That thing called love ~ o.r

0

Omar

"Nej Felix, jag går inte tillbaka till skolan!" gråter jag fram.

Det är måndag och jag stack från skolan under lunchen. Jag mår så jävla dåligt. Felix är den första jag frågar om något. Just nu står vi mitt i hans vardagsrum.

"Men berätta för mig vad som har hänt!?" säger han med oroliga ögon. 

"Han slog, spottade och sparkade mig, jag blev utskrattad, jag kanske har skadat något revben Felix!! Det gör så jävla ont!!" skriker jag denna gången.

"Men varför sa du inget?!" säger han och hans röst blir stressad.

Jag bara gråter där jag står, två meter från Felix.

"Kom vi måste åka till sjukhuset" säger han och går mot mig. 

"Jag kan inte..." viskar jag fram och kollar ledsamt ner i marken. 

"Jo det kan du, jag är med dig hela tiden" säger han och lägger en arm runt mina axlar.

"Nej Felix. Jag kan knappt stå så ont det gör. Jag måste ligga ner" säger jag och kollar på honom. Hans ögon är röda. Det gör säkert för honom att se mig.

"Vänta va?! Shit! Jag ringer killarna" säger han och springer till köket.

"Felix..." viskar jag. Han springer snabbt tillbaka när han hört mig.

"Jag måste lägga mig ner" säger jag och pekar på soffan.

"Ja självklart" säger han oroligt och går mot mig.

Försiktigt tar han tag i mig och lyfter mig från marken. Långsamt går han till soffan för att lägga mig ner. När han har nått soffan lägger han mig ner försiktigt. Snabbt springer han till köket för att hämta sin telefon.

Oscar: Tja Felix!

Felix: Oo-O-sscar h-han ää-är skadad... Al-al-allvarligt

Oscar: Vem? Vem Felix?

Felix: OMAR SÅKLART!!

Oscar: Felix ta det lugnt. Vi kommer om 5.

"Ddd-d-ee är på-på-påväg. Andas. Försiktigt" säger Felix och en tår trillar ner för hans kind.

"Felix..." säger jag.

"Ja, Omar?"

"Ta det lugnt. När du har lugnat ner dig kan du sms:a Winter snälla" säger jag och lägger handen där det gör ont och kvider till.

"Men kolla på dig du mår fan skit dåligt. Det kommer fan snart inte finnas något kvar av dig. Ditt öga är fan blått. Ditt revben kan vara brutet. Hur blir det Omar? Med din karriär? Inget kommer funka om du mår så här dåligt" säger han och hans ögon ilsknas.

"Snälla Felix lugna dig" ber jag honom.

Han ställer sig upp från fåtöljen han hade satt sig på och går mot väggen.

"Felix nej" säger jag bestämt.

"Jo Omar" säger han.

Jag hinner inte ens blinka innan han har slagit handen i väggen.

"Felix!!" skriker jag och ställer mig hastigt upp.

"AAAAJJJJ!!!" skriker jag av smärta och håller handen för mitt revben. Han slår handen i väggen igen.

En sörja blidas på min hand och jag kollar ner på den. Blod.

"Felix!!" skriker jag till och tårar rinner ner för mina kinder. Han vänder sig om och kollar på mig.

"Omar!!!" skriker han och går fram till mig.

Han tar försiktigt bort min hand och drar upp min tröja. Hans ögon blir vidöppna.

"Omar vi hinner inte vänta, jag ringer en ambulans" säger han med en hackig röst och går till hans telefon som ligger på soffbordet.

"Omar!!" skriker någon utanför.

Jag vänder mitt huvud och kollar mot fönstret. Utanför står Oscar och Ogge. Det flackar blickar mellan mig och Felix innan de springer mot dörren. Felix pratar i telefonen med ambulansen.

"Omar vad fan har hänt?" säger Oscar och springer mot mig.

"Micke igen" säger Felix efter han har lagt på.

"Detta är inte bra Omar, vi måste göra något åt detta. Du kan inte gå kvar på den skolan. Du ser ju för jävlig ut" säger Ogge och kollar på mig med en menande blick.

"Men vad ska jag göra då?" gråter jag fram.

"Jag vet... Faktiskt inte" säger han och kollar medlidande på mig.

"Oscar ring Daff och Ogge ring Katia, så ringer jag Winter" säger Felix och ler mot mig.

Winter är min bästa vän. Vi träffades när vi var två i Venezuela. Men när jag var sex år så skulle vi flytta till Sverige. Både jag och Winter var förkrossade att vi inte skulle se varandra mer. Men två år senare ringer hon och berättar att hon ska flytta. Fast dock inte till samma stad. Hon flyttade till Stockholm. Inte till Göteborg där jag bor. När hon äntligen har flyttat så träffade vi varandra nästan varje dag. Hon har alltid varit vid min sida även om hon är 39,7 mil från mig. När jag började i bandet så följde hon med första dagen. När vi kom dit blev både Felix och Winter förvånade. Tydligen så hade hon berättat allt om mig. Dock inte visat någon bild. Hon hade hela tiden tjatat på mig att jag skulle prata med honom då han var hennes bästa vän precis som mig. Den var faktiskt ganska roligt. Så när vi skulle lära känna varandra så var det mest Oscar och Ogge som behövde veta då.

"Hon kommer till sjukhuset" säger Felix och lägger en hand på min axel. Han kollar på mig med en medlidande blick och ler lite.

"Katia och Daff åker till sjukhuset nu" säger Oscar och sätter sig ner på den ena fåtöljen. 

"Nu är det min tur att säga ta det lugnt. Gör inga hastiga rörelser" säger Felix och lägger en am runt mina axlar. Jag skrattar till lite och Felix stämmer in på skrattet.

Plötsligt bankar det på dörren och in kommer ambulanspersonalen.

"Akta er pojkar" ropar en kvinna och backar undan Felix från mig.

______

Hola!

Yey! En Omar novell. Jag hoppas ni tycker om den så ses vi i nästa!

Hade!♡