I know you love me

Första Kapitlet.

Jag vaknar av ett ljud jag hört för många gånger, nämligen min väckarklocka. Det är dan efter skolavslutningen. Dagen då man egentligen bara vill ligga i sängen och se på serie efter serie... men NEJ det gäller inte mig. Jag ska sommarjobba. Det var egentligen mammas ide. Hon ville att jag skulle göra något annat än att just se på serier, man kan säga att hon övertalade mig vilket jag var väldigt glad för tills nu.

 Klockan står på 06:30 och jag drar mig stönande upp ur sängen. Jag äter frukost och gör mig i ordning. Sedan springer jag till bussen. Jag får spurta sista biten när jag ser bussen komma körande. Till skillnad från andra bussar brukar alltid denna vara för tidig, vilket mååånga skulle uppskatta, men inte jag. Jag är alltid försenad. Det är på sekunden att jag hinner med. Det är nästan inga människor alls i bussen, bara en äldre dam som sitter och kollar ut genom fönstret när jag går förbi. Hon ser ensam ut. Jag sätter mig längst bak och bussen kör iväg. Efter några hållplatser stiger det på några killar. Dom verkar vara runt min ålder, kanske något år äldre. Dom betalar och börjar gå bakåt i bussen. Dom sätter sig vid sittplatserna framför mig. En av dom större killarna kollar på mig genom sätena. 

– Tjaaaaa, säger han och försöker flörta på ett sätt så att dom andra killarna börjar skratta. Dom skrattar så mycket att jag tror att busschauffören snart kommer stanna bussen och kasta ut dom. Jag blir generad och tar upp mobilen. "Nästa Vikingavägen" hörs det från högtalarna. Jag lägger mobilen i väskan, reser mig upp, går mot dörrarna, snubblar när bussen stannar och där ligger jag på golvet! 

– Gick det bra? säger en av killarna som satt framför mig. Hans ansiktsuttryck är seriöst. Han sträcker fram handen och hjälper mig upp.

– Tack, säger jag generat och skimrar ett leende. Han ler tillbaka.