Mobbning till döden ~Tfc

Kapitel 4

Hänt innan:
Imorgon var det måndag igen och det betydde skola. Tanken fick nervositeten att stiga.

~Skylinns pov~
*Pip pip* Jag vakande av att alarmet på telefonen ringde. Jag suckade irriterat och stängde snabbt av det. Telefonen som låg under kudden drog jag upp och kollade som vanligt sociala medier innan jag reste mig upp från sängen. Hat, hat och ännu mer hat visades på skärmen. Med en suck stängde jag ner dem.

Jag såg en lapp på skrivbordet och kom o tänka på Felix. Jag tvekade lite innan jag snabbt skrev in ett sms till numret som stod på lappen.

*Hej! Det är jag du vet den där fula saken från bron och parken. Förvantar mig dock inget svar../ Linn*

Innan jag hann ändra mig tryckte jag på skicka och bestämde mig för att ta en dusch. Jag gick bort till badrummet. Vattnet lät jag rinna över kroppen innan jag smörjde in mig med duschtvål i lukten mango.
Jag torkade mig sedan och tog på mig kläderna jag lagt fram.

Min outfit idag fick bli ett par svarta jeans, en grå croptop och en grå beine. Håret plattade jag lite snabbt innan jag började med sminket. Foundation, concealer, puder och mascara fick det bli idag. Jag slängde ner hörlurar, nycklar och annat nödvändigt i väskan innan jag gick ner till hallen. När jag hade tagit på mig mina vita Nike tog jag väskan och sprang till bussen.
-
~Lexie's pov~ (mobbaren)
"Haha kolla där kommer hon ju, horan!" skrattade jag högt och tydligt åt Linn.

"Hoppas du inte ser tåget nästa gång du går över rälsen, du är inte värd att leva ditt äckel!!" skrek Amber hånfullt.

Vi såg snabbt hur tårar började bildas i Linns ögon men vi fortsatte skratta åt henne. Jag och Amber har länge mobbat Linn. Sagt elaka saker, slagit henne och förstört saker. Egentligen är anledningen till varför vi gör det helt sjuk. Jag mår själv fruktansvärt dåligt men väljer att trycka ner andra för att inte visa mig svag. Min pappa hängde sig i källaren när jag var mindre och det förstörde hela mig. I förskoleklass var det mig alla tryckte ner och skrattade åt. Det var jag som var ensam på rasterna. Sedan började jag trycka ner andra för att få status.

Mina ben rörde sig mot Skylinn och slutade inte förrens jag stod mitt framför henne. Jag bet mig i läppen och höjde snabbt handen och gav henne en bitchslap. "Hora", viskade jag i hennes öra innan jag och Amber gick därifrån. Lektioner var inget vi var på så vi drog till tunneln bakom skolan och tände varsin cigarett.

"Du ska inte bara stå där Amber, slå till henne, vad som helst men stå för fan inte bara där." röt jag argt. Hon hoppade till och såg ganska rädd ut. Jävla fegis tänkte jag och slog okontrollerat till henne.

Därefter gick jag därifrån och tänkte gå på nästa lektion. Jag vet att pappa sitter där uppe och ser mig, ser alla fel jag gör. Ser hur jävla dum i huvudet jag är. Några få tårar letade sig ner för mina kinder. De blev sedan allt fler och fler.

~Skylinn's pov~

Jag ryckte till när dörren drogs igen. Där stod personen jag absolut inte trodde skulle stå där. Lexie. Hon såg fruktansvärd ut med röda ögon, precis som om hon skulle gråtit. Gråtit? Nej Lexie gråter inte. Hon visar det iallafall inte. Men jodå när hon kom närmre såg jag en ensam liten tår leta sig nerför ena kinden. För en sekund trodde jag nästan hon skulle sätta sig bredvid mig längst bak i klassrummet. Men jag andades sakta ut när hon istället valde bänken bredvid mig. Jag kollade mot tavlan och såg att min lärare blivit lika förvånad som jag.

Lektion gick riktigt segt men när den var slut ställde jag mig upp. Snabbt tog jag mina grejer och rörde mig utåt. Jag har aldrig tyckt om att bli sedd eller hörd och gick därför ut sist. Hela kroppen stelnade till när någon tog tag i min arm. När jag vände mig om stod Lexie där. Jag slöt ögon och väntade på smällen.

"Förlåt" hörde jag någon mumla. Jag var osäker på om det var Lexie eller någon annan.

Sakta öppnade jag ögonen och Lexie var borta. Hade Lexie sagt förlåt, isåfall varför? Jag försökte inte tänka mer på det och gick till skåpet.

~

När jag kom hem hann jag bara ta av mig jackan innan det plingade till i telefonen. Jag tog upp den och såg att jag fått ett sms från "okänt nummer". Innan jag gick upp på rummet tog jag av mig skorna och ställde dem i skohyllan. Sedan öppnade jag smset.
-
Ja jag lever, bara vääldigt lång väntan på detta kapitel. Måste bara säga att era fina kommentarer gör så jag fortsätter att skriva ♡ Blir så glad! /Lollo ♡