Ja, så skulle denna berättelse fortsätta om det var den store Isias som berättar historien som den store poet och berättare han var, jag kan se han framför mej när han står där på en upp nedvänd trälåda, med sitt långa skägg och den svarta skjortan och röda byxorna. Torgets besökare samlades i en stor klunga i absolut tystnad och hängde ivrigt på varje ord ur Isias berättelse. Jag kan nu när jag sitter här och skriver känna alla de ljuvliga dofterna av nybakat bröd från bageriernas skorstenar ,den söta doften av honungsmjöd som torgets värdshus serverade med saltat kött eller en mustig soppa. Men låt oss nu istället återgå till själva historien.
Det är inte mycket Isias minns av när han blev räddad av den okända kvinnan, allt blev liksom helt svart brukade han säga tills han vaknade upp i en stor säng gjort av ek med inristade
