Sagas perspektiv:
Jag var full, alldeles för full och såklart så är jag inte arton år nej nej jag är 16 och går första året på gymnasiet. Kanske inte bästa idén att dricka en lördag kväll när jag måste plugga till prov hela dagen imorn men vad ska jag göra ibland behöver man ju få ha lite kul.
Jag trängde mig igenom folkmassan för att försöka hitta min kompis Livia som jag tappat bort direkt när jag kom hit så efter någon minut av att leta tröttnade jag så istället sprang jag nästan mot drink bordet och hällde upp någon dricka som jag inte brydde mig om vad det var i ett rött platsglas och klunkade det direkt och snabbt brände det till i halsen vilket var det jag gillade med alkohol man vaknar till av det.
Man kanske kunde säga att jag tog några glas för många, eller 20 stycken för många så jag befann mig utanför huset på någon terrass och skulle ta upp min mobil för att ringa om skjuts när jag plötsligt snubblade till på en träplanka som stack upp men precis innan jag träffade marken kände jag hur ett par vältränade armar fångade mig men istället för att ställa mig upp satte personen mig i sitt knä och vände mig om. Jag mötte en kille i runt min eller min brorsas ålder med lite brunt lockigt hår och blåa ögon, gud vad jag känner igen dom men jag är för full för att komma ihåg vartifrån.
-Oj gick det bra, sa killen och kolla med lite förvirrade ögon på mig och jag såg hur han granskade mitt ansikte noggrant.
-Ja, tack för att du räddade mig, sluddrade jag, fan vad full jag är.
-Nej ingen fara förresten är inte du Dantes syrra Dante Lindhes?, sa han och petade bort ett litet löv som hamnat på mina jeans jag har på mig.
-Jo hahaha due väl Ludwig, frågade jag och skrattade lite för frågan jag kände väl min brorsas kompisar ganska väl men visste kanske inte helt vilka alla är dock så är Noel min allra bästa kompis sen barnsben. Det var så Dante lärde känna dom och de blev kompisar. Juste jag har inte berättat Dante är min två år äldre brorsa som går trean på samma gymnasium som mig och de andra killarna tvåan eftersom de är ett år äldre än mig. Av alla killar så känner jag nog Ludwig minst vi har träffats några gånger hemma men aldrig riktigt pratat så inte så konstigt att ingen av oss visste vem den andra va.
-Ja, vet Dante att du festar nu elle, sa han och flinade lite då han vet hur överbeskyddande Dante kan vara mot sin familj och speciellt mig, kul (märk ironin).
-Nej jag sa att jag skulle till Leah en av mina kompisar och sova över, svarade jag lite surt och försökte ställa mig upp men kände hur jag blev nerdragen av Ludwig igen.
-Du borde skynda dig härifrån innan Dante kommer för han skrev för en halvtimme sen att han åkte och det tar bara 10 minuter från ert hus, svarade han inte taskigt men mer som en uppmaning att skynda härifrån men det ändå som kom upp i min hjärna va f u c k o f f. Dante kommer bokstavligt talat mörda mig om han visste hur full jag var just nu.
-Ey Ludde, hör jag hur en maskulin röst ropa bakom mig och jag kände direkt igen rösten, Dantes.
-Tja, svarade Ludwig bara, tack för hjälpen.
-Oj oj oj vem e bruden, frågande Dante och ställde sig bakom mig men jag kan verkligen inte vända mitt ansikte och min kropp var som fastfrusen i marken.
-Eh jadu de va en bra fråga, svarade Ludwig och flinade upp mot Dante som stod upp och helt plötsligt hade Noel ställt sig bredvid Ludwig och kollade med stora ögon på mig innan han öppnade munnen för att börja prata fan också.
-Nämen hej Saga vad gör du här, frågade han och böjde sig ner för att omfamna mig i en kram. Noel kramar är dom bästa som finns så jag njöt verkligen av att sitta där.
-Ehh ja det blev väl bara så, svarade jag nervöst, väldigt nervöst och bestämde mig för att våga vände upp huvudet mot Dante. Och där stod han med besvikna och arga ögon brännandes i mina alldeles blanka och tårfyllda.
-Saga Louise Lindhe, var det ända han sa onej jag är illa ute.
