Jag vaknar av att någon stryker sin hand över min kind och en röst som mumlar ett tyst "godmorgon". Mina ögonlock fladdrar till och ovanför mig ser jag min mammas överdrivet glada ansikte. Here we go again...
"Älskling, Klockan är åtta! Dags att stiga upp!" hör jag henne kvittra.
"Bara lite till..." Grymtar jag tillbaka. Ca 2 sekunder senare slår jag upp ögonen.
"ÅTTA!?" Jag bokstavligt talat flyger upp ur sängen och rusar ut mot köket. Hur kunde jag försova mig idag igen? Jag skulle ju träffa Tim 5 över. Han kommer döda mig!
Springandes runt köket likt en yrande höna plockar jag allt behöver i farten. Mobil, banan och hörlurar. Jag kan höra mamma fnissa i vardagsrummet. Den häxan...
Min ovanligt snabba morgonrutin styrs sedan mot mitt rum. Jag slänger ner alla mina fynd i en tygkasse med texten "beyond retro", tar min jeansjacka och mina Vans och springer ut i i hallen. Allt kastas i en hög på marken och jag styr mina steg mot toaletten. Jag greppar min tandborste och kammar håret i samma rörelse. Tandkrämen fumlar jag med och spiller på pyjamaströjan. Pyjamaströjan! Jag tappar allt i handfatet och klampar frustrerat till mitt rum. Kläder är viktigt, kläder är viktigt går på repeat i mina tankar. En oversized stickad tröja blir dagens räddning och ett par tajts med hål på vänstra knät åker på. Jag kastar en snabb blick på klockan. 4 minuter över. Jag kanske hinner till 10 över iallafall. Skorna och jackan väntar på mig i hallen och jag kastar på mig dom. Skosnörena låter jag vara oknäppta. Nobody got time for that. Jag tar min bräda och går snabbt ut i trapphuset. Men snart är jag inne igen. Det är alldeles för kallt ute för att köra utan mössa. Jag ställer mig på tå för att nå min svarta beanie, men jag verkar ha krympt. Frustrerat hoppar jag lite smått för att nå den, och till min glädje så ramlar den ner. Snabbt drar jag på mig den och springer ut igen, med dörren smälld bakom mig.
Jag är 20 meter ifrån vårt samlingsställe när jag ser honom. Han ser ut som igår. Hasselnötsbrunt hår, skogsgröna ögon och med en piercing i läppen. Som vanligt vickar han på den med tungan när jag kommer fram. Discusting.
"Ola" skriker jag där jag kommer rullande med öppna armar, och jag fångar in honom i en jättekram. Han skrattar lågt i mitt öra och jag ler. Som alla andra gånger jag ser honom. Det är något speciellt med med hela han.
"Hej Eira" säger han mjukt och släpper mig. "En minut sen..." Han tittar anklagande på mig och jag rycker på axlarna. "Försov mig bara. Du kan vara lugn Timmy. Allt är under kontroll". Han skrattar mjukt och lägger ner sin longboard på marken.
"Om du säger det så". Han kickar och är plötsligt 3 meter bort. Jag kastar ner min longboard på marken och skyndar mig ikapp. "Let's go!" skriker han.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Okej Guys. Det här var mitt första kapitel på min första novell. Hope you liket It. Har at the moment ingen aning om vad denna ska handla om, men vi får väl se. Idgaf. Kommer nog inte att uppdatera så mycket heller. Det är ju sommarlov liksom. Jaja, i'll see you later. Au revoir👋
