Fienden blev kärleken

Kidnappad och räddad

I en stor stad med över en miljon invånare bodde en ung flicka med sin pappa i ett stort hus. Hon gäspade och sa: "Godmorgon pappa." Pappan hade sina glasögon på och läste en stor tidning med en kopp kaffe i handen. Han svarade: "Godmorgon sötnos, ska du gå till ditt jobb nu?" Tjejen svarade glatt: "Ja pappa, jag ska gå till jobbet. Vill du ha något?" Pappan flinade och sa: "Nej tack, jag behöver inget. Ta hand om dig på vägen."

 Tjejen öppnade dörren och sa: "Okej pappa, hejdå." Sedan gick hon ut. Pappan mumlade lågt: "Din mamma skulle ha varit stolt över dig, Amara," och fortsatte sedan att läsa tidningen. 

 Medan pappan läste tidningen var Amara på väg till jobbet. Hon var på gott humör och började dansa och snurra på vägen. Folk började titta konstigt på henne, men hon brydde sig inte. När hon kom fram till jobbet sa hon respektfullt: "Godmorgon bossen!" Bossen flinade och sa gnälligt: "Godmorgon Amara, kan du snälla hjälpa din älskade boss med pappersarbetet?" Amaras glada min förvandlades till irritation och hon sa: "Boss! Du ger mig alltid ditt pappersarbete!" Bossen svarade: "Tack så mycket," och gick ut. Amara muttrade för sig själv medan hon gjorde pappersarbetet och när hon var klar sa hon: "JAG SKA KÖPA SÖTA MATT NU, HEJDÅ BOSSEN!" och gick iväg.

 Det var mörkt ute och alla var hemma. Amara gick för att köpa några godisar på vägen. Efter att hon köpt godis gick hon ut igen och hörde då en röst. Hon närmade sig för att höra bättre och hörde någon ropa: "HJÄLP! HJÄLP! HJÄLP!" Hon skyndade sig dit och såg tre män med svarta kepsar och kostymer som höll varsin brännbollpinne i handen.

 Hon såg också att killen som ropade om hjälp satt där med skaddor runt omkring hans ansikte och var jätterädd. Hon gav killen sin godispåse och sa: "Ät inte." Sedan hoppade hon lite för att värma upp och sa: "Äntligen lite action att ta itu med." Männen närmade sig för att attackera henne, men hon blockerade deras attacker och slog en av dem i magen och sedan en spark i huvudet. 

Mannen blev snurrig och föll omkull. De andra två försökte slå henne med brännbollpinnarna, men hon duckade under deras slag, hoppade högt och gav dem varsin spark i ryggen. När alla tre låg ner på marken gick hon till killen och tog tillbaka sin påse. Killen fnittrade och sa: "Tack så mycket. Som en tack kan jag ge dig min autograf." Amara såg arg ut och sa: "Du borde tacka mig för att jag räddade dig, inte ge mig din autograf," och gick sedan därifrån. 

Killen stirrade imponerat på henne. Han beundrade hennes styrka och var fascinerad av den unika kombinationen av hennes svart hår och blåa ögon. Hans blick var fixerad på henne under hela tiden då hon stod emot männen.

Amara började tänka på hur irriterande killen var hela vägen, och hon tyckte att hon hade sett honom i några nyheter tidigare. Hon öppnade sin mobil för att kolla och där såg hon en bild av killen. Hon klickade på bilden och började scrolla ner genom texten. Då såg hon en text där det stod:

"Simmaren Asher gjorde oss stolta igen och vann första priset!"

Därefter började hon inse varför han verkade så full av sig själv.

När hon kom fram till kontoret såg hon att alla hade samlats. Hon frågade vad som pågick, och de berättade att de spioner de hade letat efter i flera år hade dykt upp i staden. Alla verkade stressade. Då föreslog Amara att kanske männen som ville kidnappa simmaren var de spioner de letade efter. Ingen sådan händelse hade någonsin inträffat i staden förut. Efter en diskussion frågade bossen: "Såg du något av männens ansikten?" Amara svarade med pålitlig röst: "Nej boss, alla hade svarta kepsar på och jag kunde inte se dem."

Bossen såg arg ut och började röra sig stressat runt i rummet. Då kom Leonardo på något: "JAG VET! Amara kan jobba som livvakt åt simmaren. Då kan hon hålla koll på honom, och vi kan ta reda på varför de vill ha tag i honom. Sedan kan vi spåra dem och ta reda på var de befinner sig."

Bossen blev nöjd och utbrast: "BRAVO! Det är precis det jag förväntar mig från min favoritspion." Leonardo log och sa: "Tack boss." Amara retades med honom och sa: "Tack boss." De skojade med varandra, och sedan gav Leonardo henne en lätt klapp på armen, och hon svarade med en likadan.

Kontoret var nu i kaos på grund av spionerna. Alla hade bråttom. Amara satt bredvid Leonardo  för att han skulle gå igenom jobbet med henne.  Medan han gick igenom jobbet gnällde hon om hur jobbig Asher var, Leonardo bara skrattade på henne.

Amara uttryckte irritation: "Om det inte vore för dig hade jag slipat den där idioten." Leonardo skrattade och sa: "Men det är ditt jobb att ha koll på idioter." Amara ignorerade honom och sa: "Nåja, jag går hem nu. Hejdå allihopa." Sedan gick hon.

 Leonardo kände sig lite ledsen över att Amara inte skulle vara där för att hålla honom sällskap längre, men sedan log han och sa: "Åtminstone kommer hon hålla mina tankar sällskap." Sedan fortsatte han med sitt arbete.