Scary kids

1.0

Vi var nästan framme vid huset där jag, pappa och mamma bodde när jag var 3 år.

Sedan mamma dog har pappa vart tillsammans med idioten Felicia.

Hon använder allt som var mammas, och försöker alltid vara så snäll mot mig hela tiden. Men jag ger henne inte chanser.

När vi var framme sprang jag upp på mitt rum och började hoppa i sängen.

"Emma?"

"Ja pappa?"

"Kan inte Felicia få en chans, snälla? Hon älskar dig jätte mycket precis som mamma gjorde Felicia kan göra vad som helst för dig!"

"Pappa, mamma är död! Felicia är en helt annan person hon är liksom som en kompis inte äns det hon betyder ingenting för mig!"

"Men Emma..."

Jag gick ut till vardagsrummet och skulle sätta mig i soffan och lyssna på musik, men när jag såg Felicia sova i mammas stol så blev jag helt hysterisk på henne!

"DET DÄR ÄR MAMMAS STOL!"

"Oj, förlåt jag visste inte det. Förlåt alltså verkligen förlåt."

"Vad händer här?"

"Pappa hon satt på mammas stol!"

"Hon får sitt där!!"

Jag sprang ut och satte mig på gungan mamma satt alltid i den stollen när jag var liten.

{Felicia}

När Cory hade gått ut och kollat efter Emma så ställde jag mig upp och kollade på ett foto. Det var på Emmas mamma som satt i stolen och hade Emma i knät och Cory jämte.

"FAN!!"

{Emma}

När jag hörde pappa komma emot mig så satt jag bara kvar på gungan och försökte att inte titta på honom men det gjorde jag.

"Emma, du ska säga förlåt till Felicia nu! Det är allas stol nu! Mamma är död!"

"ALDRIG!"

"Du får din mobil när du sagt förlåt till henne!"

"Pappa, älskar du Felicia mer än mamma?"

"Nej absolut inte!"

Jag sprang in och upp på mitt rum och tog fram ett kort på mamma jag kollade på det läänge, sen la jag mig ner och fortsatte kolla på det. Mamma var så fin hon fans alltid vid min sida.

Varje kväll hörde jag mammas röst i mitt öra.