allt är okej men helst vill jag dö

06/27

Jag har sommar lov vilket dom flesta måste tycka är bra. Slippa skolan och alla läxor. Jag vet inte vad jag tycker. Jag ska böra åttan i höst sen när vi börjar igen. Vi ska ha samma klass som vi hade i sjuan. Jag vet inte vad jag ska tycka om det heller. Jag har inte gått i skolan alls jätte mycket i sjuan. Anledningen till det är att jag har varit sjukskriven. Det är nog dom flesta tonåringarnas dröm, att slippa gå till skolan utan att ha varken feber eller vara förkyld. Men man kan ju vara sjuk på andra sätt. Jag tänker inte säga att jag är sjuk i huvudet för att det är jag inte. Jag har ingen hjärnskada och jag har inga problem. Men om du skulle fråga en av mina läkare så skulle du få ett annat svar tror jag. Dom skulle säga att jag har diagnoser som anorexi, depression och annat. 

Anorexin har jag haft diagnostiserad i över ett år nu men jag vet inte varför. Eller jag vet varför jag sitter och lyssnar på olika psykologer nästan varje dag om hur jag är sjuk, vad jag har för symtom och hur dom vill hjälpa på olika sätt. Första kliniken jag var på, hette Mandometern. Jag hatade det redan innan jag hade gått dit. Det var efter att jag hade svimmat på ett café som jag praoade på i sexan. Jag hade redan åkt in några gånger, låg på ambulansens prio 1 så att om det var någon som ringde om mig var dom tvungna att komma direkt även om jag kanske inte blödde jätte mycket från huvudet eller nått som kanske (enligt mig) man ska sätta framför en tjej som svimmar ibland. Först var det prat om att jag skulle till Mandometern i Stockholm men jag tvärvägrade för att det fanns en madometer klinik i samma stad som jag bor i. Vi kom överens om att jag skulle börja i min stad på deras klinik och sedan se hur det gick. Det var ett helvete på mando, både hemma, där och i skolan. Innan jag kom till mandometern så var skolan den ända platsen som jag kände mig trygg. Det måste låta jätte konstigt men det är sant. Jag hade väl några att vara ,ed varje dag, jag vet att dom inte brydde sig men dom var med mig. Det var alltid någon som hade en hemlis som jag fick veta. Jag tror att man kan säga att jag var med i det där "populära" gänget om man ska dela in mig i en kategori i skolan och utanför. Men jag har sedan jag började i skolan nästan haft tillitsproblem pga saker i min familj som jag hade tänkt berätta nästa gång jag skriver. 

                                                                                           to be continued