En andra chans

9

(Detta är skrivet i Bryce perspektiv)

Jag sjönk ner i den nybäddade sängen, lakanen doftade fortfarande som han. Irriterad sköt jag undan tankarna och begäret som växte inombords. Han var arton, knappt myndig och jag borde veta bättre. 

Raseritet jag känt när han dykt upp sönderslagen utanför min dörr hade förvandlats till rent hat mot världen när jag lärt känna honom bättre. Ingen människa skulle behöva leva som han gjort i större delen av sitt liv. Och ändå skickade jag tillbaka honom dit. Varför? För att  jag inte hade råd att låta känslorna ta över. Det var därför jag hade sagt åt honom att gå hem.

Jag var ingen idiot, jag hade sett blickarna, hur hans ögon glidit över min kropp. Men jag visste också att han var trasig och han letade efter någon som kunde limma ihop honom. I den fullvuxna kroppen fanns ett ledset och osäkert barn som bara ville bli omhändertagen och älskad. Jag skulle ta mig vatten över huvudet om jag tog på mig den rollen.

Jag suckade tungt och drog in hans doft igen. Det var just det som var mitt jävla problem, jag trivdes med att ta hand om honom. Laga mat var bara en liten del. Under dagarna som gått kunde jag se hur min hjälp fick honom att må bättre och det gjorde inte saken lättare när han var så sjukt medgörlig och gjorde allt för att vara mig till lags. Han tryckte på knappar som jag gömt undan under många år. Vissa skulle nog säga att jag var sjuk i huvudet, men i mina kretsar var det inget konstigt att tända på att ta hand om sin partner. Jag hade alltid varit dominant i alla mina förhållanden och det handlade inte om bondage och läder för mig, det fanns fler små nyanser i ett sådant förhållande och ju längre Jason var här desto tydligare blev det att han var mer perfekt. 

Så varför hade jag skickat hem honom? 

Jag stönade högt och reste mig ur sängen, gick med beslutsamma steg till badrummet och tog en kall dusch. Det var dags att att fylla på alkoholnivåerna i stans drägg. Jag var inte stolt över mitt jobb, men det var bättre än många andra jag haft. Det hade inte hjälpt situationen när idioten från ett tidigare liv hade dykt upp för att trycka salt i såren. Hade jag anat vad han hade planerat så hade jag strypt honom på stället. Han hade vetat precis vad han skulle göra för att locka ut den gamle jag ur mitt skal, och det hade varit så jävla nära att jag fallit tillbaka i gamla spår. Men istället hade jag låtit någon annan ta hand om skiten åt mig. Han skulle aldrig kunna röra Jason igen. Aldrig. 

Jag torkade håret och synade mitt skägg, det hade vuxit sig längre på sista tiden men jag hade inte haft tid att gå över till Tony's på ett tag. Jag drog på mig mina vanliga arbetskläder och tog mig ner till lokalen där uppställda stolar och dimmat ljus väntade på mig. Innan jag öppnade dörren skickade jag iväg ett sms till Jason, jag behövde tid att tänka. 

Du har ledigt resten av veckan, gå till skolan, gör dina läxor och ta igen allt du missat. Ses på måndag. B.