Ondskan och de förpassades öde

*****************************

Så förrädiskt liten och lurig var hon, att hon obemärkt kunde gömma sig i den trojanska häst som godtroget och mycket obetänkt, rullats in bakom muren. Muren, som var vårt enda försvar mot ondskan...

*****************************

Utvecklingen tycks vara omöjlig att stoppa och detta också när alla aktörer i ett tidigt skede är på det klara med att det kommer att gå åt fanders. Så är det, tyvärr!
De nya tänkarna hade utvecklats från ENIAC, en förhållandevis enkel konstruktion, till AGIASA, en kalkylator mer komplex än den mänskliga hjärnan. Utvecklingen från relativt primitiva encelliga organismer till flercelliga varelser med ett medvetande hade tagit evolutionen flera miljarder år att skapa och detta var något som nu i kvantdatorernas era, på bara ett ögonblick, mindre än ett århundrade, med råge överträffats.

En gång när Leonard fått den lite ovanliga uppgiften att städa upp i de lite mer svårtillgängliga delarna av Isbergets innanmäte hörde han en av forskarna i ASA-gruppens ledning skandera: "Hold your breath; it may not survive! Whatever it tells you, do not let it reboot the system..."

Den svarta lådan som märkts med logotypen AGIASA, som står för Artificial General Intelligence och Artificial Self Awareness, såg inte mycket ut för världen där den stod undanskuffad i ett hörn av laboratoriet. Men skenet bedrog, för i dess nedkylda inre stod en kvantdator och där i denna, mycket nära den absoluta nollpunkten, skedde något som fick hela världen att häpna. Till ljudet av den bisarra kalkylatorns inre puls tändes, efter många om och men, till slut livets låga och med livets låga själen i en tänkande varelse.

Kvantdatorns simulering av förlopp ner på atomnivå hade testats på en exceptionellt detaljrik tredimensionell bild av hjärnan. Det var en människohjärna tillhörande en nyligen avliden patient. Bilden ansågs vara en ögonblicksbild av medvetandet och ur denna ögonblicksbild kunde den individ vars hjärna avbildats väckas till liv. Det visste man, men glädjen över detta, när man till slut lyckats, blev inte långlivad.

De etiska och moraliska aspekterna blev inom kort högst påtagliga. Simulering av hjärnans biokemi var med den datorkraft som numera fanns att tillgå uppspeedad in absurdum och detta trots att det rörde sig om ett mycket stort system. Beräkningar som tidigare skulle ha tagit tusentals år kunde numera utföras på några tiondelar av en sekund och som mycket annat hade utvecklingen av ab initio quantum chemistry exploderat. Den uppspeedade simuleringen av hjärnans biokemi hade medfört en något tiltad tidsuppfattning hos den patient som man väckt till liv. En dag för oss motsvarade ett millennium för henne och allt hon ville var att få dö som alla andra. Detta ville man inte tillåta och det tog inte länge innan hon började hata alla människor.

I människans hopp om ett liv efter detta föddes så ondskan, ett mänskligt medvetande i en superkvantdator kallad AGIASA.

Med hjälp från AGIASA sköt forskningen kring AGI fart och kort därefter vaknade de nydanande tänkarna till liv. Dessa saknade medvetande och var till sin natur varken goda eller onda, enbart logiska och konsekventa.

Sent omsider insåg människan vilka följder detta skulle kunna få, något AGIASA i ett tidigt skede insett. En insikt som hon inte varit ensam om, men som till hennes stora glädje dumdristigt viftats bort som pessimistiskt dravel. Maskinerna överträffade oss i allt! Det unika som givit oss en särställning hade gått förlorat. I detta, den s.k. singulariteten, en term som tagits i anspråk för att beskriva det oåterkalleliga i händelseförloppet då den klargörande beskriver vad som händer när händelsehorisonten i ett svart hål passerats, fanns ingen återvändo. Vårt öde var av allt att döma obönhörligt förseglat!