Ormen

Ormen. (Del 1)

Jag satt förväntansfull på det kalla stengolvet. Äntligen skulle jag få se den. Felicia hade kommit fram till mig på festen och frågat om jag ville se den. Såklart svarade jag ja, det hade varit min barndomsdröm så länge jag kan minnas. Och nu skulle den gå i uppfyllelse. Trodde jag ja. Felicia öppnade kistan. Den var borta. Och hon var den enda som kunde koden... Hon mumlade något ohörbart tyst. Jag kikade ner. Under glaset var det bara... bara ingenting.

"Åh, jag är så ledsen, Nelly. Jag vet att det har varit en av dina drömmar, jättelänge," Ja, det hade varit min dröm, jättelänge. När den var under glaset, iallafall. Nu var jag snarare rädd för den.

"Men, vart är den då?" frågade jag och såg mig omkring i det mörka rummet, som inte var större än ett vanligt förråd.

"Erm.. ja det kan man ju fråga sig" sa Felicia."Vill du vara snäll och hämta typ professor Sand? Och nån du litar på."

"Visst" sa jag och var glad att jag hade en anledning till att lämna förrådet. Jag öppnade den gnisslande dörren och sprang, så fort jag kunde in till huset. Jag såg mig om efter professor Sand. Han satt uppe på en av läktarna bredvid sin fru. Jag öppnade dörren närmast deras läktare, och mycket riktigt där fanns det en trappa av trä. Jag sprang upp för den knakande trappan.

"Den rymde." professor Sands ansikte tappade färgen på mindre än en sekund.

"Vad, George?" frågade professor Sands fru, fru Sand.

"Åh, det är bara... jag ska förklara senare, se bara till att ingen lämnar byggnaden, okej?" professor Sand lämnade rummet.

"Jag hämtar Con," sa jag. Jag rusade in i festlokalen, min bästa vän, Natalia Conscia, (av oss kallad Con) stod vid sidan av Louis och Mary. Louis och Mary hade alltid tyckt jag var märklig så dem brydde jag mig inte om. Jag viskade i Marys öra;

"Den har rymt, vi måste hitta den."

"Okej", sa hon. Vi rusade över parkeringen, till förrådet. Professor Sand hade redan hunnit dit. De stod och tittade ner på något inuti kistan. Förresten, glömde jag att säga att det var en orm? Kanske. Iallafall så var det en orm. En sjuk orm. Ormens gift kunde döda upp till 3 personer med ett bett. Den kunde bli upp till 7 meter lång. I kistan låg det ett ormskinn. Det hade jag missat förut. Professor Sand var forskare så han tog upp det.

"Jag ska nog ta med det till labbet nu," sa professor Sand.

"Ja, det är nog bra," sa Con. Han tog försiktigt upp det. "Glöm inte att tvätta handskarna efter det

"Nej, tack så mycket. Ta det försiktigt."

"Hejdå," sa vi alla. Professor Sand gick över betonggolvet och ut genom den gnisslande dörren.

Del 2 kommer nog snart... Tack om du läste den!