The Stranger Outside

Kapitel 1

Jag satt på mitt kontor vid datorn när jag får ett sms av ett okänt nummer där det stod: "Jag ser vad du gör och jag vet allt om dig!" Jag tänkte att nån bara jävlades och drev med mig så jag struntade i att svara och fortsatte jobba. Efter några timmar så var mitt arbetspass slut och jag skulle stänga av datorn och se till att alla dörrar var stängda  när jag skulle larma byggnaden så hoppade jag till och skrek: "HELVETE VAD DU SKRÄMS!" Oj förlåt jag såg dig inte sa min kollega Marie. Marie hade en brun page och stora runda glasögon som fick henne att se ut att vara tjugo år äldre än mig trots att det bara skiljde åtta år mellan oss. Marie räckte över ett papper med mitt schema för nästa vecka. "Du är så lättskrämd att man inte ens behöver försöka", sa Marie och gick fnissande tillbaka till sitt skrivbord. Jag tittade på sms:et men blev inte klokare varken den fjärde eller femte gången jag läste det. Jag kunde inte rå för att fundera över vad jag gjort den senaste tiden. På fredagsmorgonen hade jag nästan snubblat vid trottoarkanten och på måndagen hade jag sagt "detsamma" när baristan gett mig min dagliga dos kaffe. Men jag kunde inte minnas någonting utöver det som jag gjort, och inte ens det jag kunde minnas var värt att söka upp och hota någon för via sms. Och en annan tanke smög sig på, vad är det personen vet om mig? 

Vid arbetspassets slut vinkade jag hejdå till Marie som var fullt upptagen med någon kund som, av vad jag kunde antyda utifrån Maries svar och tonfall, inte var nöjd med sin produkt. Jag tog hissen elva våningar ner till entrén och vinkade hejdå till receptionisten, som även hon satt i ett samtal. Det var början av det nya året och en tid då det var som mest att göra på jobbet så jag var glad för att smita tidigt denna onsdagskväll. Den isiga vinden slog mot mitt ansikte när jag frenetiskt försökte fånga en av taxichaufförernas uppmärksamhet samtidigt som jag, med min andra hand, höll upp den röda halsduken över munnen och riktigt kunde känna värmen bränna mot mina rosiga kinder. En av taxibilarna stannade in och jag gav vant min adress till chauffören som gav ett kort gruffande ljud. Chauffören körde snabbt över bron, genom de tomma smågatorna med villor och vidare förbi köpcentrumet. Jag satt i baksätet med pekfingret på mobilen, bara ett knapptryck från att svara. Under färden hade jag skrivit och raderat mitt svar flera gånger men tvekat inför att skicka det. Kanske var det bara några skitungar som ville jävlas eller en bedragare som ville ha uppmärksamhet, eller kanske var det den där psyksjuke mannen som brukade skrika utanför jobbet på morgonen. Nej, nu börjar jag bli tokig, tänkte jag och ruskade på huvudet. Hur skulle han ens ha fått tag i mitt nummer? Taxichaufförens gav mig en blick i backspegeln och jag, i ett försök att inte verka knäpp där i baksätet med mitt muttrande, gav honom ett stelt leende. Jag tog ett djupt andetag, knappade in bokstav för bokstav "V e m  ä r  d u?" och tryckte. Skickat. Nu fanns det ingen återvändo, jag hade svarat personen, kanske till och med gett personen vad den ville ha. Jag tog hissen upp till min våning, låste upp ytterdörren och slängde av mig mina skor och hängde upp min jacka på kroken i hallen.

Jag kokade lite te medans maten på spisen blev varm. Min mobil pep till av ännu ett sms från det okända numret "Jag är din soulmate" stod det på sms:et. vad fan menade personen, vaddå soulmate? jag tog den varma maten ifrån spisen och började äta framför en serie som Marie rekommenderade mig. När jag kollade några avsnitt och hade ätit klart stoppade jag ner min tallrik i diskmaskinen och tog mig en kopp te som jag precis hade kokat jag sippade mitt te och funderade på vem fan personen är och vad han/hon vill mig.  mitt i tänkandet ringer min mobil och jag svarar men det är ett brusande ljud i andra änden och jag la på utan att säga något. Efter ytterligare fem tysta samtalen stängde jag av telefonen, ingen skulle få trakassera mig såhär. Jag satte mig framför den lilla brasan i vardagsrummet och kände att stressen från alla sms och samtal långsamt började rinna av mig. Efter en stund framför brasan satte jag mig i på en stol i det lilla köket och tittade ut genom fönstret. Det hade redan börjat skymma ute och lamporna från gatan sken upp ruschkanan och gungorna i mitten av alla husen. Allt var frid och fröjd, trodde jag. Det ringde plötsligt på dörren. Jag frös till av skräck.