Ut med det gamla

Channie nynnade med i den finska låten.

Både hennes mormor liksom hennes kusiner var hemma från andra sidan Bottniska viken. Släktingarna var tvåspråkiga. Efter att ha tillbringat några sommarlov hos mormodern och med kusinerna hade hon lärt sig lite av grannlandets huvudspråk. Det var kusinerna som hade väckt Channies intresse för finsk hiphop/punk när de hade tagit med henne på en festival i Tammerfors för några år sedan.

För tillfället älskade hon en låt som handlade om hur kärleken bara är en förnimmelse som sker i en kroppsdel i de nedre regionerna. En emotion vilken inte har något med förståndet eller ens med äkta känslor att göra.

Fast visst, hon skulle gärna bli motbevisad. Hon ville tro på kärleken.

Nynnande dansade och snurrade hon runt, samtidigt som hon höll dammtrasan i ett löst grepp. Hon föste den över de tomma ytorna i bokhyllan. Där Rolles blaskor legat. Nu var de borta. Channie hade själv packat ner tidningarna, rätt oförsiktigt, i en gammal bananlåda. Sedan hade hon släpat ut den i trappan, sparkat den nerför trapporna och glatt sett på när lådan dunsat neråt och tidningarna flugit hit och dit.

Ingen av grannarna hade varit hemma, så ingen hade öppnat ytterdörren för att se efter vad som stod på. Det var ett bostadshus där alla jobbade på dagarna. Channie tvivlade inte på att tidningarna med glädje skulle tas hand om någon av hennes grannar i trapphuset. Det var samlarexemplar, hade Rolle påstått.

Klädskåpet var också halvtomt nu. Rolles kläder hade hon kastat på utegrillen hon hade på balkongen. Det hade rykt ordentligt när hon sprutat på mer brännolja allt emellanåt. Nerifrån gatan hade någon ropat, undrat om det brann.

-Allt är under kontroll! hade hon försäkrat den orolige.

Ja, äntligen var allt under kontroll.

Rolle var utsparkad ur hennes lägenhet, eller, ännu riktigare; utsparkad ur hennes liv.

Channie lade dammtrasan till sidan, drog kärleksfullt med fingrarna längs med böckerna hon hade staplat på vardagsrumsbordet. Hennes älskade romaner. Som Rolle föraktat. Hon hade varit tvungen att packa ner många av sina böcker när Rolle hade flyttat in med sina saker. Hans tråkiga biltidningar skulle absolut ligga i bokhyllan.

-Tidningar? hade hon frågat när han slängt hennes böcker på soffan och slarvigt lagt högar med sina magasin på hyllan.

Rolle hade nickat.

-Men det är en bokhylla, hade hon påpekat. Inte tidningshylla!

-Det är en vardagsrumshylla, hade Rolle svarat. Nu när jag bor här ska väl mina saker få stå framme?

Och så hade det blivit. Motvilligt hade Channie funnit sig i att sätta hälften av sina romaner och noveller i lådor, ställa dem i källarskåpet. I garderoben rymdes de inte. Där skulle ju Rolles kläder och skor vara. Därifrån hade hon varit tvungen att packa ner hälften av sina skor och kläder. Ner i källaren med dem.

-Vinterkläder behöver inte hänga här inne, hade Rolle tyckt. Sätt dem i förrådet.

Sakta men säkert hade hälften, och mer än så, av hennes saker förflyttats till källaren.

När hon nämnt saken för sin arbetskollega hade denna svarat;

-Så är det när man bor ihop med någon.

Hennes syster hade tyck;

-Du släppte själv in den landsvägsrövaren.

Channie hade föreslagit för Rolle att de skulle försöka hitta en större lägenhet istället för att han skulle flytta in hos henne.