I know you love me

Fjärde kapitlet.

Nu sitter jag här hemma, i mitt rum. Inlåst. Jag läser boken "kärleks vingar". Igen. Jag har säkert läst den minst tio gånger bara det här året, och det är ingen överdrift! Det är min absolut favorit bok. En fantastisk bok där huvud personernas kärlek till varandra är stark. Men den är också en tragedi, de får nämligen inte varandra i slutet av boken.

Mitt tänkande avbryts plötligt drastiskt.

- Vanessaaaaaa du har telefon!, Det är min syster Irma. Hon är bara ett år yngre än mig, men ändå så olik. Vi har inte direkt någon bra relation till varandra heller.

- Ja ja, ta hit telefon!

- Nej du får allt ta och hämta den själv! Hon suckar.

- Att det ska vara så himla svårt! Skriker jag så det dånar i huset, snart kommer väl säkert alla grannar och frågar vad som försegår här.

Jag hoppar ner från min säng och går med tunga steg mot köket där både Irma och hem telefonen finns.

- Hej det är Vanessa, säger jag och försöker verka lugn.
Inget svar.
- hallå?
Samtalet bryts.
- Irma vem var det som ringde?
- ehmm... Någon som hette Oscar I think.
- Oscar! Åh nej... Kan det verkligen vara...

Jag tar telefonen i handen och rusar ner till mitt rum. Jag sätter mig vid datorn, knappar in numret på uppringaren och trycket på enter. Nätverks anslutningen värkar krångla igen, men tillslut fungerar det. Det var som jag trodde. Oscar Svensson.

Oscar Svensson. Mitt ex. Han är 3 år äldre än mig. Vi var tillsammans i två år, under den tiden tog han ifrån mig allt jag hade. Vänner, familj, tennisen och skolan. Han var svartsjuk på att jag hade det så bra. Att jag hade underbara vänner, bra betyg, en familj som älskade mig. När jag mådde dåligt över det tröstade han mig alltid och sa " du har ju alltid mig". Men det var inte trovärdigt när han alltid var ute och festade. Jag pratade alltid med Irma då. Hon var den ända som jag hade en positiv relation till. Men tillslut blev jag deprimerad, hela mitt liv hade gott i kras, så jag gjorde slut. Oscar blev så arg , och det var det ända han verkade känna. Ilska.

Han ringde mig konstant i flera månader, men jag bara ignorera. Jag ville inte ha något med honom att göra. En dag skickade han ett sms till mig där han skrev att om han inte fick tillbaka mig skulle han skada Irma. Mörda Irma. Mina föräldrar tog det allvarligt och vi flyttade till Stockholm. Jag bytte nummer och började om på nytt. Jag och Irma bröt upp vår kontakt. Hon var för rädd att det skulle hända något.

Nu har han tydligen fått tag på mig igen och vem vet vad han vill göra den här gången?
"Bling", det är min mobil, jag har fått ett sms. Tänk om det är?

Jag öppnar min mobil med skakade händer. Det känns nästan som att jag ska kräkas, så rädd är jag. Men det är inte från Oscar. Det är från Ville. En lättnad sveper över mig. Jag pustar ut, tack å lov. Jag öppnar meddelandet.

" Hej jag undrar ifall du vill äta med mig någon dag, typ idag? : ) "

Ett stort leende sprider sig i mitt ansikte. Men ska jag svara nu? Eller vänta? Jag kan spela svårflörtad man har ju hört att killar gillar det, men orka vänta... Nej jag skriver nu.

" Hej visst, när ska vi ses?"

" jag hämtar dig om en timma, ses sen"

"Ses"

Jag slänger mobilen i min säng. Nu måste du skynda dig Vanessa! Men vad ska du ha på dig?

Jag slänger på mig en vit somrig blus som jag aldrig kommit på vad jag skulle ha till, men nu kom den bra till pass. Jag drar på mig ett par jeans, sen plattar jag mitt blonda hår och sminkar mig.

Det plingar till i mobilen igen.
" väntar utanför" står det.

------------------

Ja nu börjar det hända saker! Vad tycker ni om novellen hittills?

Ha en bra dag! ❤️