Like no one's watching

Kapitel 1

Dawns P.O.V

Jag vaknade av att solen sken in genom fönstret.
"Slog dig igen." sa jag och log för mig själv när jag stängde av alarmet som skulle börjat tjuta vilken minut som helst. När jag slängt benen över sängkanten och ställt mig upp gick jag fram till min WIC, plockade fram en svart axel magtröja, svarta jeans och en svart-vit-rutig skjorta som jag la på sängen och sen hoppade jag in i duschen. När jag stod där i duschen kände jag det varma vattnet rinna ner för min kropp. Hade det inte varit för skolan hade jag kunnat stå där hela dagen.

Skolan ja... Världens lyckligaste plats. Jag suckade djupt när jag klev ur duschen, virade en handduk om kroppen och gick sedan till sängen och tog på mig kläderna för att sedan glida ner för trappräcket till mina föräldrars stora frustration. Jag fnissade lite åt dom samtidigt som jag snappade åt mig min lillasysters macka och drog sedan på mig skorna. Innan jag stack till bussen tog jag min väska och ropade hejdå till en något irriterad familj. Just an ordinary day.

När jag satt på bussen såg jag Jamie och hans gäng komma gåendes mot mitt håll. Yay... Jag lät mina ögon vila på Jamie när han satte sig två rader framför mig. Nej Dawn! Sluta nu. Jamie är i en helt annan liga än du. Han är poppis och du.. Du... Du är osynlig.

Jamies P.O.V

"Jamie! Vad gör du efter skolan?" sa Ellie och slingrade sig runt min arm.
"Jag ska träna och nej... Du kan inte komma. Det är stängd träning. Sorry." sa jag, himlade smått åt henne och tittade runt i matsalen. Jag kände en brännande blick i nacken så jag vände mig om och såg en tjej på andra sidan rummet. Jag ser henne ofta.

Inte bara för att vi har vissa lektioner ihop men hon sitter nästan jämt ihopkrupen i ett hörn med hörlurarna instuckna i öronen och en kemi bok eller liknande upptryckt i ansiktet. Dawn heter hon, tror jag, hon ser ganska bra ut men jag skulle aldrig kunna bli ihop med henne. När hon upptäckte att jag tittade på henne tittade hon snabbt bort.

"Varför sitter du på min plats?" sa jag och tittade på en tjej när jag kom fram till det "populära" bordet. Hon hann inte svara innan den där tjejen som stirrat på mig drog upp henne.
"Förlåt Jamie. Det ska inte hända igen." sa hon med låg röst.

"Dawn var det va?" sa jag, hon nickade och jag fortsatte. "Håll koll på henne..." Dawn nickade återigen och drog med sig tjejen bort till hennes bord så jag kunde sätta mig.

När jag satt i bänken och lyssnade uttråkat på vad vår kemilärare Daniel pratade om hörde jag något om ett grupparbete. Yay...
"Så sista gruppen blir då Jamie och Dawn." Jag ryckte till och tittade på Hampus med en förvirrad och skrämd blick. Han tittade på mig lika förvånat.

När lektionen var slut gick jag och resten av gänget hem till mig för att hänga. Det blev en ganska lyckad dag men jag kunde inte släppa Dawn. Varför Dawn av alla människor!?