Speak

Kapitel 13

"What the hell have you done with your face!?" utbrast Rick som öppnade dörren då jag och Harry stod utanför. Min balans var fortfarande inte helt okej, och att släppa Harry skulle betyda en tripp rakt ner i rabatten nedanför trappan.

"Hello, sir. I'm Harry. A friend to your daughter." började Harry stod stadigt bredvid mig och hade sin arm runt om mig för att jag inte skulle trilla.

"Did you do this?" Ricks uppmärksamhet låg helt på Harry precis som att jag inte var närvarande.

"No!" utbrast Harry. "I would never, ever... She was going to meet me up at this coffee shop and I was a bit late and I found these three lads around her beating her up."

"Oh, god. Did you know who they were?" han öppnade upp dörren ännu ner för att hjälpa Harry med att få in mig och sätta mig ner.

"No, I think Isabella did though." konstaterade Harry med en suck efter jag hade satt mig ner i soffan. Rick letade efter penna och papper till mig och det första jag skrev ner var den viktigaste frågan jag just nu.

"Mum?"

"She's not home yet, thank god." sa Rick och satte sig ner. Han kliade sig i håret och kollade på Harry som satt bredvid mig. "She will be really mad when she see your face though, who the hell did do this to you?"

"Some guys in school. They tracked me down..."

Tystnaden föll över rummet och Rick gned sig lite i ögonen innan de syntes han var nyfiken på något annat... Harry.

"Ain't you that guy that Jonna's got posters on in her room?" jag kunde inte låta bli att börja le men fick bita mig i läppen för att inte börja skratta.

"I-I don't know sir, I haven't been in Jonnas room." konstaterade Harry allvarligt.

"Oh, call me Rick. And Bella didn't tell you that I'm only her stephfather?"

"No..." Harry kollade förvirrat på mig och jag log lite snett mot honom.

"Well, I am. Her dad didn't put much effort in their family. Anyway, I'll go and call the cops and a doctor... And your mother, young lady. So we can get something done. And Harry you are more than welcome to stay and keep Isabella company while I get this sorted out."

"A doctor have already been checking her injuries..." sa Harry snabbt innan Rick försvann. Rick höjde ögonbrynen i ett förvånat uttryck. "Samuel Jackson. He's my bands doctor and he was checking on her. Everything is good, though you should give her some painkillers and be sure she's not strain herself more than nessesary for the next seven days."

"No more dance for you the next seven days." konstaterade Rick innan han försvann och jag reste mig upp för att ta mig upp på ovanvåningen. Harry höll ett vakande öga på mig när jag började gå och jag hade en känsla av att han hade sina armar redo för att ta emot mig om jag skulle falla.

"Izz, kom hit ett tag!" hörde jag Jonna från sitt rum. Hennes dörr var vidöppet medan hon spelade Up all night albumet på lagom volym. Jag kollade bak på Harry som höjde ögonbrynen och hängde med då jag gick in i Jonnas rum. Hennes rum var i en äggvit nyans och rummet såg näst intill identiskt ut som mitt fast spegelvänt, och alla hennes posters på väggarna. Bokhyllan var den samma som min fast hade inte riktigt samma innehåll och det roade mig att Harry snart skulle få se min galna systers samling på One Direction samlings dockor.

Jonna satt vid skrivbordet med ryggen mot oss och skrev på sin dator.

"Jag måste visa dig en rolig gif bild som jag hittade innan. Du kommer..." hon vände sig om och spärrade upp sina gröna ögon. Jag visste inte om hon kollade på mitt sönder slagna ansikte eller att faktumet att Harry nu stod och stirrade med stora ögon på den obehagligt verkliga pappersfiguren som liknade han blonda i bandet. "What the hell..." mumlade hon och jag antog att hon menade mitt ansikte. "No,no, no...!" och jag antog att hon sedan lade märke till Harry som stod och skådade hennes bokhylla ytterst nyfiken på dockorna.