Skogens skuggor

1

När jag var liten gav far mig ett mycket dyrbart handgjort dockskåp. Det var en förtrollad miniatyrvärld med vackra, pyttesmå kristallampor och sängar, allt i miniatyrformat. Men huset förvarades i glasbox och jag fick inte ens röra vid glaset eftersom det kunde bli kladdigt - och jag fick absolut inte leka med familjen därinne. Ömtåliga saker hade alltid haft en chans att gå sönder i mina stora klumpiga händer och dockskåpet var en prydnad och inte en leksak. Det stod på ett nattduksbord vid fönstret i mitt rum. Solen som föll in genom de kulörta glasrutorna spred ett mjukt, mångfärgat sken över den lilla världen därinne och fick den lilla familjens ansikten att stråla av glädje.
Det var i sin ordning som det alltid borde vara - som jag bad att det skulle bli för mig också. Miniatyrvärlden saknade alla skuggor, också när det var mulet och dystert ute gjorde de målade fönstren på ett magiskt sätt den gråa dagen regnbågsfärgad. Den verkliga världen, som jag levde i, var alltid grå, grå som mina ögon, som jag alltid fått höra var bistra. Grå som mina ögon om att någonsin bli gift. Jag var 20 år gammal, redan en gammal dam. Det verkade som om min längd och intelligens verkade skrämmande för alla män i den stora vida världen.
Bara i min fantasi vågade jag hoppas om att bli gift..
I min fantasi var jag lika söt, charmerande och flörtig som alla andra kvinnor i min ålder. Mitt liv var lonely, fullt av läsning och fantasier. Strax innan min mor dog sa hon att jag skulle blomma och bli en vacker ung kvinna. Men det verkade aldrig bli av.
Jag saknade verkligen mor, jag var 13 när hon dog - just när jag behövde henne som mest.

Min far säger att den man jag gifter mig med kommer ha stor hjälp utav mig, då jag är utbildad till advokat och tjänar stora mängder utav $.
Jag var 1,82 cm lång, jag var en jättina och hade inga kvinnliga drag. Jag hade ärvt mors bruna lockiga hår. Jag hade enormt breda axlar och väldigt långa ben. Jag stod ofta framför spegeln och önskade att mina ben inte vart så långa och mina händer inte så stora och klumpiga. Mina runda grå ögon var för små, som på en mus, min näsa var för vass. Mina läppar var tjocka och skarpa, hyn var gråblek. Grått, grått, grått! Jag drömde om att vara söt och kort. När jag satt framför spegeln och fladdra med ögonfransarna - se flörtig ut, så såg ut som en idiot. Jag ville så gärna vara flörtig och snygg.
Av alla män jag möt har de bara höjt på ögonbrynen och skakat förfärat på huvet.