Pretty Lies.

Old but bold-chapter 39

Jag satt vi köksbordet och drunknade i mina tankar från jag var liten. Att man hade så stora planer och drömmar när man var så liten och inte visste något ting om hur livet skulle se ut.

Med en blyerts penna satt jag och skrev ner saker som ploppade upp i mitt huvud allt från texter till bilder.
Musik har alltid vart en stor del för mig när jag var liten. Jag stod alltid och sjöng överallt direkt när jag visste vad sång var och de är där jag och Harry är ganska lika.
Musiken har påverkat oss båda men på olika sätt. Han åkte och turnerade runt hela världen och jag sjöng för full hals varje gång mina föräldrar inte var hemma.

Musik förde mig och Harry samman för om de inte hade vart för den dumma konserten så hade jag aldrig vart förlovad just idag.

Vänta va?

"Harry!" Skrek jag springandes till toaletten. "Harry i've got it'" skrek jag och bankade på dörren.

"Wait i'll be out in a minute" ropade han tillbaka. Jag fortsatte att banka på dörren i förväntan och glädje.
Jag har världens bästa idé.

Snart efter några minuter öppnade han dörren och jag slutade banka.
"Jesus christ, you are a animal" sa han och kollade på mig med en blick som framstod mig som galen.

"I've got a idea'" sa jag och hoppade runt som en galning.
Jag sprang över till sängen och hoppade runt. Harry ställde sig framför mig och greppade båda mina händer "well that isnt often"
Wow han är verkligen på sitt retsamma humör idag.

"Stop being so mean this is importent" sa jag och gjorde ett klassiskt hund ansikte.
Vilket fick han att skratta lågt med sin mörka stämma.

"You really think that works on me babe?" Sa han och prutade med läpparna.
Han hade vissa dagar då han var tvungen att retas med vad jag än gjorde och de dagarna tog mest energi från mig, han var så störande men de går ju inte att vara arg på honom.

"I hate that i love you" sa jag där jag stod och hängde över honom i sängen och han stod på golvet
"but what i wanted to say is that i know where we should have our wedding" sa jag förväntas fullt för att slänga ut mig iden.
"I know that this will sound stupid but why don't we have out wedding where we first met at the O2 Arena?" Sa ja med ett stort leende på läpparna.
Han stod helt stilla och rörde inte en enda min på hela sitt ansikte.

"That was intresting" sa han bara med en fundersam ton.

"You don't like it don't you?" Frågade jag honom besviket.
Jag var as glad över idén och hur romantiskt det hade vart med tydligen hade jag fel.

"Sit down" sa han och jag gjorde som han sa vi båda satte oss ner på sångkanten. "I love the idea Sara i really do but it feels like odd being back in arena and not singing" sa han och pausade.
"I miss singing alot"
Sa han och jag kunde se längtan i hans ögon.

"Then sing Harry no one will stop you" sa jag och la min hand försiktigt på hans axel.
"If it feels odd having the wedding at O2 then we'll have it at another place" sa jag min ett sympatiskt leende.

"Do you want to have it on the o2?" Frågade han mig och kollade in i mina ögon och mitt hår på armar och ben ställde sig upp av att höra hans raspiga men försiktiga röst.

"Yes but if you don't want that the-" han avbröt mig med en kyss och jag skrattade mot hans läppar.

"Enough, we'll have it at the O2" sa han och gav mig en ordentlig kyss.
Shit jag älskade verkligen denna killen.
Jag älskar när han är såpass spontan.

-

"Sushi or pizza? " ropade Harry från sovrummet. Han hade precis duschat och gick nu runt i mjukisar och utan tröja. Han visade sina vackra tatueringar som satt perfekt vid hans muskler.

Jag funderade på vad jag var sugen på att äta eftersom att ingen av oss orkade göra mat idag så beställer vi hem
"Sushi! " ropade jag som svar till honom.
Han kom nu gående från rummet till vardagsrummet där jag satt placerat med en bok på magen.

"Why not pizza?"Frågade han.
Varför frågar han mig vad vi ska äta och sedan vill han äta motsatsen.

"Beacuse we always eat pizza and i want sushi" sa jag bestämt och satte mig upp från min ligg position.

Harry satt bredvid mig och vände sitt huvud mot mitt
"What If I want pizza?"
Frågade Harry mig retsamt som vanligt.

Jag suckade "I'll go and order sushi"
Sa jag och reste mig upp från soffan och sprang till min mobil som låg på köksbänken så att inte Harry skulle hinna före och ta mobilen och beställa den tröttsamma pizzan.

Snart så sprang han efter och jag skrek.
Jag skriker alltid om någon jagar mig oavsett vem eller vad de är så hatar jag känslan att vara jagad av nån.
Precis när jag greppat min mobil så och slagit in numret så kom han bakom mig och rykte ifrån mobil från mina nävar.
" Don't even think about it"
Sa han och slog in nr och ringde.

"Harry you are a asshole!" Sa jag och låtsades vara sur på honom och gick mot soffan.

Jag kunde höra Harry i bakgrunden
"I would want to order 3 of the sushi special's" sa han och hade uppenbarligen ringt till sushi restaurangen för att göra mig glad.
Jag gick till köket igen.
Shit va jag springer fram och tillbaka.

Jag kollade fram bakom väggen mot honom "Did i forgot to tell you how much i love you?" Sa jag och han bara började gapskratta.

-

Jag och a Harry låg bredvid varandra i sängen i mörkret och jag stirrade rätt upp i luften och lyssnade till Harrys tunga andetag.

Jag kom och tänka på en sak tidigare idag
Jag börjar bli gammal
Det oroade mig faktiskt.
Jag vet att tekniskt sätt så var jag ung man jag kände mig så gammal för snart så skulle jag gifta mig och vem vet vart framtiden leder dig.

"Harry?" Frågade jag försiktigt för att se om han var vaken.
Jag kunde höra hur han vred på sig och la armarna runt min bara mage.

"Mmm" mumlade hans raspiga kvällsröst i mitt öra.

"I am feeling so old" sa jag och kunde känna hur han skrattade.

" Really? " sa han
"Don't worry about that Sara, last i checked you were still in your twenties"
Sa han och strök sin försiktiga hand i mitt hår.

Jag suckade
"I just feel like time flies away so fast and we can't control it"
Sa jag och lät väldigt deep.

"You have Never been able to control the time but the only thing you can do is to make every minute worth dying for"