- 112 vad har inträffat?
Precis allt har inträffat tror jag.
- Pappa ligger i en blodpöl, skriker 6 åringen i panik.
- Han krampar och är medvetslös, säger hon med ettåringen i armvecket.
- Ditt dotter har genomfört självmordsförsök, kan ni komma...
Rålambsvägen, adressen på Kungsholmen vi befinner oss på. Mamma (Anna), pappa (Nils), lillasyster (Greta) och jag (Heidi). Vårt liv är mer stabilt än vad man kan begära. Vi bor i en trea centralt på Kungsholmen, stabila jobb och inkomster. Lekparken ligger precis nedanför balkongen där Greta och jag leker dag in och dag ut under våra lov. Mamma och pappa sitter på balkongen och kan i den barnfria tystnaden njuta av solens strålar.
- Kom vi går in och leker med Kim och bäbisen nu
Det är vår lek som vi alltid hållit på med. Det är två dockor som hittar på olika saker ihop. Bäbisen är barn till stadens kunglighet och bär Fondy som efternamn. Kim är hennes bästa kompis som lider av en kromosomskada och har problem med talet.
Vi levde ett liv vissa kunde drömma om. Mamma och pappa hade kämpat för att ge oss det allra bästa i livet och för att stabilisera vårt liv, vår familj. På somrarna kunde vi resa och ha semester ihop. Vi umgicks mycket med varandra, bråkade knappt. Satt uppe på kvällarna med spelkort i handen, drack te och skrattade åt den som förlorade poker.
Oops! Ang larawang ito ay hindi sumusunod sa aming mga alituntunin sa nilalaman. Upang magpatuloy sa pag-publish, subukan itong alisin o mag-upload ng bago.
Jag var tre år och hade precis börjat förskolan samtidigt med Greta som var ett år. En dag hade vi sovstund med högläsning, vilket vi brukade ha. Bakom mig börjar jag snart göra konstiga ljud men tänker inte mer på det utan försöker fokusera på boken fröken läser ur. Men plötsligt slänger hon iväg boken och lyfter ut ett barn ur rummet. Han hade kräkts på golvet och det var ljudet jag hörde. Jag blev rädd för jag fick direkt för mig att det här var något farligt i och med att fröken reagera så starkt och det blev en så stor grej. Jag hade aldrig sett något sånt i hela mitt liv. Drabbas av fullständig panik och springer ut ur rummet. Sätter mig på golvet och börjar gråta så tårarna sprutar. Känslan av hur jag långsamt tappar kontrollen över andningen smyger sig på och hjärtat slår så snabbt att jag tror det ska hoppa ur kroppen på mig. Paniken blir bara värre och jag försöker förstå vad som händer men jag har ingen aning om vad som pågår. Greta som befann sig på andra sidan förskolan ställer sig plötsligt vid grinden som skiljer våra avdelningar ifrån varandra. Hon vinkar mot mig och skrattar med sitt stora leende. Jag springer mot henne och frågar fröken om jag fick vara med Greta istället. Jag fick det.
