jag var inte alls van vid sådana här situationer, därför blev det här otroligt pinsamt och stelt för mig.

Rätt vad det var så hade han tryckt upp mig mot den låsta dörren bakom. Hans intensiva ögon synade mig från topp till tå och av det höll mitt hjärta på att flyga ur mitt bröst. Det slog så hårt att det nästan gjorde ont. Långsamt och försiktigt rörde han sig ännu närmre mig, om det ens var möjligt.

"Kyss mig, rör vid mig, jag ser på dig att du vill det. Det är det här du har velat hela tiden, ha mig såhär nära, om inte närmre", sa han tyst. Kort senare pressade han sina läppar mot mina och kysste mig hårt och väldigt opassionerat. Jag kunde inte göra annat än kyssa honom tillbaka men det var något inom mig som sa att det här inte var rätt. Det kändes som att jag bedrog hans flickvän, även fast jag inte visste vem hon var eller vad hon gjorde.

"Du är så jävla feg, det är inte direkt så att jag går sönder om du rör vid mig", suckade Oscar och greppade tag om min hand för att dra med mig in i lägenheten. När man hade stått i hallen kunde man inte tänka sig att det skulle vara såhär stort som det var. Lägenheten hade högt i tak, det var väldigt flott och precis som jag nästan hade kunnat förutspå hängde det en del instrument på väggen som dekorationer istället för tavlor. I hyllorna stod det allt från vanliga CD-skivor till vinylskivor och kassettband uppradade. Man kunde verkligen säga att han hade ett sinne för stil, fast det var inte så konstigt med tanke på hur han klädde sig. Han var alltid välklädd i snygga designkläder från dyra märken.

"Vad fint du har det", fick jag ur mig. Genast hörde jag hur han suckade till högt.

"Jag drog inte med dig hem till mig för att du skulle kommentera min inredning", sa han bakom sin suck. Jag rullade med ögonen och fortsatte att inspektera lägenheten. Det jag fastnade för mest i hela lägenheten var det stora fönstret med ett väldigt djupt fönsterbläck som man kunde sitta på om man kände för det.

"Du sa att jag skulle visa dig vad jag skulle göra om du var min och jag visar dig bara precis vad jag skulle göra", svarade jag väldigt stöddigt. Vart jag helt plötsligt fick luft från kunde man fråga sig. Jag visste knappt. I vanliga fall brukade jag vara väldigt tystlåten och tillbakadragen när jag var med nya och tidigare hade jag knappt sagt något till Oscar. Vi hade i princip bara kallpratat med varandra och berättat lite smått om oss själva för varandra.

"Idiot", muttrade han och slog sig ner i den vita soffan som inte hade en endaste fläck. Man kunde tänka sig att eftersom den var vit, kunde bli väldigt smutsig men det hade den inte blivit.

När jag hade studerat klart allt i lägenheten gick jag bort mot Oscar som satt i soffan med telefonen i handen och scrollade igenom någon socialmedie såg det ut som. När jag stod framför honom gav han mig inte ens en blick utan hade den fortfarande fäst vid telefonen i sin hand. Snabbt halade jag upp den ur hans hand och lade ner den på glasbordet bakom mig. Oscar tittade upp på mig och suckade ännu en gång till. Jag hade nästan tappat räkningen på hur många gånger han hade suckat sedan vi kom in genom dörren hos honom.

Osäkert satte jag mig gränslat i hans knä och rörde mina händer långsamt ovanpå det tunna tyget hans tröja var gjord av. Ett belåtet flin spred sig på hans läppar då han verkade gilla det jag gjorde och att jag hade "ändrat mig" och inte bara tittade på inredningen. Försiktigt flyttade jag mina svala händer in under hans tröja samtidigt som jag förseglade våra läppar. Lite för ivrigt kysste jag honom men han verkade inte ha något emot det utan kysste mig vänligt tillbaka. Även fast jag tyckte att den hela stämningen kändes lite smått konstig kunde jag inte låta bli. Jag hade ändå kommit hit av en anledning och för att få honom att tycka om mig i alla fall lite så fick jag ta tag i det hela.

"Precis så, det här var precis vad jag förväntade mig av dig", mumlade Oscar när jag hade fått av honom den trista tröjan han hade på sig. Jag kunde inte låta bli det lilla leendet som trängdes fram på mina läppar när jag såg honom framför mig i bar överkropp.

"Vi kan fortsätta det här i sovrummet", viskade Oscar samtidigt som han drog av mig min tröja och kastade den över soffkanten. En kort nick från mig fick han som svar och vi följdes åt bort mot sovrummet.