Hejdå sverige

6 0 0
                                    

Vi hade precis satt oss i bilen på väg till flygplatsen. Vi skulle flyga till vårt nya hus i USA. Just nu var det bara Mamma, min storebrorsa och jag. Hemma i Sverige är fortfarande pappa som hamnat i fängelse, helt ärligt är jag lättad över det. Och jag är inte ledsen ett dugg. Jag, Hanna, 15 år har bott i Sverige hela mitt liv med Mamma Karin 45 år, storebrorsan Jack 16 år och Pappa Mickael 48 år. Våran familj har aldrig riktigt funkat. Pappa har problem med överdosning och alkohol. Han bli alltid så jävla aggressiv när han dricker. Jack och pappa har nästan alltid haft en bra relation, det är som det är 2 mot 1. Det är egentligen så jävla orättvist men jag har lixom lärt mig under alla dessa år av ett stort helvete. Mamma bryr sig inte så mycket heller, Jack är mammas favorit barn och det var inget jag kunde göra åt. Hon har inte problem med droger men med alkohol ibland. Dock oavsett om hon var full eller inte så är hon sur på mig, jag vet inte varför men så är det bara och så har det alltid varit.

Vi hade nu parkerat bilen och skulle gå in till flygplatsen. Jag öppnar trött bildörren, knäpper upp bältet, går ut med trötta steg och smäller igen bildörren hårt. Mamma kollar på mig med arga ögon och säger "Hanna du är så jävla otacksam, vad glad att du har en bil att åka i, den kostade en förmögenhet!" Jag kollade inte ens på henne, jag bara gick, snarare små sprang jag fram till ingången. Jag orkade verkligen inte med henne nu, jag pallade inte veta vad hon skulle säga här näst.

"Ge mig laddaren!" Skrev Jack över hela planet. Han satt i sätet bredvid mig, jag hade ju hört om han viskade men nej, hela planet skulle höra. Jag rullade ögon, tog tag i laddaren och gav den till honom. Han ryckte den till honom och sa inte ens tack, som vanligt.

Planet skulle lyfta om 3 minuter. Instruktören Stod och visade hur man skulle göra om planet skulle krascha, men jag satt i mina egna tankar. Jag tänkte på allt som skulle hända i USA. Jag skulle inte säga att jag är rädd men snarare orolig att pappa ska hitta oss när han kommer ut och hur det ska gå i skolan. Man har ju inte direkt dom bästa betygen. Jack kommer det inte vara några problem med. Han har jätte lätt att skaffa kompisar och han har typ A i alla ämnen. Hemma i Sverige hade jag inte många vänner. Jag orkade fan inte komma nära någon som jag ändå aldrig skulle träffa igen. Som sommaren förra året när jag förlorade min allra bästa vän Sandra i en bilolycka.

____________________________________________________________________

Planet hade landat och vi letar just nu efter en taxi. När det kommer en så sätter vi oss i den och åker till vårt nya hus som ligger ungefär 2 timmar ifrån flygplatsen.

När vi kommer fram är det varmt och solen gassar på himmelen. Huset vi ska bo i är ganska stort men inte i jämförelse med huset till vänster. Det var stort och flådigt, där såg ut att leva en jävligt rik familj. "Jävla snobbar" hör jag mamma fnysa när hon ser huset bredvid. Jag suckar bara och kliver in i vårt nya hus. Jag går upp för trappan till min nya rum, jag har fått det minsta rummet , som alltid men det var ändå väldigt gulligt. Mitt fönster i rummet ligger mittemot en av dom "rikas" fönster. Det verkar inte vara någon där för tillfället. Inte för att det spelar någon roll.

Mina flyttlådor ligger huller om buller i rummet och jag har kastat mig i sängen som är mittemot fönstret. Helt plötsligt ser jag någon som rör sig i huset bredvid, det är en kille, han ser ut att vara i min ålder eller lite äldre men alla i min ålder är typ äldre eftersom jag fyller år i december. 30 december dessutom. Jack är igentligen född i januari samma år så han är nästan ett år äldre en mig. Mamma fick alltså 2 barn på samma år. Killen verkar inte ha sett mig men det hinner jag inte tänka på så länge innan mamma kommer in rusande på mitt rum "DIN JÄVEL! HAR DU INTE ENS BÖRJAT PACKA UPP! HERRE GUD HANNA, OM DU SKA BO HÄR FÅR DET FAN VARA ORDNING!!" Skriker hon på mig innan jag får en hård smäll på kinden. Inget som inte hänt förut men ändå så gör det ont. Inte för att hon brukar ha det så städat.

Jag lägger handen på kinden och ser när hon smäller igen dörren efter sig. Jag kollar tillbaka på fönstret för att se om killen såg något och jo det hade han. Han stod som stum och bara tittade med medlidande ögon. När jag ser att jag sett honom försvinner han fort. Mina tankar går i högvarv och det ända jag kan tänka på är att jag behöver ut! Ut från detta hus! Jag öppnar fönstret och hoppar ner på gräset, det är inte jätte långt ner och gräset var mjukt. Sen fortsätter mot framsidan och börjar gå, jag vet inte vart jag ska men jag vill bara bort! Inte för gott men bara just nu!

________________________________
Första kapitlet i min nya bok! Hoppas ni gillar det! Jag kommer kanske uppdatera lite mer här men ska försöka uppdatera på båda böckerna<3

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Dec 25, 2023 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

Killen Ett Hus BortWhere stories live. Discover now