Don't fall for the kidnapper L.T

One

- Becci -

Idag skulle jag åka till USA. Jag vill egentligen inte. Men jag vet att jag måste om jag ska få ihop pengar till mamma, Adam och Kalle. Adam är 11 år och Kalle är 6 år. Dem betyder allt för mig. Jag skulle kunna ta en kula för dem, och mamma. Mamma Annika. Hon är sjuk, riktigt sjuk. Det ända hon gör om dagarna är att ligga i sängen och sova. Hon är svag, och jag vet att hon inte kommer att orka kämpa så länge till. Vi har inte pratat med någon läkare eller så, det har vi inte råd med. Men det är med säkerhet som jag vet att hon är sjuk. Jag vet dock inte vad för sjukdom hon har, men den är allvarlig. Därför blir det jag som får ta hand om Adam och Kalle. Jag får laga mat till dem, tvätta åt dem, leka med dem och ta dem till skolan. Det är också därför som jag inte riktigt vill åka till USA, men min chef, Jim, tvinga mig. Han sa att jag är den bästa dansaren dem har och att om jag inte åker med på det här så får jag sparken. Det är tur att Adam börjar bli stor så att han kan hjälpa Kalle medan jag är borta i en vecka lite drygt.

Jag hade redan packat mina väskor. Det gjorde jag igår kväll. Dock så var det inte så jobbigt då jag knappt har något. Jag har lite kläder, smink och andra småsaker. Men jag får också med en väska från jobbet med mera scenkläder i och smink till det.
- Becci!! Hörde jag Kalles röst ropa. Jag kollade mot mamma en gång innan jag tyst trippade ut från mammas och mitt sovrum och ut till köket där jag hörde Kalles röst.
- vad är det? Frågade jag. Kalle stod på tå och försökte nå glaset som var på hyllan. Adam satt vid köksbordet och åt en macka.
- jag kan inte få ner glaset! Gnällde Kalle. Jag log mot honom. Hans röst är så gullig. Jag gick fram till honom och tog ned en plastmugg från hyllan. Sedan ställde jag det på bänken och hällde i lite mjölk i det innan jag sträckte fram den till honom.
- tack, Becci! Sa han.
- varsågod gullet! Sa jag. Ett litet fniss slank ur hans läppar. Han sprang bort till bordet och krånglade sig upp på en stol mittemot Adam. Han började sedan att gnaga på en hård macka som antagligen Adam gjort till honom. Jag tog ett eget glas med mjölk och bredde en smörgås till mig själv. Sedan gick jag fram och satte mig bredvid Adam. Han satt och höll på med sin mobil som jag gett honom på hans födelsedag. Jag hade fått jobba extra för att få ihop tillräckligt mycket med pengar så att jag kunde köpa den till honom.
- vad gör du Adam? Frågade jag. Han kollade upp på mig och gav mig en kall blick innan han kollade ned igen på mobilen. Jag suckade. Han har vart sur på mig ända sen jag sa att jag skulle åka till USA.
- Adam, jag måste åka! Sa jag. Han ignorerade mig. Kalle satt och kollade på oss med stora nyfikna ögon.
- Adam! Kan du inte prata med mig i varje fall! Jag måste åka för att få ihop pengar till er, till mamma, vem ska annars göra det? Sa, frågade jag. Han kollade sakta upp på mig.
- jag vill inte att du ska lämna oss. Viskade han. En tår sipprade ned för min kind.
- jag måste... Snyftade jag fram. Jag kramade om honom hårt.

När vi hade ätit klart så plockade jag undan allt och diskade det. Det var bara några minuter kvar tills Jim skulle komma och hämta mig. Jag drog ut mina saker till hallen. Sedan gick jag in till mitt och mammas sovrum. Eftersom att vi bodde i en liten rutten ett:a så fick jag och mamma dela rum, Adam och Kalle fick dela rum och vi använde mitt och mammas rum som vardagsrum. Köket var också väldigt litet. Det fanns ett litet bord med fyra stolar bara och en kyl och frys, en vattenkran och en bänk.
Jag satte mig ned bredvid mamma på sängen.
- mamma. Viskade jag. Jag strök min hand över hennes ena arm. Hon öppnade sakta ögonen.
- h ej, gum man... Viskade hon. Hon kunde knappt prata.
- jag ska åka nu. Lova mig att du inte gör något, du ska bara vila. Adam tar hand om Kalle, du behöver inte göra någonting. Det ligger några alvedon på nattduksbordet och en flaska vatten. Jag bad Adam att byta vatten varje dag och ge dig mat. Det är tur att han har fått sommarlov. Sa jag. Jag log lite mot mamma. Hon försökte le tillbaka men misslyckades.
- tack... V vad s skulle jag gör a u utan d dig. Sa hon. Jag log.
- jag älskar dig! Sa jag.
- jag älskar d dig med. Svara hon tillbaka.
- hejdå mamma! Sa jag och pussade henne på pannan innan jag tyst lämnade rummet.
Så fort jag kom ut så knackade det på dörren. Jag skyndade mig dit och öppnade.
- hej Becci! Är du redo? Frågade Jim. Jag svalde hårt men nickade sedan. Adam och Kalle kom ut i hallen. Jag tog på mig mina slitna skor och en stor hoddie. Sedan gick jag fram till Kalle. Jag pussade honom på näsan.
- jag kommer komma tillbaka snart okej? Och då kommer vi att gå till parken och leka kurra gömma! Sa jag. Han nickade glatt. Sedan så gick jag fram till Adam. Jag satte mig på huk framför honom och tog tag i hans ansikte.
- jag kommer inte lämna er, okej? Sa jag. Han nickade.
- jag kommer sakna dig Becci... Sa han. Jag log.
- jag kommer att sakna dig mer! Sa jag och pussade honom på pannan, reste mig upp och vände mig om. Jag skulle precis börja gå när jag kände någon ta tag i min hand och drog mig tillbaka. Jag vände mig tillbaka. Adam.
- jag älskar dig Becci! Sa han och slängde sig runt mig i en kram.
- jag älskar dig också Adam! Snyftade jag fram och kramade honom hårt tillbaka.
- vi måste gå nu Becci, om vi ska hinna till flyget i tid. Sa Jim. Jag nickade och drog lätt ifrån Adam. Han hade tårar i ögonen. Usch vad jag hatar detta. Jag vill inte lämna dem.

_______________________________________________________________________________________________________\_________\___._\_~_\______|_~>\>\|\|\<!\'sjacasaaaaaaaa----------_________________________________£_________>__>_~__'afa

Detta är då första. Kapitlet! Hoppas att ni gillar det! ❤️

Kik: bellis100

Twitter: bellis000